Blogg om livet som nybliven läkarstudent, och om livet i största allmänhet. Tankar, observationer och funderingar. Stort och smått. Det som snurrar helt enkelt.
gått från managementkonsult till läkarstudent, och tänkt blogga om det, men framförallt om allt jag hör, ser, tänker. Allt som snurrar, helt enkelt... Vid de tillfällen patientfall används i bloggen vill jag poängtera att dessa är antingen kraftigt förändrade för att inte kunna identifieras, eller enbart inspirerande av verkligheten, men inte verkliga.
Kommentera gärna i bloggen! Om ni inte vill det men vill säga något, eller har frågor, om KI, läkarstudier, karriärbyte eller något helt annat, maila mig direkt på detsomsnurrar@gmail.com.
När man varit arg, och ledsen, och uppgiven och frustrerad. När alla mail är skickade och alla samtal är ringda. När man fått nej på alla sätt tänkbara. När inget annat finns att ta till.
I din uppgivenhet vill jag bara göra ett kort inlägg.
Har följt din blogg nästan sedan början och det har alltid varit en inspirationskälla för mig.
Du förstår, jag vill också bli läkare och har jobbat och jobbat och jobbat för att komma in, tog mig till Stockholm och KI i höstas, om än inte på läkarprogrammet och förstod att det här var den plats som jag ska stanna på.
För två veckor sedan stod det klart att jag äntligen skulle komma in på läkarprogrammet, efter år av slit och misslyckade försök så hade jag äntligen kommit in. I fredags kom det officiella beskedet, jag har blivit antagen.
Jag ska bli läkare, det är helt fantastiskt! Äntligen har min dröm blivit sann!
Vad jag försöker säga är väl att denna bloggen alltid gav mig en liten boost i mörkret när det kändes som mest hopplöst och fullständigt ouppnåligt.
Skam den som ger sig. Tack för mig, vi ses i korridoren.
Tack anonym, vad glad jag blir, både för att min blogg kunnat inspirera och förståss, för att du kommit in! Massor av grattis! Klart vi ses i korridoren...!
Njut av en skön jul nu, innan biokemin tar dig i sitt grepp :-)
I din uppgivenhet vill jag bara göra ett kort inlägg.
SvaraRaderaHar följt din blogg nästan sedan början och det har alltid varit en inspirationskälla för mig.
Du förstår, jag vill också bli läkare och har jobbat och jobbat och jobbat för att komma in, tog mig till Stockholm och KI i höstas, om än inte på läkarprogrammet och förstod att det här var den plats som jag ska stanna på.
För två veckor sedan stod det klart att jag äntligen skulle komma in på läkarprogrammet, efter år av slit och misslyckade försök så hade jag äntligen kommit in.
I fredags kom det officiella beskedet, jag har blivit antagen.
Jag ska bli läkare, det är helt fantastiskt! Äntligen har min dröm blivit sann!
Vad jag försöker säga är väl att denna bloggen alltid gav mig en liten boost i mörkret när det kändes som mest hopplöst och fullständigt ouppnåligt.
Skam den som ger sig.
Tack för mig, vi ses i korridoren.
Får jag fråga dig "anonym". Hur gammal är du och hur långt tid tog det att komma in, och via vilken urvalsgrupp?
SvaraRaderaTack anonym, vad glad jag blir, både för att min blogg kunnat inspirera och förståss, för att du kommit in! Massor av grattis! Klart vi ses i korridoren...!
SvaraRaderaNjut av en skön jul nu, innan biokemin tar dig i sitt grepp :-)