Inlägg
I Laos läggs 5 kr per invånare på sjukvård. Ändå erhåller 194% av befolkningen i en av de fattigaste provinserna post partum vård. Enligt presentationen som de håller för oss. En av många. Evighetslånga. Som vi sitter på av respekt. För att de vill visa. Och tolken, den unga trevliga läkaren som pratat engelska vi ibland förstår, viskar att vi inte ska tro på de andra siffrorna heller, de som rent matematiskt kunde stämma. För de stämmer visst inte. Och vår ledare säger att vi kanske inte ska ställa frågor. Eller bara artiga sådana, för att visa intresse, inte för att förstå. I alla fall inte på der där som inte stämmer. För de kan tappa ansiktet. Så vi frågar inget, zoomar istället ut. Och den verkliga världen känns långt borta.
I Laos är medellönen 15 kr i månaden. Ändå har de 2 mopeder i familjen byäldsten valt ut för oss att träffa. Och TV mycket större än min. Och en stor bil de visserligen inte har råd att köra. Men ändå. En bil. På 15 kr i månaden. Det stämmer inte. Verkligheten är åter dold och det är frustrerande.
Det är mycket vi får se som inte är verkligt. Ett spel för gallerierna. De riktigt sjuka är på annan plats. Och de riktigt fattiga. Vi får inte chans att skakas om, som vii vill. Och vi imponeras inte, som de vill. Det blir varken eller och i perioder är vi besvikna.
Men inser samtidigt att jag lär mig. Inte hur man gör kejsarsnitt när inga medel finns, eller hur man bäst hjälper undernärda. Men jag lär mig att i ett land där så få är utbildade att inte ens de mest seniora på hälsoministeriet kan hantera basala nyckeltal och statistik, där är det svårt att få effektivitet i vården. Jag lär mig att det är enormt svårt att hjälpa när de som behöver hjälpen gör sitt bästa för att visa upp en fin fasad. Jag lär mig hur enormt mycket resurser som kunde lagts på att hjälpa istället läggs, och kanske måste läggas, på artiga uppvisningar av ömsesidig respekt, även där sådan egentligen saknas.
Jag blir lite uppgiven, lite cynisk. Och blir ganska oroad och upprörd. Och kanske, om än på ett helt annat sätt än jag trott, faktiskt ganska omskakad.
3 år sedan
Tack för att du vill dela dina upplevelser med oss. Jag skulle definitivt känna mig enormt frustrerad över den situation du beskriver. Det är ju ett helt gäng T5 läkarstudenter + kursledare + inhemska läkare. Vilken styrka! Nej, jag ska inte söka den SVKn.
SvaraRaderaOm du vill vara garanterad kliniska upplevelser hela dagarna, då ska du kanske låta bli. Jag vill dock inte att inlägget ska tolkas som om kursen rent generellt är dålig. Det är den inte! Den bara lever inte i stunder upp till mina förhoppningar och förväntningar. Förhoppningar som jag faktiskt inte egentligen tror var i linje med vad som står i kursveskrivningen- syftet är att studera sjukvårdssystemet, inte det kliniska. Det får man vara inställd på. Och vi är i Laos för första gången, då får man räkna med att bli lite försöksdjur. Artigheten är, som jag skrev, nog i många fall nödvändig. Kursen innehåller en mängd bra saker, som jag ska försöka återkomma till, ledarna är större delen av tiden fantastiskt bra och engagerade och laoitierna hjälpsamma och gästvänliga som inga andra. Så mitt inlägg är INTE en uppmaning att inte söka global hälsa. Tvärtom, sök! Men med rätt förväntningar på hur ni kommer omskakas!
SvaraRaderaJag fullkomligt älskar dina beskrivningar. Är övertygad du går en kurs som kommer ge dig mycket bra perspektiv och förståelse i förlängningen, framför allt när du kan se tillbaka på allt. När man är mitt uppe i någonting är det ibland svårt att se skogen för alla träden.
SvaraRadera