Balansgång

"Kvinna, 28, från Somalia, inkommer med feber och långdragen hosta"

Det är tyst i rummet. Det är nästan aldrig tyst i rummet. Doktor R väntar på svar, eller iallafall tankar och hypoteser. men ingen vill riktigt säga det vi har på tungan. Men så kommer det. "TB kanske". Tystnaden är bruten. "Varför det", fortsätter dr R. Symptomen nämns, men han vill ha mer. Tystnad igen. För ingen vill riktigt säga varför vi misstänkte det från början. Att det var för att hon inte är "Kvinna, 28, från Solna", utan från "Kvinna, 28, från Somalia". Så ingen säger vad de tror. För vi vill inte ha fördomar. 

Men så säger doktor R det som gör att vår tunghäfta släpper. Inte helt, men litegrann. "Tänk efter nu", säger han. Tänk epidemiologiskt. Och då plötsligt blev det ok att säga vad vi alla tänker. Det blev ok att misstänka att kvinnan från Somalia har tuberkulos. Utan att ses som fördomsfull. Det blev mer än ok. Det blev att "tänka epidimiologiskt". Det vi lär oss göra för att komma fram till vad det är mest sannolikt att patienten lider av. Utöver de rena symptomen. Inte istället för, absolut inte i stället för. Men utöver. 

"32-årig man inkommer till vårdcentralen tillsammans med sin manliga partner på grund av feber och svullen lymfkörtel"

Det är tyst i rummet. Igen. Men så säger någon det vi tänker. Primärinfektion i HIV. Det vi tänker på grund av feber och sänkt allmäntillstånd, och på grund av lymfkörteln. Men kanske mest på grund av att det inte var "Man inkommer till vårdcentral tillsammans med sin flickvän" utan "Man inkommer till vårdcentralen tillsammans med manlig partner". Epidemiologiskt, tänker vi. Och säger vad vi tänker.

"Varför det", kontrar doktor R. Samma någon säger något om riskgrupp och får medhåll. "Nja, vi pratar mer om riskbeteende, inte riskgrupp", fortsätter dr R. Och inser själva att en man i stabil relation sannolikt inte har ett sådant. Och det visar sig att den homosexuella mannen hade tularemi. Som han fått från myggor eller sorkspillning, helt oberoende av hans sexuella läggning. Och det känns åter som om vi haft fördomar. 

Det är en fin och viktig balansgång mellan epidemiologi och fördom. Att ledas rätt och förblindas. Vi lär oss gå den nu. Börjar lära oss. Tillsammans med antibiotikaval och protozoer. Det är roligt och viktigt och jag tänker att det kanske är infektionsläkare man ska bli.