fredag 24 februari 2012

Om vårsol, och hud som inte är så illa


Och jag åker i strålande sol och luft som luktar vår till samma ställe som hela mediasverige, fast inte för att hälsa på ny prinsessa utan för att skriva hudtenta. På de omöjliga orden till de omöjliga bilderna. Som lyckligtvis nästan alla kan behandlas med kortison. Förståss med preparatnamn, ganska omöjliga de med. Skriver tenta på saker som på två och en halv vecka blivit fascinerande mycket mer begripliga. Och jag inser när jag sitter lugn på treans buss att jag nog inte på någon kurs lärt mig så mycket på så kort tid. Att jag med så relativt lite plugg utanför skoltid ändå aldrig förr känt mig så förberedd för tenta och så på något sätt kunnig.


Och välkomnas in i tentasalen av överäkare och kursansvarige K. Dr K, som lyckas med den perfekta kombinationen av att samtidigt verka oerhört kompetent och oerhört avslappnad. Som skämtar mellan bilderna av eksem och nevus som bläddras förbi framme på skärmen. Som inte kommer nedspringande då och då för frågor som så många lärare, utan finns där hela tiden. Försvinner bort en stund bara för att återkomma med burkar och påsar med godis som skickas mellan rader, och vi får öva simultankapacitet för att ta lyckas välja godis och tänka samtidigt. Som lärde sig allas namn redan första veckan, och står längst fram i salen när vi lämnar in tentan. ”Kändes det bra, Jessica?”. Frågar för att han undrar, på riktigt. Dr K, som vi alla skulle vilja ta med oss på alla kurser, alla placeringar, alla framtida avdelningar, som den där överläkaren man känner sig helt och hållet trygg med. Och jag insåg, ungefär när femte godispåsen kom förbi min plats, att jag nog aldrig förr haft en riktigt så sympatisk, så genuint engagerad och fantastiskt bra lärare.


Så mitt i relativ brist på plugginspiration, mitt i vintertrötthet och och inläsningsleda, har jag kanske haft den bästa KI-kursen hittills, med den allra bästa kursledningen. Den där jag på kortast tid lärt mig mest på riktigt relevanta saker. På ett sätt som varit riktigt bra. På ett sätt som varit riktigt roligt. Skrev det på kursutvärderingen. Skriver det här. Och skriver det gärna på fler ställen, för det är ofta så mycket lättare att klaga än att berömma. Men jag gör det här och nu. Tack, KS hud, för massor av kunskap och inspiration. Jag tror inte jag blir hudläkare, men skulle jag ändra mig, är det på er dörr jag kommer knacka, hårt och länge.

1 kommentar:

  1. Jag håller verkligen med! Det var den bästa kursen hittills! Nu undrar jag bara hur mycket mer vi kunde ha lärt oss på alla andra kurser om vi hade haft en lika genuint engagerad ledning där..? Jag ser faktiskt fram emot mitt något otippade SVK-val; fördjupningskurs dermatologi.

    SvaraRadera