Tenta minus 2

Det käraste jag äger just nu är mitt blå block. Där står allt av värde. Sanningen. Om nästan allt. Jag tappade bort plånboken härom dagen. Det rörde min inte nämnvärt. Letade runt lite, gav upp. Hoppades att den skulle dyka upp. Det gjorde den. Det gör den oftast. Igår kunde jag under några korta minuter inte hitta mitt blåa block. Hjärtat slog volter, pulsen skenade. BLOCKET!!! Det dök upp, det med, och jag bläddrade i det varsamt, bar det nära resten av dagen.

Be mig nämna en enda sak som hänt i världen senaste veckan och jag är clueless. Fråga mig vad jag åt till lunch, och jag har sannolikt glömt. Men frågar du vilket enzym som omvandlar noradrenalin till adrenalin så kan jag utan tvekan svara att det är fenyletanolamin-N-methyltransferas.

Veckodagar är irrelevanta. Vi konstaterade på väg hem igår kväll att det visst var fredag. Jaha. Och återgick till purinsyntesen. Dagar räknas nedåt, mot tenta. Idag är tenta-2.

Enligt devisen ”En sak in, en sak ut” stänger jag av radion och undviker löpsedlar. För att inte riskera höra eller se något som jag faktiskt minns, av rädsla för att denna nya lärdom tar plats från något enzym eller någon benbit på latin. För att något tränger in i min tätt packade bubbla.

Och jag kan inte ha normala samtal med människor. Normala innebär här samtal som inte på något sätt vidrör matsmältningssystemet. Fikade med en vän i torsdags, och klarade knappa fem minuter innan jag på något sätt hade lyckats vrida in samtalet på en diskussion runt skillnaden mellan mesenteriet och peritineum. Och plågade de runt mig på passet på gymmet häromdagen med en genomgripande redogörelse av hur den mjölksyra de kände i benen syntetiserades. Normal känner jag mig bara omgiven av de mina- M och jag diskuterade animerat fruktosnedbrytning och radikala syrespecies på hemväg igår. Men det var inte normalt- vi var bara onormala tillsammans.

Så nej, jag är inte normal just nu. Inte alls. Inte ens för att vara jag. Jag är bubbelbarn igen, extremt mycket så denna gång. Jag ber om ursäkt till alla i min omgivning som just nu försöker interagera med mig. Jag tror det går over. Jag tror det är en reversibel inhibitor av normalt beteende som går på högvarv. Jag är inte helt säker, men jag hoppas det. Tills dess, så kan ni väl ringa om ni vill veta den molekylära förklaringen till uppkomst av gikt eller vill diskutera de reglerande stegen i glukoneogenesen. Annars, vänta tills på tisdag, även kallat dag tenta + 1, när jag planerar bli människa igen…