Lyssna. Bemöta. Med respekt

"Det låter kanske krasst, men, lyssna på patienten, bemöt deras oro och behandla dem med respekt, så har du en nöjd patient. " Nästan oavsett hur allt annat går. Säger läkaren som gör just det. Som jag går med en förmiddag på mottagning och blir inspirerad och glad av. Som är väldigt duktig och säkert nästan aldrig gör fel. 

Ortoped-KUM. Studentmottagningen. Som jag är placerad på innan jag läst ortopedi. Innan jag vet någonting alls. Jag är placerad där med sköterskestudenter som aldrig varit på ortopeden heller. Som inte heller vet något. Vi ska komplettera varandra med olika kunskaper, men jag oroar mig lite där på första morgonmötet för att noll plus noll fortfarande är noll… Går med vagt minne av hur handen ser ut på insidan till den första patienten. kvinnan med handskadan. Kvinnan som jag många timmar och många "Det ska jag ta reda på åt dig" senare får en stor och oväntad kram av. "Ni har varit helt fantastiska". Trots att vi inte lyckades reponera hennes arm. Trots att hon måste komma tillbaka för operation. Trots att vi inte alls botat henne. Trots det hade vi varit fantastiska. Och jag går med lite rakare rygg till nästa patient, trots att knäet inte är mycket mer känt än handen. Knäet som jag lär mig väldigt mycket om, genom att svara på patientens frågor. De som går att besvara. Och lyssna på frågorna. Precis alla. Och den gamla förvirrade som gång på gång säger gå inte, och kramar min hand. Från henne går jag inte, trots att jag vet att hon säkert har glömt, nästa gång jag kommer. För just nu är det viktigaste än om vi lyckas reponera hennes höft eller inte. 

Aldrig förr har jag kunnat så lite men känt att jag kan så mycket. Och jag minns det han sa, den där läkaren som var bra och inspirerande. Och inser att jag trots allt kan. Oavsett vad jag kan om knäet kan jag lyssna. Bemöta. Med respekt. Dag tre kan jag mer om knäet. Behöver inte fråga handledaren lika mycket. Dag sex kommer jag kunna ännu mer. För att inte tala om dag tio. Men det viktigaste lärde jag mig ändå dag ett. Visste kanske innan, men förstod på riktigt nu. Dagen jag fick en fantastiskt nöjd patient trots att jag egentligen inget kunde. Dagen jag insåg att oavsett hur lite kunskap jag har finns det något jag kan. Som vi alla kan. Lyssna. Bemöta. Med respekt. 

Önskar alla som arbetar med människor fick träffa läkaren jag blev glad och inspirerad av. Fick en kram från världens nöjdaste patient fast de inget kunnat. Fick inse det jag insåg. Och sen aldrig glömma.