måndag 16 augusti 2010

I väntan på ord

Jag är kvar. På bloggen och i staden, fast just nu mest i staden. Och livet fortsätter vara fantastiskt. Kunde skriva så mycket, för mycket rörs upp, rörs om. Men det får vänta. Vill inte ta upp tid från varandet. Vill inte låta det som rörs upp störa levandet. Det just nu underbara. Ni får lite bilder så länge, några glimtar av staden så som jag ser den, så som jag tycker den är som bäst. Utan frihetsgudinna och Times Square. Men med morgonyoga i solgass, närodlade grönsaker på Union Square, kaffe med perfekt crema och leenden, många leenden. Jag är snart tillbaka även med ord, men så länge får ni hålla till godo.








5 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig i din bakgrund, jag jobbade som mjukvaruarkitekt på SonyEricsson, ett jobb som är ett drömjobb för många civilingengörer, mycket resor, träffa mycket människor, men jag trivdes inte alls. 2005 började jag på KI och har just tagit examen, och trivs så extremt mycket bättre, att byta bana är mitt livs bästa beslut.
    Jag såg att Ben&jerry kostar exakt lika mycket på min ICA som på din, så vem vet, vi kanske har setts.

    SvaraRadera
  2. En sak till, jag gillar din blogg, du skriver så engagerat och intressant, och jag känner igen mig så mycket, både om det gamla och nya livet.

    SvaraRadera
  3. Åh, tack Claes, vad glad jag blir. Både för att du gillar bloggen, och för att bytet känns så rätt. Behöver den sortens inspiration just nu... Och om din ICA just höjt priset till 43,50, då är vi helt klart grannar!

    SvaraRadera
  4. Något som kom som en överraskning för mig var hur roligt och berikande det var att börja träffa patienter i lite större omfattning, på min tid från och med termin 6. Jag sökte nog läkarprogrammet för den naturvetenskapliga biten, men i slutändan blev det samspelet med patienter som är den stora behållningen.

    Jag har jobbat sum underläkare nu under sommaren, helt underbart, nu i höst börjar jag AT, det verkar bli hur kul som helst, man får prova på det mesta.

    Så jag tror att det bara kommer att bli bättre och bättre för din del.

    För min del slog idén om att söka till läkarprogrammet ner som en blixt, i samma sekund som jag insåg att det var realistiskt att kunna komma in så var det som ett ton bly lyftes från mina axlar. Målet då var att skriva nog bra på HP, men få personer har nog slitit så hårt med HP-pluggandet.

    SvaraRadera
  5. Ah, intressant. För mig var det ju snarare motsatsen, att det var längtan efter patientmötet som lockade mest, och hur intressant själva naturvetenskapen var om något det som överraskat.

    Blir nyfiken på dina upplevelser från sommaren och från KI-tiden! Men du, antingen fortsätter vi brevväxla i mitt kommentarsfält, eller så slänger du iväg ett mail till mig, så att vi om vi är grannar kan heja framför glassdisken, eller kanske dryfta oss till att ta en kaffe...

    SvaraRadera