Tid

Plötsligt finns den. Oväntat, från ingenstans. Så van vi att den inte finns, att varje minut är fylld. Av tid som inte finns, med dagar fullsa av skola eller sjukhus, med arbete att stoppa in i de få luckor som blir. Och så plötligt, en ledig onsdag. Följt av en ledig torsdagseftermiddag. ”Instuderingstid”. Några dagar efter tenta. Det blir ganska lite instuderat. Ok, inget. Instuderingstid blir ledig tid, och eftersom jag precis avslutade jobbet vid sidan, fylls den plötsligt inte med jobb. Luckor, långa och lediga. När ingen annan är ledig. När sociala aktiviteter inte kan fylla den. Sociala aktiviteter som är helt frivilliga, som jag vill och väljer. Men som ändå fyller. Såhär, en ledig torsdageftermiddag, är den min och bara min. Tiden.  

Det finns människor som tar dagar som de här och gör saker som behöver göras. Saker som att olja in en köksbänk. Rensa ur en garderob. Frosta av frysen. Som lägger tiden på att bocka av saker på listor de skrivit. En del för att de verkligen måste. Barn måste ha nya vinterstövlar när de gamla vuxits ur, och då måste de köpas. Men en del gör det ändå. Jag är imponerad över dem. Verkligen. Över att de skriver listor. Och ännu mer av att de bockas av.

Men jag hör inte till dem.  Jag är oerhört dålig på att få saker som skulle behöva göras gjorda. Med prokrastination som en paradgren jag inte är stolt över, skjuts de på framtiden. Luckor av tid läggs aldrig på att bocka av listor. Istället läggs de på att göra inget. Mycket för att jag vill. Lite för att jag kan. Och jag föredrar att tro att det inte bara är av lathet. Att det också lite är för att jag behöver det.

”Inget” är att springa i höstsolen bland höstfärger. Att ligga på rygg och lyssna på Melissa Horns nya. Hela. Ta in orden. Alla. Gå i små affärer bland saker jag inte behöver och inte köper. Äta nybakad kardemummabulle på cafeet på hörnet. Lyssna på människor. Prata med några. Känner att jag kan vänja mig vid tid. Funderar på hur mycket tid jag skulle behöva för att tröttna. Och funderar på hur mycket tid jag skulle behöva för att börja bocka av listor.

Mer tid än jag har, det är tydligt. Trots att jag just nu har mer tid än jag haft på länge. Och mer tid än vad jag säkert kommer ha. Jag vet att jag inte kommer behöva vänja mig. Snart drar det igång igen. En tillfällig lucka bara. Så njuter just nu. Av min tid fylld av inget.