tisdag 5 februari 2013

Ljusglimt

Mottagningen. Det ska åtföljas av en suck som kirurg-kandis. Eftersom det betyder att man inte ska vara med på operation. Eftersom man är jättelångt från skalpeller och narkosmedel, från intubationer och artärnålar. Patienterna är vakna och oftast inte ens i sjukhuskläder. Visste man inte bättre kunde man tro att de var friska. Det är här man inte gör något alls. Varken skär eller syr. Håller mask eller sätter nål. En djup suck, med ett öga på nästa dags operationsschema, det andra på I-phonen. 


Mottagningen. Den kommer som en befrielse. Från just skalpeller och narkosmedel, från masker och artärnålar. Från allt jag blandar ihop och rör till. Från allt som är jätteviktigt men omöjligt att minnas. Omöjligt att vilja minnas. Plötsligt är patienten en människa, på alla sätt, vaken och närvarande. Och just nu så mycket är viktigare än att kunna skilja sax från piang. Och en hel dag går utan att jag känner mig klumpig eller tafatt. Och jag anstränger mig inte för att inte vara i vägen, men är det ändå inte. Är del av. Vill vara del av. Plötsligt är inget bråttom, inte alls bråttom. Men fortfarande viktigt, oerhört viktigt. Och utan att sätta nål eller hålla mask gör man ändå fantastiskt mycket. Till och med jag. Gör, och kanske viktigast, vill göra.

Missar lunchen. Det gör inget. För minns för en kort stund precis varför jag är här. Och det kan jag leva mycket längre på än på matlådan. 

5 kommentarer:

  1. Hej! Kanske en konstig fråga, men hur många timmar pluggade du varje vardagar + helg under dfm2? Försöker få en uppfattning av vad som är rimligt :)

    SvaraRadera
  2. Oj, ska jag minnas det alltså... Kan minnas mycket annat jag gjorde utöver att plugga den våren, så det kan i alla fall inte varit samtliga vakna timmar, eller ens särskilt nära. Brukade nog lägga någon timme efter att skolan var slut, i snitt, med rätt stor spridning mellan mest och minst. Och sen några timmar på helgen, mer ju närmare tentan man kom.

    Kanske någon som har termin 2 i lite mer färskt minne kan ge sin syn på hur mycket tid de har lagt?

    Lycka till med DFM2!

    SvaraRadera
  3. Oj! så himla lite :O jag vet att det här med inläsning är väldigt individuellt och jag kanske inte tillhör den mest snabblärda sorten heller... jag har precis börjat kursen och när jag kollar schemat får jag panik! och med tanke på vad man hört från äldrekursare om alla stationsexinaminationer i anatomi/histologi och duggorna..tycker att det är mycket mer att läsa nu denna termin på kort tid...mycket att hålla koll på

    TAck för ditt svar och lycka till du med! :)

    SvaraRadera
  4. Jag tänker att det är bra att veta vad man INTE gillar/passar för/är bra på också, det tar en ett steg närmare att hitta vad man ska inrikta sig på istället. Skönt att du fick uppleva det fantastiska i mötet igen och att veta att det fortfarande är det som lockar mest.
    /Anna som också gillar mottagning

    SvaraRadera
  5. Man lär sig mer på föreläsningar och seminarium än på termin 1 tyckte jag- saker är mer logiskt (och tyckte jag, intressantare). Mindre detaljer att bara kunna rabbla, namn på enzymer och annat... Och precis innan duggor och stationsexaminationer pluggade jag säkert extra. Som sagt, det var ett tag sedan...

    Och Anna, visst har du rätt! Lite synd bara att jag redan har kommit till den insikten nu, kirurgvecka 3 av...väldigt många... :-)

    SvaraRadera