tisdag 3 juli 2012

Resa. Stanna. Leva



Och det är så varmt att luften darrar. Vi går sakta men blir trötta ändå, och rör oss mellan fontäner att doppa huvudet i. Det enda man känner för att äta är glass, men det gör inget, för vi är i Rom och glassen är fantastisk liksom fontänerna. Och vi blir trots hettan serverad fantastisk pasta på den lilla uteserveringen av damen som egentligen skulle stänga, men som ändå tar sig tid för en lång utläggning om mineralhalten i det fantastiska vattnet som vi dricker flera flaskor av. Vi är i Rom och staden är fantastisk liksom glassen och just nu livet.


Hon byter riktning på vår stora väska en gång till, försöket envist få in den i ett alldeles för litet bagageutrymme. Vi försöker protestera, säga att vi kan ha den i bilen, men hon vägrar och vi kör iväg med en halvstängd bagagelucka till lägenheten med den stora balkongen där vi tydligen ska bo trots att vi hyrt ett litet rum. Lägenheten, har allt vi behöver och lite till, undantaget ett lås som fungerar varje gång. Men det gör inte alls för grannarna är hjälpsamma och sover på natten gör visst ingen. Inte heller vi, och promenerar längs gator som hämtade ur en sagobok och äter middag under trädkronor vid midnatt, och vinet kostar inget och smakar underbart liksom maten. Och kvällshimlen är fantastisk liksom just nu livet.


Och det blir dags för bröllopet, anledningen till resan, och vi springer uppför slingriga bygator i trettiogradig hetta för att inte missa bussen, och jag är i stunden glad att jag inte hann sminka mig. Kliver ur bussen ut i något som kanske är paradiset, och vi skrattar, pratar, gråter, äter, dricker, dansar oss igenom kväll som blir natt som blir morgon. Allt med Umbriens kullar som en på samma gång overklig som självklar siluett. Svalkade av pooldopp och drinkar med kolsyreis, värmda av timmar av dans och fina vänner. Höga på glädje och livet och det vi är här för att fira. Och jag tror att det kanske är det här som är meningen med allt. Och vill kanske resa alltid. Eller kanske stanna alltid. Vet inte. Vet bara att just nu är lycka att dansa i soluppgången. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar