måndag 13 januari 2014

Om att inte vara i vägen alls

Det började som det ofta gör. "Du är kandidaten ja. Jag ska visa dig till fikarummet". Där kan man sitta. Ensam. Länge. Och vänta på en doktor som är sen. Eller på möte. Eller där, men glömt eller låtsats glömma. Men inte idag. Hon visade kaffemaskinen. Bjöd på smörgås. Och slog sig ner och höll mig sällskap. "Tills doktorn kommer. Du ska ju inte sitta här helt ensam. Jag kan berätta lite om mottagningen så länge". Och det gjorde hon. Berättade att de flesta var gamla, för att de stannade kvar. Jag började förstå varför. Så kom doktor U, slog sig ner. "Välkommen. Vi ska se till att du får en bra dag. Jag har förberett den på ett sätt jag tror du kommer lära dig mycket på, Men vi börjar med fika". Och jag åt en smörgås till och kände att det nog inte skulle bli så svårt.

"Jag är så ledsen att det blivit så här". Sa hon, doktor U, ett par timmar senare, efter att en patient uteblivit. Men jag var bara glad. För de som faktiskt kommit. Som jag fått ta. Själv. Och fått feedback på efteråt. "Det gör verkligen inget" svarade jag, och menade det. För jag var lika glad för tiden då vi inte haft patient. Som hon inte använt till att försvinna in i ett rum med stängd dörr. Eller till att skriva privata mail. Som jag inte spenderat i ett tomt fikarum. Utan som hon använt till att gå igenom hur man trappar ut benzo. Och till att berätta om patientfall som jag kunde lära mig av. Och, till att fika med mig i fikarummet. På tårta, som en av de som inte velat sluta trots att åldern hon fyllde tillåtit, bjöd på. En av de där som verkligen trivdes.

Lämnade dagen glad. Nästan hoppande. Glad för att jag lärt mig. Mycket. Mer än någonsin, kanske. Och kanske ännu gladare för att jag inte känt mig i vägen. Inte en enda gång. Mindre än någonsin, kanske. Insåg samtidigt hur oroväckande ovanlig den känslan är. Inte bara känslan av att inte vara i vägen så mycket. Utan känslan av att inte vara i vägen alls. Känslan av att verkligen vara välkommen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar