Inlägg
"Det här måste ni verkligen hem och läsa på ordentligt". Det är tionde gången han säger så, doktor C. Eller kanske tolfte. Tappat räkningen och ändå har seminariet inte ens hållit på i femton minuter. Och vi pratar om Zollinger Ellison. En inte helt osannolik anledning till blödande magsår, men ändå kanske inte den vi behöver kunna mest om. Fast det tycker han. Han tycker vi behöver kunna mest om allt. Antingen är det vanligast. Eller farligast. Eller ovanligt, och därför intressantast. Eller bara viktigast, utan motivering. Viktigast, precis som allt annat. Allt är viktigast. Allt behöver vi kunna mer om. Allting om till och med.
"Vid sju brukar trauman komma in. Det är på kvällarna saker händer, då ska ni se till att vara här". Klockan är strax efter åtta på morgonen när han säger det här. Morgonmötet har redan hunnit avslutas. Ingen säger något, tills jag inte kan vara tyst. "Vi är ju här från sju på morgonen. Det blir en lång dag om man ska stanna till sju…". Ingen reaktion, så jag försöker med ett motbud, istället för att såga förslaget helt. "Kan man komma lite senare, och sen stanna senare på kvällen?". Han verkar inte riktigt förstå mitt resonemang på en gång. Sen gör han det och gillar det mycket tydligt inte. Får höra hur mycket han var på kliniken som kandis. En siffra som antingen är lögn, eller förklarar de gråa hår han säkert haft länge. Får höra att man inte blir kirurg med den inställningen. Vi ska vara här på kvällen istället, utan på kvällen också.
Kunna mest om allt. Och vara på kliniken alltid. Utan den inställningen blir man inte kirurg. Jag som i tio år drillats i vikten av att kunna prioritera. I vikten av effektivt tidsutnyttjande. Jag blir förvirrad. Och trött. Och ganska irriterad. För jag tror inte på det. På att det är nödvändigt. Eller ens bra. Vara med på det som är lärorikt, absolut. Och kunna mycket om det som är viktigt, självklart. Men inte allt om allt. Och inte alltid. Så jag går hem klockan fem. Hem till det där som inte är kirurgi, utan resten av livet. Som finns och också är viktigt. Och läser inget mer om Zollinger Ellison.
3 år sedan
Suck, jag blir så trött på sådana kommentarer. Tidigare i veckan följde jag en fantastisk narkosläkare på en jour. Hon pratade om vikten av att skapa sin egen utbildning och se till att få det man behöver. Våga gå när det är kass undervisning och inte lägga tid på att följa handledare som inte ger en något. Om man gör det finns mer tid och energi att följa riktigt bra handledare och att ibland stanna kvar någon timme extra för det där traumat som kommer just när man skulle gå. Säkert lättare att göra för mig som är på ett litet regionsjukhus och inte behöver konkurrera som på ett universitetssjukhus, men jag tror att tänket går att applicera även på andra ställen.
SvaraRaderaEfter att ha varit på hjärtstopp, få ha lagt flera spinaler och äntligen lyckats med artärproverna på den jouren som blev rätt sen så tog iaf jag mig en hel dag ledigt dagen på handledarens rekommendation. Det var bra mycket mer än vad vi ska ha som kompensation för kvällsjourer men jag vill inte bli någon duracellkaninläkare som spinner på som en galning på sjukhuset men tappat allt utanför. Vissa väljer att bli det men jag tycker att de kan hålla det för sig själva i så fall. Bra du sa ifrån!
Jättebra, håller med! Dessutom korrelerar studieresultaten och hängivenheten under utb rätt dåligt med hur man funkar som dr sen. Betydligt viktigare att fatta vad som gäller på olika avd/akuter, dvs, arbeta effektivt... Skräckexempel är kursare som toppat tentorna år efter år, men inte riktigt förstått, och inte fungerar alls i verkligheten, oavsett hur många extrajourer de än tagit som kandisar. De brukar förstås inte vara så nöjda som dr heller, för att inte tala om hur missnöjda andra är med dem (tyvärr! utb borde förbereda mer för verkligheten, men det kanske den gör nuförtiden).
RaderaÖl med attityden ovan, tenderar att glömma att de får betalt för tiden de är där, till skillnad från er, som faktiskt betalar för det (med csn, er tid, era pensionspengar). Sen är det nog så iofs, att för att bli en skicklig kirurg, krävs massa knivtid, och att man börjar rimligt i tid. Men de allra flesta av er ska ju inte bli det, och känner nog på er det också.
Tack för en bra blogg som skjutsar mig tillbaka 10 år i tiden (på gott och ont), mvh mkt nöjd ST på vc! Vi är nog många som läser men inte riktigt kommenterar (pyssligt i mobilen).
/Demina
Jag tenderar dock att inte hålla med ovanstående kommentarer fullt ut. Vissa förhållningssätt bör ju gälla, såsom att man ska infinna sig en viss tid. Om sedan ens handledare eller någon annan tipsar om att en annan typ av verksamhet bedrivs på kvällarna så behöver man ju verkligen inte gå på det, utan det ska nog ses som ett erbjudande för de som är intresserade. Tycker inte heller att det är konstigt att ha relativt höga förväntningar på teoretiska kunskaper heller. Så mycket klagosång jag har sett i den här bloggen kan inte bara bero på dåliga handledare, eller är verkligen alla i din klass så missnöjda som du framställer dagens undervisning?
SvaraRaderaAnonym, alla är inte missnöjda. Liksom jag inte är generellt missnöjd. Alls. Om mitt syfte med den här bilden vore att ge en objektiv och heltäckande bild av läkarutbildningen skulle den skrivas helt annorlunda. Här skriver jag de saker som gör intryck på mig just här och nu. Många aspekter av vår utbildning är fantastisk, som all tid vi får så gott som one on one med mycket seniora eller bara duktiga läkare. Vissa läkare är enormt duktiga, pedagogiska och inspirerande. Och en massa annat. Mina inlägg ska INTE ses som generell kritik mot utbildningen som bedrivs utan som ganska specifik kritik mot vissa beteenden och uttalanden i stunder, oftast från individer, och är därmed en kritik mot just dessa, inte mot "utbildningssystemet". Och i många fall inte ens kritik utan konstaterande. För jag tycker inte om kirurgi lika mycket som medicin och det speglar självklart mina intryck och därmed inlägg. Speglar hur intresserad jag är av att lägga extra tid på kvällar, lära nig allt allt allt.
SvaraRaderaOch missförstå inte heller min syn på att kunna saker. Jag förstår mycket väl värdet av teoretisk kunskap. Mycket teoretisk kunskap. Jag svär över att vi måste kunna alla bukens kärl, eftersom jag inte kan dem, men klagar inte. Jag förstår att vi självklart måste kunna dem. Däremot ser jag ett värde i att även som läkare kunna prioritera, eftersom hjärnan och kanske framförallt tiden är begränsad. Och att vår tid måste respekteras precis som andras, trots att vi är kandisar. Det är något helt annat än att tycka att teoretisk kunskap är oviktig.
Det var långt svar på kort fråga, men vill göra klart att jag tycker stora delar av den utbildning jag går är fantastisk! Vilket jag lyft fram gång på gång tidigare i bloggen. Men, att en del kan förbättras. Som det mesta i livet. Det tycker jag och många av mina kursare. I utbildningen eller i synen hos enskilda läkare. Men syftet med bloggen är inte att nyanserat belysa detta. Då hade den sett helt annorlunda ut.
Tycker det där blir så konstigt resonemang. Jag älskar vissa delar av utbildningen, stannar längre, går på extrapass, men då går det också ut på att jag får ut något av det. Det mest frustrerande är när man har dötid, som plötsligt i slutet av dagen följs av "nödvändiga saker" som man bara måste se för att... ja, bli en bra läkare?
SvaraRaderaBra att du sa något, även om det inte föll i god jord, många av oss håller tyst och gnäller sedan.