Om dag ett, för nionde gången...

Dag ett. Alla samlade i KS aula. Alla sjukhusen. Alla vännerna. Minns inte när det hände sist. Men plötsligt är vi här, allihop, som en myllrande myrstack fyller vi KS korridor innan dörrarna öppnas. "Är det Idol-uttagning" ler ortopedens OP-syrra som plöjer sig förbi. Det är det inte. Här ska ingen röstas bort. Men ljudnivån är nog densamma. Alla är samlade, som så många gånger förr. Kanske inte som termin ett, när allt var okänt. Mer som termin två, när ansikten var kända och efterlängtade, eller tre, när allt var så bekant att det knappt var spännande längre. Fast ändå inte. För det är termin nio nu. Vi är inte i början av utbildningen. Inte ens i mitten. Vi är på termin nio, och tanken på att vi en dag ska bli läkare är plötsligt inte så avlägsen. Det surras om nästa sommars underläkarvik, redan. Om tankar runt AT. Ännu inte riktigt stressat, men nästan.

Fast inte i vårt hörn. Inte än. Där kramas det. Och pratas. Och kramas igen. Och jag påminns åter om hur mycket jag saknat dem, allihop. Saknar dem, inte bara mellan terminerna utan under. När vi är spridda. Och mest över hur glad jag är för dem. Vi släpps in och intar samma platser som vi brukar, fast det är ny aula. Kursansvarige surrar på där framme, om obligatoriska moment som inte får missas. Utan att han nämner vilka de är. Han pratar om utvärderingen som kommer vid kursens slut. Den pratar han väldigt mycket om. Nästan mer än om kursen i sig. Men det gör inget. Han får ett halvt öra, för vi har fullt upp med att fylla sommarens luckor. Vi får orimligt lång rast som vi lätt fyller av varandra och sökandet efter det utlovade fikat, som i vanlig ordning åkt vilse i sjukhusets kulvertar. Och när den dyker upp attackerar vi ostmackorna som gamar. Trots att det bara är en timme kvar till lunch. Vissa saker är precis som vanligt, termin nio till trots. 

Och på vägen hem är jag glad. Glad över att skolan har börjat. Inte ystert, som termin ett. Inte lika förväntansfull som termin två. Inte alls lika förförd som termin fem. Men glad. Tillfreds. Nöjd, men att vara tillbaka. Just här, just nu. Och termin nio så duger det faktiskt fint.