Tenta, bara sådär

Den kom och gick, helt odramatiskt, helt utan både prodrom och efterspel. Tentan. En helg av halvfokuserat plugg, det var allt. Totalt paradoxalt, eftersom ingen tenta någonsin känts mer relevant. För första gången kändes nästan precis allt vi skulle lära oss som saker jag faktiskt behöver kunna. Vill kunna. Intressant. Relevant. Ändå gav jag den mindre tid än någon tenta förr. Mindre uppmärksamhet, mindre A4-papper, mindre mindmaps och mindre understrykningar. Och mindre stress. För trots det kändes det som om jag kunde allt bättre. Paradoxalt. På ett obegripligt sätt. Obegriptligt, men bra.