I-landsproblem

Irritationsmoment 1: Borrar och slipar

Anemier, det är vad han pratar om. Tror vi i alla fall. För det enda som hörs är ljudet av vad jag gissar är en golvslip. För det kommer ovanifrån, och låter lite annorlunda än borrarna vi hörde under föreläsningen om thyroideasjukdomar i torsdags. Vi tror i alla fall det var om thyroideasjukdomar han pratade. För vi hörde mest borrarna. Det slipas och slipas, och han försöker överrösta ljudet där framme, men utan större framgång. Trots att vi sitter på första raden. Han tystnar en stund för att se om de ska ge med sig. Det gör de inte. Inte förrän vi har rast. Då har de också rast, uppenbarligen. De som slipar. Eller borrar. De bygger om på SÖS, sa jag det. Det är en aning irriterande, sa jag det också. Det blir nog fint, när det en dag är klart. Till dess läser vi läppar, och hoppas att de inte är så oerhört viktiga, blodsjukdomarna…

Irritationsmement 2: Panering

Matsalen, som i jämförelse med KI-campis Jöns Jacob kan liknas vi en Michelinkrog, verkar ha kommit över någon truckladdning med ströbröd. Och därmed fått dille på att panera. Och ännu mer på att panera in saker. Panerad fisk, med några överraskande champinjoner under paneringen. Eller lite spenat. Kanske några räkor? Och panerad fläskkotlett. Visserligen utan fyllning. Även utan smak. Vem tänkte att fläskkotletten skulle bli godare under 300 gram ströbröd? Brödet är fortfarande nybakt och gott. Salladen fin och pannkaksbuffen där varje torsdag. Maten fortfarande resor bättre än på KI i Solna. Men vad sägs om att använda ströbrödet i fredagarnas äppelsmulpaj, och låta fläskkotletten vara? Jag gillar inte panering, sa jag det? Mmm, irriterande är vad det är.

Så, lite irriterad på byggandet och paneringen släntrar jag ut genom sjukhusentren. Möter mannen i sjukhuslinne, med kutig rygg och droppställning. Han ler mot mig. Utan anledning ler han. Jag ler tillbaka. Och rusar vidare. utan droppställning. Utan kutig rygg. Och de går liksom inte att behålla, I-landsproblemen. Kärleksproblemen, ja. Lite allmän stress och livsfrustration, absolut. Men det där om borrandet. Och paneringen…

Det är gott om I-landsproblem, även på sjukhus. Men de är på något sätt svåra att behålla...