Inlägg
Inte Huddinge. Så blev det. Så i enlighet med mitt tidigare inlägg borde jag vara glad nu. Men det är jag inte.
Jag är inte ett dugg glad. Helt det motsatta. Hamnade på KS Solna, och det känns måttligt bättre än Huddinge. För ska sanningen fram är Solna också trist. Och stort. Och opersonligt. Och kanske mest, inser jag nu så mycket mer än förr, så är Solna inte SÖS. Det är inte SÖS och på nästan inget sätt ens lite likt SÖS. Det är på väldigt många sätt raka motsatsen till SÖS. SÖS, som jag älskar. Och kanske allra mest, inser jag nu mycket mer än förr, så har Solna inte människorna på SÖS. För människorna på SÖS då verkar på det stora hela vara samma som människorna på SÖS nu., Med ett för min del viktigt undantag. Mig själv.
Jag kommer sakna det som är SÖS. Oändligt mycket. Den varma vänliga stämningen. Sakna att se Årstaviken glänsa i morgonsol. Sakna pannkakorna på rackarbacken och solstunder vid helikopterplattan. Men allra mest kommer jag sakna de som är SÖS. Mina fina vänner, som blivit en stor, till och med en enorm, del av min vardag. Som har gjort tråkiga föreläsningsdagar roligare, mörka morgnar ljusare. Som jag har skrattat och gråtit och stressat och slappat och kämpat och festat och…levt med. I väldigt många dagar. I väldigt många bra dagar.
Jag förväntar mig nu någon kommentar runt hur jag överreagerar på det här. Hur jag ska vara tacksam att jag går på en fantastiskt bra utbildning. Hur min motivation inte kan hänga på något så banalt som var jag är eller vilka jag går med. Det är självklart sant. Det borde jag ju. Vara glad. och tacksam. Och vi borde alla vara tacksamma varje dag för att vi bor i Sverige och lever i fred och har mat för dagen. För så är det också. Men det är vi inte. Och det är jag inte.
Istället är jag omotiverad, mycket mer än någonsin förr. Och känner mig lite som om jag gick i årskurs två och inte får vara med de andra barnen att leka. SÖS-barnen. Det känner jag, trots att jag vet att jag inte borde. Det känner jag, trots att jag inte ens hamnade i Huddinge…
Å nej! Vad jättetråkigt att läsa. Världen kan verkligen bli fulare av att inte få vara där man trivs med de man lärt sig tycka om så mycket.
SvaraRaderaJag tror på att vara dödsbesviken ett tag. Du har ju gått miste om något du verkligen ville ha. Det kommer säkert bli bra ändå, men jag tror inte att den känslan kommer snabbare av att inte känna besvikelsen nu. Ta hand om dig nu i helgen på alla sätt du kan!
/Sofia
Buuhuu, jag vet känslan du har, jag har ju haft den själv. Då, genom magi och din hjälp hamnade jag ju på soliga SÖS och vi hade en superfin tid där. Jag kommer sakna dig på SÖS och håller fortsatt tummarna för att du slinker dit! Men, jag är också helt säker på att livet på något sätt fortsätter även om du måste vara i Solna.
SvaraRaderaJättestor kram
A
Tack ni båda! Och A- saknar er redan och kommer fotsätta sakna. Tror vi behöver magiskt aktiva tummar för att jag ska slinka någonstans alls, men hoppas kan vi ju alltid...! Stor kram tillbaka
SvaraRadera