Om halvtidsrapport, och famlande...

Var klar med halvtidsrapporten i god tid. Inte för att jag stressade igenom den, utan för att jag faktiskt var färdig. Handledare G var nöjd. Imponerad sa han till och med. Och jag var nöjd. Kunde suttit i tre veckor till och inget hade varit annorlunda. G var nöjd, jag var nöjd, men där tog det stopp. Kursledningen var inte nöjd. 

Kursledningen var inte nöjd med min halvtidsrapport. Uppenbart inte med någon annan i min seminariegrupps halvtidsrapport heller. Som deras handledare också godkänt, och i flera fall berömt. Och vår oerhört snälla koordinator kämpade hela seminariet lönlöst för att inte falla mellan de två stolar han tvingats balansera mellan- den som den genuint omtänksamma person han verkar vara, och den som företrädare för en kursledning han inte i alla avseenden fullt verkade begripa. Som vi andra inte i några avseenden lyckades begripa. Jag var förvirrad. Handledare G var förvirrad. Allt var väldigt förvirrat. Är.

Vi fick övergripande kritik. Och detaljerad. Och övergripande igen. Lite klargjorde. Mycket var bara fortsatt förvirrat. Nästan ingen kritik handlade om att det inte var bra vetenskapligt skrivande. Nästan allt handlade om att kursens riktlinjer inte följts. Enorma avsteg hade gjorts. Som fel fontstorlek på rubriken. Och något fick mig att känna att fokus på den kritiken hamnat lite fel… I andra fall hade avsteg som faktiskt var ganska stora gjorts. I faktiskt innehåll. Nästan alltid avsteg som alla i seminariegruppen gjort. Vilket fick mig att känna att det kanske eventuellt var något fel i tydligheten i de där instruktionerna. De som ingen av oss lyckats följa….

Först var jag lite arg. En ganska kort stund. Sen mest förvirrad. Och lite trött. Och uppgiven. Och nu, efter viss reflektion, kanske mest besviken. På att något som kunde bli riktigt bra kanske blir ganska dåligt. På att något som kunde få oss att verkligen få öva på vetenskapligt skrivande fokuserar på fontstorlek. På att något som kunde lära oss skriva artiklar så som de som skriver artiklar skriver dem inte alls lär oss det, utan istället lär oss följa riktlinjer med oklara syften. På att något som kunde vara en chans att bygga ett genuint intresse för forskning hos studenter riskerar göra motsatsen. Det är jag besviken på.

Nu ska jag ändra fontstorlekar. Skriva om några stycken. Och famla vidare i mörkret, runt vad det egentligen är jag ska ägna mig åt resten av terminen.