Orkanen brydde sig inte om att den inte behövdes. Inte ett dugg
brydde den sig, utan svepte obönhörligt in över staden, och jag blev kvar.
Söndag. Den var först bara ett hot. Om isolering, strömavbrott
och avstängda kommunikationer. Men New York lyssnade. Men hörde hot om
isolering, vad det verkade som på obestämd tid. Som om det var en istid vi
förberedde oss för. Och köerna för att ens komma in på Trader Joe sträckte sig
ett hundratal meter ut på trottoaren. Människor köade som under ransoneringstid
och hyllorna ekade på några timmar tommare än i en sovjetisk matbutik. Jag
studerade det hela på avstånd. Köpte två bagels och lite cream cheese. Hur illa
kan det bli.
Måndag. Morgon. Blåst och regn. Som en dålig dag i Göteborg,
Inte värre. Affärerna som dagen innan svämmat över var nu tomma. På människor,
och nästan på mat. Liksom gatorna. Tunnelbanan avstängd, i förebyggande syfte.
Jag promenerade i vinden, fick snart fälla ner paraplyet och bli blöt. Blev
ikappkörd av en polisbil som beodrade mig att gå in. Morgondagens flyg ställdes
in. Nytt på onsdag. Klättarade runt på brandstegen i en timme och plockade in
Bettys krukor och växter som börjat svaja oroväckande uppe på tredje våningen.
Vinden blev till storm, och jag gick ut fast jag inte fick och köpte några
burkar soppa. Utifall att, bara.
Måndag.
Kväll. Radion rapporterade översvämning. Kvarter bort bara. Evakuering. Kändes
främmande. Avlägset. Hos oss var det varmt, ljust och av soptunnor och grenar
som flög runt på gatan märkte vi inget. Skypade med A när blixten lyste upp
rummet. Lyste upp innan det blev svart. Helt svart. Sådär svart som det bara
blir riktigt långt ut på landet. Men mitt på Manattan. Och orkanen var verklig.
Vi värmde soppa och spelade spel till stearinljus. Rutorna skallrade nu, men
tre trappor upp var det var nästan mysigt. Tills natten kom och värmen tog slut
och jag i mörkret inte hittade filtar. Hölls vaken av kyla och vind. Men inget
var översvämmat. Vi hade ändå tur, mitt i orkanens mörker.
Tisdag.
Vaknade till tystand. Och kyla. Men dagsljuset sipprade in och elens frånvaro
var mindre tydlig. Gick ut i vind, men inte orkan. Men i orkanens spår. I en
annan stad. I en tyst öde stad. Bilar körde som de ville, utan trafikljus att
följa. Affärer igenbommade. Utöver de vars fasader fallit ner, som stod naket
blottade. Men inget såldes.”Where did you get that”, fick frågan fem gånger när jag gick och tuggade på min två dagar gamla bagel. Några hål i väggen sålde kaffe ur
plastmugg, med köer som ringlade långt längs trottoaren. Det var en annan stad, och
fortsatte regna. Gick 70 gator för el. Och wifi. För lite omvärld. Och
information om mitt flyg. Men ingen fanns. Gick 70 gator tillbaka. Gick 30
gator för mobiluppkoppling. För information om mitt flyg. Men ingen fanns där
heller. Gick 30 gator tillbaka. Gick 20 gator för mat. Gick 20 gator tillbaka. Vet
att vi hade tur. Inget översvämmat. Inget förstört. Ingen evakuering. Men just
då var det inte vad det kändes som. För kylskåpet var varmare än lägenheten
medan mörkret la sig åter. Staden som aldrig sover låg skrämmande stilla.
Andades knappt i det förlamande mörkret. Vinden och sirener med jämna
mellanrum, men annars. Tystnad.
Onsdag.
Vindstilla morgon. Solen bröt igenom molnen. Och man kunde nästan tro det var
en vanlig morgon. I stunder kändes det som den stad jag är van vid. Den stad
jag älskar. Om det inte vore för trafikljusen som inte fanns. För kylan i
lägenheten. Och för tystnaden. Men solen sken och jag var glad. Väldigt glad. Mitt
flyg skulle gå.
Aldrig
längtat hem från New York förr. Nu längtat som jag aldrig längtat förr.
Kärleksrelationen har stötts i kanten lite. Jag är inte långsint. Och jag
älskar staden fortfarande. Tror vi behöver vara ifrån varandra lite bara. Mina
händer behöver tina och fötter vila. Och mitt flyg gick. Ett av väldigt från Newarks urikesterminal. Jag hade tur, trots allt. Och jag är just nu väldit
lycklig över att vara hemma i ett grått, regnigt men elförsörjt Stockholm. I MITT gråa Stockholm. Där orkaner varken behövs eller finns.
Hej! Ursäkta att denna kommentar blir så oerhört orelaterad till just det inlägg jag kommenterar, men jag ville gärna veta lite mer om KI!
SvaraRaderaFör, jag söker just nu KI (läkarprogrammet) till VT13 och jag borde ha en stor chans att komma in med 22,5 och 1,9 på HP, så jag ville gärna höra vad du har att svara på de som säger att KI är så oerhört tråkigt; för, många jag har talat med säger att jag borde ta Uppsala eller Lund istället, då deras studentliv är mycket roligare än Sthlms. Nu är jag ingen festprisse, verkligen inte, och KI:s rykte, Global Hälsa-kurs (!) och utbytesmöjligheter i framtiden gör att jag tvekar. För att orka 5,5 år, känner jag att ett livsfullt fritidsleverne verkligen skulle hjälpa mig att utvecklas som läkare (alltså, som person), men samtidigt erbjuder KI det absolut bästa i studieväg. Vad säger du? Är min bild av det hela helt snurrig? Eller finns det viss sanning i att KI är lite opersonligt och kanske lite elitistiskt, till och med?
Tack på förhand! //Gustaf
Hej,
SvaraRaderaJag ska försöka svara på din fråga, även om jag kanske inte är rätt person. Jag har aldrig pluggat i någon typisk studentstad och min enda referenspunkt är Handels här i Stockholm. Och jag vet inte om det ger rätt referenspunkt och frågan gäller grad av elitism till exempel... Dessutom så har jag med avsikt helt låtit bli att engagera mig i studentlivet på KI- jag gjorde det med liv och lust sist jag pluggade, men en gång är mer än nog. Eftersom jag har större delen av mitt sociala liv i Stockholm är det vad tiden utanför studierna läggs på.
Det sagt, jag har aldrig känt av någon direkt elitism. Har många goda vänner i skolan, och stämningen är hjälpsam och sympatisk. Folk delar sammanfattningar och inlämningsuppgifter och hjälper varandra. Så ser det inte som vare sig opersonligt eller elitistiskt! Och generellt är studentlivet "i Stockholm" rätt icke-existerande. Däremot finns det på KI, på Handels och på de övriga individuella skolorna. Och det är väldigt bra sammanhållning mellan studenterna, kanske särskilt bland de som flyttat hit från någon annan stad. Är du däremot ute efter de där typiskt studentikosa aktiviteterna varje helg, då ska du nog välja en studentstad. Men kom ihåg att utbildningen är lång. Ofta längre än enthusiasmen över studentlivet håller i sig...
Nu som läser, kommentera gärna med era erfarenheter! Men det blir bra hur du än väljer! Grattis till att vara nära en fantastisk utbildning!