Inlägg
Snart blev sen. Och sen blev senare. Och så gick en sommar. En
fantastisk sommar. Men bloggtystnad. Tog inte med er till Turkiet, till
Istanbuls myller eller Kappadokiens storslagna stillhet. Inte till soliga
eftermiddagar på Skånes stränder, krusbärspajer, och grillkvällar i
ljummen kvällssol. Inte till många mil längs Kaliforniens vägar, till Yosemites
storslagenhet eller San Franciscos myllrande kaos. Inte till Las Vegas dårskap
eller mötena, alla möten, med vänner och okända. Ni var inte där, men jag var,
hela tiden, kanske mer där än någonsin. Jag och vi, A och jag. Gående,
cyklande, springande, körande, tänkande, varande. Pratande om sen, mycket, men
levandes i nu, ännu mer. Njutit av det, varje sekund, av livet som är nu, just
nu, och sen inte mer. Njutit av just det, utan vemod. Med glädje. Och lite längtan.
Mer blir det inte nu. Men snart. Menar det den här gången. Termin
nio om två veckor. Och de tankarna och intrycken kommer jag dela.
