söndag 4 mars 2012

Lite lite läkare på riktigt


”Jobbar du i helgen också” sa han till mig, en av patienterna som varit mina hela veckan. Som jag lyssnat, känt, tittat, och framför allt pratat med hela veckan. Patienten vars värden jag funderat på när jag vaknat mitt i natten. Patienten vars daganteckningar jag skrivit och blodgaser jag tagit. Patienten som jag ville gå förbi och önska trevlig helg, så trevlig helg det går att ha i sjukhusskjorta på fyrsal.”Eller får du vara ledig? Jobbar du på måndag?” Han hann fortsätta innan jag hann svara. ”Nej, jag jobbar ju inte egentligen… Jag är ju kandidat…”. ”Ja, just det, det är du ju” sa han. ”Det hade jag glömt”


Han hade glömt att jag var kandidat. Och jag insåg att det kanske var för att jag i stunder, och ofta i stunderna just med patienten, också glömmer. Inte när jag förvirrad söker i fass efter biverkningar, inte när jag studerar en underlig blodgas eller obegripligt EKG. Men i korta stunder, just med patienten, händer det att jag glömmer att jag är kandidat. Händer det att jag faktiskt lite lite känner mig som en läkare på riktigt.


Gick glad från avdelningen. Mot en helg på kandisvis fri från jourer. Men vaknade i natt och tänkte på patienten. Främst på hans blodvärden, men också lite på att han hade glömt, glömt att jag var kandidat. På att jag i hans ögon hade vart lite läkare på riktigt. 

1 kommentar: