Tillbaka till staden, samtidigt som regnet. Inte sommarskuren,
utan det jämngrå sakta strilande. Lovet har en vecka kvar men det tycks hösten
inte ha förstått. Handledare G ringde igår, mitt i svampskogen. Enthusiastisk, glad,
ivrig att sätta igång. Och jag tror det smittade av sig lite.
Och Stockholm är Stockholm, trots regnet. L och jag
springer runt Kungsholmen, och jag inser att hösten inte är så illa. Inser att
jag inser det varje år. Att våren är lite överskattad och hösten lite
underskattad. Något jag sen på våren glömmer.
En vecka kvar av sommarlovet. Ska njuta av varje
sekund. Och sen börjar terminen. Och det är ok. “Inför terminsstart” låter inte
länge fullt så obehagligt. Så jag tror jag öppnar det där mailet nu.