torsdag 26 april 2012

Om pallen



Vi är hemma på SÖS för en eftermiddag. Och det är sol. Bedside på infektionsavdelningen, och vi tumlar upp i grupp efter lunch i vårt hemtama kandisrum som vi inte insett att vi saknat förrän vi är där. Han möter oss i korridoren, stor och bullrig och översvallande glad. "Ni ser ut som kandisar, välkomna". Vi föses in i ett rum där alla skåp är tagna liksom all syre, men vi hittar kläder i hyfsade storlekar och står snart ombytta i korridoren. I grupp om fyra går vi in till patienten, den första. Tänker infektionsanamnes, funderar på antibiotikaval, letar och lyssnar efter kliniska tecken. Pratar med patienten och undersöker. Överläkaren pratar med oss och med patienten. Skrattar sitt bullriga skratt. Skrattar med patienten. Snart med patienterna. I slutet samlar sen ihop oss ute i korridoren igen. "Om det är en sak ni ska ta med er från den här eftermiddagen, bara en sak, så vill jag att det ska vara det här". 


"Odla först, antibiotika sen", tänker jag. Det kan det vara. Eller tecknet på sepsis, som man inte får missa, det kan det också vara. Eller kanske hudkostymen, att aldrig missa att leta sår, stickmärken, peteckier, septiska embolier, kanske är det det. Han är allvarlig, för första gången under eftermiddagen. "Pallen".  Inget om sepsis. Inget om blododling. Istället han upprepar det. "Pallen".


Och så berättar han vad han tycker är viktigast av allt. Att dra fram pallen. Varje gång man kommer in. Även på en snabb rond. Dra fram pallen och sätta sig på den, om så bara trettio sekunder. Och jag minns alla stressade ståronder och inser hur rätt han har. Hur viktig den är. pallen, och vad den symboliserar. Pallen, som tecknet på att jag är här nu. Här och inte på väg. Om så bara någon minut. Och jag inser varför inte alla överläkare skrattar med patienterna. Och varför han gör det. 


Vi träffar fyra spännande patienter. Lär oss mer om endokarditer, clostridium difficile, lungabcesser och pyelonefriter. Jag tar med mig nya kunskaper, om antibiotikaval och kliniska diagnoskriterier. Några som jag redan glömt. Men mest tog jag med mig pallen. Och den glömmer jag inte. 

4 kommentarer:

  1. Tack för att du på ett så fint sätt för vidare så otroligt viktig kunskap!

    SvaraRadera
  2. En mycket klok och erfaren överläkare som tar ut det viktigaste "kom ihåg från dagen" till er.

    En mycket klok blivande läkare som delar detta, viktiga! Att vara närvarande, enbart för dig, just precis nu.

    kram

    SvaraRadera
  3. Åh, tack ni alla. Värmande kommentarer!

    SvaraRadera