Välkommen, där jag vill vara just det

”Ni verkar vara fina människor”. Han sa det utan att behöva och han valde de finaste orden. Han kallade oss inte duktiga studenter. Inte intelligenta och arbetsamma. Han kallade oss fina människor. I mitt tycke den allra finaste av komplimanger. Doktor T, överläkare och kursansvarig, iklädd vit sjukhuspyamas och stort leende. Han sa det nästan direkt och sen flera gånger under den första timmen. Den säger inget om oss, för oss känner han inte, men om honom. Och jag kände att det här nog kan bli bra.

Och de berättade om kursen som väntade. Om allt vi skulle få göra och lära. Allt jag ville kunna. Inget om cellväggar. Och om allt vi inte förväntades kunna redan. ”Ni är här för att lära er”. Flera gånger sa han även det. ”Vi är så glada att ni är här”. Och han såg ut att mena det. Och vi fick fika och föreläsning där EKG rusades igenom i väldig fart. Och vi begrep inte mycket men satt nöjda i ett förväntansfullt rus, utan att som vanligt reflektera över om det var för att föreläsaren varit bra. För plötsligt var det som refernsramarna upphävts, som om pappret var blankt, och jag kände mig nästan som T1a igen. Oerfaren, och kanske mest förväntansfull. En känsla så saknad, så efterlängtad, och jag kände, att kanke blir det bra ändå.

Och vi vallades genom katakomber till matsalen där vi fick mat och Doktor T berättade med smittande barnslig enthusiasm om pannkaksbuffen med sylt och grädde som förgyllde torsdagarna, och vi vallades vidare mellan våningar, mellan avdelningar som snart var våra. ”Det är ett så fantastiskt jobb det här”, sa Doktor J, vår amanuens, mellan stegen, utan fråga. Han behövde inte säga det men sa det ändå. Och strålade när han sa det. Och jag kände, att det nog faktiskt blir bra det här.

Gick hem i strålande vårsol. Inte sprudlande lycklig, som termin ett, men porlande. Med tillförsikt, och en varm känsla av att vara välkommen. Välkommen hos de som ser sina studenter som fina människor. Välkommen, där jag vill vara just det. Biter mig fast i känslan och hoppas att solen fortsätter skina.