Kors i taket

Har ett rum. Ett eget. Eller ok, jag delar det med en en professor. Och ok, lånar det egentligen av min handledare som delar det med professorn. Men ändå på något sätt mitt. Och jag har en riktig kopp att hämta automatkaffet i. Har ett skrivbord, och en stol, och ett passerkort. Vet när eftermiddagsfikat serveras. Och är på plats för att äta av det. Och sitter stilla framför datorn många minuter i sträck. Och det blir rätt lite oftare än fel, och kommer på mig själv med att vänta förväntansfullt på att datorn ska tänka klart, på att graferna ska dyka upp på skärmen. Ganska ofta svära för att jag istället får en errorkod. Men ändå allt oftare studsa lite på stolen när en snygg trendlinje uppenbarar sig. Läsa artiklar för att jag vill förstå, inte för att någon sagt att jag måste. Ha riktigt roligt. Och göra nytta.

 

Det har pågått i en dag. Den här effektiviteten. Jag är ingen forskare än. Vi ska inte ropa hej. Eller så ska vi göra det, fort. För imorgon vet man inte...