fredag 10 februari 2012

För en stund inte läkarstudent

Hud och venerologi. En viktig kurs, säger många. Och svår. En kurs som är tänkt att göra oss till bättre läkare. Hud och venerologi. En kurs som känns viktig. Och i stunder är jobbig. Men som i långa stunder får oss att glömma att vi är läkarstudenter.


Onsdag eftermiddag, Klamydia och gonorre. För två år sedan läste vi om könsorganen i anatomin. Det var roligt i ungeför en halv föreläsning innan en penis blev ett organ som alla andra. Vi har läst om veneriska sjukdomar i två dagar, och ännu är de veneriska sjukdomarna inte riktigt bara sjukdomar bland andra. Det är de dock för läraren som håller föreläsningen. Som går igenom det hela på just ett så kliniskt och odramatiskt sätt som man förväntat sig. Utan omsvep förklarar hon att klamydia inte visar några symptom hos 70% av alla kvinnor. Och att den här för många assymptomatiska sjukdomen kan leda till salpingit. Som i sin tur kan leda till infertilitet. Vi var ganska många som tappar fokus just precis där. Som just i den stunden förvandlas från blivande läkare till unga kvinnor som ännu inte fått barn. Och flera händer flyger i luften. Och här börjar strömmen av frågor. Frågor som inte alls handlar om vår bildning till framtida läkare, utan enbart handlar om att dämpa den egna plötsligt påkomna oron. ”Och om man får salpingit, ger det alltid symptom”. Klassens samtliga kvinnliga öron lyssnar nu lyhört på svaret. Visst måste det väl ändå vara så? ”Nej, det behöver det inte göra”, säger hon därframme, synligt omedveten om det kaos hon skapar i klassen. För 25 skarpa hjärnor inser snabbt att de just nu kan vara infertila, på grund av en symptomfri komplikation av en symptomfri sjukdom. Och i klassrummet sitter just nu inte 25 blivande läkare, utan 25 aldrig förlösta kvinnor, för vilka procenttal gällande hur många som faktiskt drabbades går obemärkt förbi.


Fredag eftermiddag. Naevus. Födelsemärken för lekmannen. De benigna gås igenom, en efter en. Vi tar anteckningar, lyssnar fredagslojt. Tar in lite lagom, noterar för inläsning sen. De är diagnoser bland diagnoser. Tills de dysplastiska dyker upp. De inte lika godartade. Bild på bild. På kroppar skrämmande lika våra egna. Men små obetydliga märken skrämmande likna våra egna. Eller våra antagna egna. För skiftar inte den lilla fläcken på magen i några olika nyanser? Är inte födelsemärket på armen lite ojämnt i kanten? Frågorna kommer ”Hur lång tid tar det innan dysplastiska naevus blir melanom, om de blir det...?”, ”Hur ojämn ska formen vara för att räknas som ojämn...”? Svaren är inte direkt skäckinjagande, men inte heller tillfredställande lugnande. Tröjor kavlas upp, linnen lyfts. Och läkarstudenterna har lämnat salen. Kvar är unga individer med kroppar klädda i potentiellt livsfarliga naevus.


Någon sa att det här är en viktig kurs. Och svår. Det är det. Det är viktigt att inse att man bör ha uppsikt över sina födelsemärken. Och att man utan att märka det kan bli steril av oskyddat sex. Men även ganska tufft. Och jag längtar så smått tillbaka till prostatahyperplasier och hjärtsvikt. Sjukdomar som låter oss vara läkarstudenter. Bara läkarstudenter. 

3 kommentarer:

  1. Efter hudkursen gick jag till sesam och krävde provtagning för alla vensjukdomar inkl hiv och syfilis. Doktorn var först lite motvillig men sen förstod han vilken ångest hud-venkursen skapat. Han inledde sedan diktatet med " orolig blivande kollega söker". En av mina kursare var övertygad om att hon hade fått pnemocystis jerovecii och således hade AIDS men det visade sig att andningsbesvären var hennes vanliga astma...

    SvaraRadera
  2. Jo, ingen kommer väl igenom utbildningen utan ett litet uns av hypokondri längs vägen. :) Eller om det är befogad oro.
    Lite tänker jag att man ska försöka komma ihåg den där känslan, även när den gått över, och inte bara sucka åt alla patienter (som man garanterat träffar på) som söker "i onödan". Åtminstone oroan de har är ju alltid värd att ta på allvar (även om den sällan behöver utredas med helkropps-MR :) )

    SvaraRadera
  3. Sara, vi är många som varit nära att göra precis samma sak. Och det finns nog en anledning till varför de på hud-introt mycket tydligt talar om att de INTE kommer titta på folks födelsemärken under kursen...

    Ordsallad, så sant så sant. Och tro mig, jag minns. Och påminner mig själv rätt ofta, med nya åkommar jag är övertygad om att jag har, av en slump just samtidigt som vi läser om dem...

    SvaraRadera