Om OS och uteblivet kaos

"Dagen flest människor besöker Heathrow någonsin". Rubriken till artikellänk som skickades från en av vännerna i London. Kaos utlovades. Dagen jag landade. Inte för OS skull, utan trots. Inte för OS, utan för att fylla på förråden. Fylla på med sena ljumma kvällar med pimms och vänner. Fylla på med "dear" och "sweetheart" på den vackra brittiska dialekten, med morgonkaffe på borough market och löpturer i parken. Fylla på med samtal inpå småtimmarna, de där som alltid tar vid där vi slutade, för månader sedan, tidlösa. Fylla på med SOHO-barer och Shoredithklubbar. Fylla på med yttre rörelse och inre ro. Därför är jag här.

Men så råkar det vara OS. Jobbade här när de fick det, då för evigheter sen, och drogs in i yran. Ganska ointresserad av OS men glad för att det gjorde folk glada. "It will be complete chaos" sa vännerna, och så firade vi vidare. För kaoset var 2012, enormt avlägset. 

Men nu är det här. Liksom jag. "It will be crazy" säger vännerna åter. Och köper cyklar, inväntande tunnelbanekaos. Liksom media, som spår kaos överallt. Köper cyklar, men stannar i stan. Stannar i stan och ser OS-invigningen på pubarnas storskärm, hyllar den gemensamt, nästan innan den är avslutad, och Daniel Boyle tar nästan plats brevid en välgjord fry-up och en kall lager bland saker man som engelskman måste älska. Men mest nöjda är ändå alla med att det inte regnade. De små färgglada ringarna är uppsatta i fönstret hos varje indier på hörnet, och "have you got any tickets" har ersatt "so, will you get any sun this year" som standardfråga inledandes sociala konversationer. Skylten som brukar annonsera dagens soppa hos cafeet tvärs över gatan gratulerar nu istället engelsk idrottare på tveksam pallplats. Men annars är det mesta som vanligt. Utan särskilt mycket kaos. London i OS är ändå London. 


London är ändå London, med ganska många "love" och "darling", och ganska lite kaos. Lite fler kineser i identiska tröjor, men inte där vi dricker pimms. Mycket fler rosaklädda funktionärer med för lite att göra. Men de skapar inte kaos. Och det syns inte på klubbarna i Shoreditch. London är London, och till och med tunnelbanan går.


Och värsta dagen på Heathrow? Synnerligen kaosfritt. "Have a good visit, dear" hälsades jag av damen i passkontrollen. Och det gick om något lite fortare igenom än vanligt. Engelskmän är helt enkelt mycket bättre på att oroa sig för kaos än på att orsaka det. Och London är underbart, med OS eller utan.