Om London. Ditt, mitt, vårt

I London, nu med A. I mitt älskade London, som jag visar honom. Medan han visar mig sitt. Njuter av gatusorlet, av det lite för starka teet och lite för svaga kaffet. Cyklar genom allt det kända. Stannar och tar skydd från regnet, som kommer lika snabbt som solen. Äter morgonscones bland kritstreck och cockneyslang. Jag älskar det. Och älskar att han älskar det. Att vi gör det. Promenerar där jag brukar promenera, springer hans löprundor. Lever i dåtiden, men samtidigt väldigt mycket i nuet. Äter middag där vi båda ätit middag, isär, nu ihop. Hans vänner blir mina, mina blir hans, och glasen med vin smakar aldrig bättre än i kvällsolen över Primrose Hill. Väver samman mitt och hans då, till vårt nu. Och livet blir inte mycket bättre.