Någon slags jul

Så blev det dags. Inte bara för någon slags jullov, utan för någon slags jul. Vaknar av strilandet mot rutan. Det betyder väl väntan, advent. Men vänta på vinter verkar vi få fortsätta göra. Affärerna kämpar med julstämningen, men när temperaturen inte ens motiverar fingrvantar är det svårt att förstå det här med vinter. Än mer det här med jul. Och jag hjälper till så mycket jag kan. Med lussebulle och vörtbröd till frukost och risgrynsgröt till lunch. Stödköper chokladfabrikens glöggtryfflar. Bara för julens skull. Ja, och kanske lite för min.

Och B och jag skippar den så gott som heliga söndagsboxningen för julkonsert med barnkörer och hosianna och någon slags julstämning infinner sig ändå, konstaterar vi när vi kliver ut i regnet. Och jag kånkar stjärnan och den tunga adventsljusstaken fem trappar upp från källaren, eftersom hissen är trasig. Förbi den nyklädda, sneda men glada granen. Spelar julmusik på spotify. Samma som varje år. Just D är trötta på bjällerklang och John och Yoko viskar ”Happy Christmas” till varandra. Och de invaggar mig sakta i någon slags känsla av att det är på väg.

Och när mörkret faller ser man faktiskt inte att det regnar. Man ser adventsljusstakar i alla fönster. Jag dricker glögg och hör Adolphson och Falk ropa på den för femte gången den här kvällen. Mer jul. Men mer blir det inte nu. Byter till vanlig musik, men fortsätter smutta på glöggen och beundra min sneda stjärna. Och känner att det nog är advent, trots regnet. Och för nu, jul alldeles alldeles lagom mycket.