Inlägg
Jag hade väntat mig att hud skulle vara bilder. Väldigt mycket bilder. Som var svåra att skilja åt. Prickar som skulle skiljas från andra prickar. Eksem som skulle skiljas från andra eksem. Trots att alla ser ut som prickar, bara prickar. Och eksem, bara eksem. Det hade jag förväntat mig. Och det är precis så det är.
Jag hade inte väntat mig att hud skulle vara en väldig massa ord. Substantiv aldrig förr hörda för specifika förändringar bara aningens skilda från innebörden i det andra nya ordet. Och adjektiv travade på varandra, skapandes ordköer ringlandes längre än motorväg i rusning. Adjektiv vi heller aldrig förr hört, för att komplicera saken ytterligare.
Och jag hade inte förväntat mig att alla diagnoser skulle bestå av likvärdigt obegripliga ord. Ord nästan omöjliga att uttala, som till och med föreläsaren gång på gång snubblar med tungan över.
Syftet med de många orden och långa meningarna är självklart att hjälpa oss skilja eksem från eksem, prick från prick. Och syftet med diagnoserna med de långa namnen omöjliga att uttala är säkert också på något sätt ädelt, om än för mig ännu höljt i dunkel. För mig har det dock inte riktigt fungerat än. För mig är eksem fortfarande mest eksem, och de okända orden mest omständiga sätt att säga lätta saker. Så jag sitter med en stor hög ord brevid en stor hög bilder och kastar dem på måfå mot diagnoser jag inte kan uttala. ”På högra mediala malleolen syns ett rubrosquamöst plack, enstaka crustatäckta noduli, samt exkoriationer på lichenifierad hud”. Med andra ord, eksem.
Det är inte direkt tråkigt. Faktiskt inte alls. Det är bara oerhört svårt. Gränsande till obegripligt. Kanske beror det på att hudkursen, som alla andra kursen, tappat några veckor i längd utan att krympas på innehåll. Kanske beror det på att min hjärna ännu inte riktigt vant sig vid korvstoppning, efter den långa pausen från den sortens lärande. Kanske beror det bara på att jag tycker bilder är svåra, liksom obergripliga ord. Kanske klarnar allt dagen före tenta. Eller i alla fall innan jag får min första hudpatient. Kanske.
Till dess fortsätter jag svänga mig med ord jag inte riktigt begriper, för att beskriva eksem jag inte riktigt kan skilja från eksem. Och hoppas att det dröjer länge innan jag behöver inför en patient försöka uttala Erythroplasia de Queyrat…
Min VC handledare sa att hud är svårast, flest sjukdomar i det organet (jag tror att han sa ca 2000 st). Hur är det att gå klin i jämförelse med preklin? Längre dagar, mer att läsa, lättare eller svårare?
SvaraRaderaGår T3 och känner att jag behöver pepp, pepp, pepp...ofta känns som att det inte finns plats mera i mitt huvud att trycka ner all den info som behöver tryckas. Jag vet inte hur jag ska stå ut till termin 5 :(
Vill veta hur det ser ut "på andra sidan"...
Ja du, det kan jag skriva en uppsats om. För detaljer får du leta bak i bloggen, men mycket kort sammanfattat: Det blir bättre! Termin tre och början av fyra var värst. Mycket att läsa, och allt kändes ganska perifert och långt från den värld man börjat längta intensivt till. Redan på proppen släpper det, när man är ute på sjukhus, är en liten av kursledningen efterlängtad grupp. Skriver lite om det här http://detsomsnurrar.blogspot.com/2011/03/valkommen-dar-jag-vill-vara-just-det.html och här http://detsomsnurrar.blogspot.com/2011/03/om-bubblan-som-inte-spricker.html.
SvaraRaderaOch medicin är mycket roligare. Det tar tid, för man har långa obloigatoriska dagar, men det är på ett helt annat sätt på riktigt. Och det är mindre att plugga, eller i alla fall så mycket intressantare att det känns som mindre. För mig är det lättare, mycket lättare, inte för att det är mindre utan för att jag lär så mycket bättre av att uppleva än av att läsa i böcker. Det känns fortfarande ofta som om det är oändligt mycket man ska få in i en hjärna som känns full, men det känns plötsligt ganska mycket mer relevant att försöka hitta den platsen. Så håll ut- du är snart där! Hoppas svaret gav lite pepp, och har du fler frågor får du gärna maila.
Tack så mycket snälla du! Det känns lite bättre idag och inte lika hopplöst. Jag ska fortsätta kämpa! Kram
RaderaLäste intervjun med dig i Dagens Medicin. Mycket välformulerat, du är ju klok som Skalman! ;)
SvaraRaderaHud var inte så dumt ändå, i alla fall inte den veckan som kom efter tentan, vilket kan vara den enda vecka någonsin då jag faktiskt haft koll på alla de där prickarna.
SvaraRaderaMitt enda bestående minne av hudkursen är att jag tyckte att orden "hudkostym" och "skabb" var extremt roliga (ja, jag var nog 15 år när jag läst kursen), och mina remisser till hud blir därefter. (Och jag skäms ögonen ur mig varje gång jag måste skriva en.
Typ "Lokalstatus hud: lite här och var på kroppen har patienten... prickar. Röda och runda och så. Han säger att det kliar. :)
Frågeställning: efflorescens?"
Åh, tack Dr Apoe! Vet inte om jag riktigt når upp till skalmans nivåer men... Och ordsallad, har ju insett det nu. Att hud inte var så dumt. Innebär din förtjusning i nämnda ord att du passar på att skriva. "Hudkostymen inspekteras utan tecken på skabb" i journalen för alla patienter...?
SvaraRadera