Det Som Snurrar

För en stund inte läkarstudent

2012-02-10T19:49:00.001+01:00

Hud och venerpologi. En viktig kurs, säger många. Och svår. En kurs som är tänkt att göra oss till bättre läkare. Hud och venerologi. En kurs som känns viktig. Och i stunder är jobbig. Men som i långa stunder får oss att glömma att vi är läkarstudenter.

Onsdag eftermiddag, Klamydia och gonorre. För två år sedan läste vi om könsorganen i anatomin. Det var roligt i ungeför en halv föreläsning innan en penis blev ett organ som alla andra. Vi har läst om veneriska sjukdomar i två dagar, och ännu är de veneriska sjukdomarna inte riktigt bara sjukdomar bland andra. Det är de dock för läraren som håller föreläsningen. Som går igenom det hela på just ett så kliniskt och odramatiskt sätt som man förväntat sig. Utan omsvep förklarar hon att klamydia inte visar några symptom hos 70% av alla kvinnor. Och att den här för många assymptomatiska sjukdomen kan leda till salpingit. Som i sin tur kan leda till infertilitet. Vi var ganska många som tappar fokus just precis där. Som just i den stunden förvandlas från blivande läkare till unga kvinnor som ännu inte fått barn. Och flera händer flyger i luften. Och här börjar strömmen av frågor. Frågor som inte alls handlar om vår bildning till framtida läkare, utan enbart handlar om att dämpa den egna plötsligt påkomna oron. ”Och om man får salpingit, ger det alltid symptom”. Klassens samtliga kvinnliga öron lyssnar nu lyhört på svaret. Visst måste det väl ändå vara så? ”Nej, det behöver det inte göra”, säger hon därframme, synligt omedveten om det kaos hon skapar i klassen. För 25 skarpa hjärnor inser snabbt att de just nu kan vara infertila, på grund av en symptomfri komplikation av en symptomfri sjukdom. Och i klassrummet sitter just nu inte 25 blivande läkare, utan 25 aldrig förlösta kvinnor, för vilka procenttal gällande hur många som faktiskt drabbades går obemärkt förbi.

Fredag eftermiddag. Naevus. Födelsemärken för lekmannen. De benigna gås igenom, en efter en. Vi tar anteckningar, lyssnar fredagslojt. Tar in lite lagom, noterar för inläsning sen. De är diagnoser bland diagnoser. Tills de dysplastiska dyker upp. De inte lika godartade. Bild på bild. På kroppar skrämmande lika våra egna. Men små obetydliga märken skrämmande likna våra egna. Eller våra antagna egna. För skiftar inte den lilla fläcken på magen i några olika nyanser? Är inte födelsemärket på armen lite ojämnt i kanten? Frågorna kommer ”Hur lång tid tar det innan dysplastiska naevus blir melanom, om de blir det...?”, ”Hur ojämn ska formen vara för att räknas som ojämn...”? Svaren är inte direkt skäckinjagande, men inte heller tillfredställande lugnande. Tröjor kavlas upp, linnen lyfts. Och läkarstudenterna har lämnat salen. Kvar är unga individer med kroppar klädda i potentiellt livsfarliga naevus.

Någon sa att det här är en viktig kurs. Och svår. Det är det. Det är viktigt att inse att man bör ha uppsikt över sina födelsemärken. Och att man utan att märka det kan bli steril av oskyddat sex. Men även ganska tufft. Och jag längtar så smått tillbaka till prostatahyperplasier och hjärtsvikt. Sjukdomar som låter oss vara läkarstudenter. Bara läkarstudenter.

Sakta, sakta

2012-02-04T20:48:00.001+01:00

Geriatriken. Måndagen börjar med den vackraste av gryningar, vilket är bra eftersom jag redan är på bussen när solen går upp. Det är lite som vårdcentralen, hade någon sagt. Jag älskar vårdcentralen. Det är som att vara på avdelning, men man har mer tid, sa någon annan. Det låter också bra. Jag är förväntansfull.

Liknelsen med vårdcentralen har jag svårt att förstå. Det där med avdelning och tid, det visar sig stämma. Man hart tid. Enormt mycket tid.

Redan efter den korta morgonronden med huvudsakliga budskapet att ingenting har hänt, börjar den gro, otåligheten. Det ligger I luften, tempot, eller bristen på det. Och när vi hälsat på alla patienter, trevligt, sakta, tålmodigt, kommer frågan naturligt, I vanan att vara effektiv, att jobba för att hinna med "Så, vad gör man nu". Får från doktor H svaret att man går igenom svaret på prover tagna. "Fast vi har ju inte tagit några prover idag", fortsätter han. Doktor H är duktig och trevlig och engagerad och på alla sätt bra, och att vi inte har tagit prover beror inte på at than har missat. Bara på att inga idag behövdes. "Och så skriver man in nya patienter”. Men från ronden minns jag inga nya. “Just nej, vi har ju inga nya att skriva in idag". Och sen? "Sen dricker vi kaffe". Och det gör vi.

Ibland ramlar någon. Då röntgar vi och tar EKG. Och lugnar och pratar. Och ibland åker någon hem. Då skriver vi ut läkemedelslista och gör epikris. Och lugnar och pratar. Vi ändrar lite i medicinlistor. Pratar med överläkaren och ändrar ganska ofta tillbaka. Och ja, lugnar och pratar. Inget som behöver göras blir ogjort. Det är bara inte så mycket som behöver göras. Jag nosar upp de få blodgaser jag kan hitta, skriver in så många det bara går. Letar arbete på ett sätt jag aldrig gjort förr och ändå händer det mindre än någonsin. Och för att kompensera för dagarnas totala brist på aktivitet fyller jag övriga livet till bredden. Morgnar, kvällar, nästan nätter fylls tills de nästan spricker, och på dagarna är jag trött. Med oundviklig effekt att jag jagar blodgaser lite mindre intensivt. Låter kaffekoppen få ta sin tid. Och tycker inte det gör så fasligt mycket att vi inte har någon ny patient att skriva in den här morgonen heller. Dövar otåligheten med sömnbrist, och sömnbristen med kaffe. En spiral som inte är långsiktig men som fungerar just nu. Den fungerar just nu och kanske därför, eller kanske av helt andra anledningar, blir dagarna ändå lite bättre.

I måndags kväll var jag frustrerad. Och djupt övertygad om att geriatriker blir jag inte. Inte frustrerad på läkare. Inte på patienter. Bara på tempot. Eller bristen på. Men sakta sakta vande jag mig ändå vid sakta sakta. För alla var ju trevliga, faktiskt väldigt trevliga. Läkarna var bra, en del väldigt bra. Och patienterna var i de flesta fall rara och tacksamma. Och det bjöds faktiskt på tårta. Och jag har lärt mig gå inte långsamt, men långsammare. Och hör mig själv överartikulera och prata aningens för högt med tjejen I kassan på ICA. Man kan uppenbarligen anpassa sig till allt. I alla fall när man är riktigt trött.

Geriatriker blir jag inte! Men sakta sakta har jag mig vid sakta. Lagom till att veckan är slut, och nytt moment tar vid. Ett moment utan oplanerade minuter, ett moment där allt går fort fort fort. Antagligen blir det bra. Efter en helg med många sömntimmar. Men kanske, bara kanske, kommer jag då för några ögonblick längta tillbaka till smörgåstårtorna. Tillbaka till sakta sakta.

Grattis till mig

2012-01-28T23:02:00.000+01:00

Imorgon var det dags igen. Födelsedag! Är barnsligt förtjust och duckar för åldersnoja genom att njuta till fullo av en dag som är min. Och passar på att önska mig födelsedagspresent även av er.

Tänker använda minimal kreatvitet och upprepa förra, och förrförra, årets önskan. Låt mig veta vilka ni är, ni som läser. Vilka ni är, varför ni läser, vad ni vill läsa mer om, och vad helst annat ni vill berätta. Skriv det som en kommentar om ni vill, eller maila mig, om ni föredrar det.

Och njut sen av min födelsedag, tillika en förhoppningsvis för fler än mig ledig och på alla sätt bra söndag!

Om att nästan vissla

2012-01-25T11:24:00.000+01:00

Jag var på den där placeringen som på pappret låter så oattraktiv som en placering bara kan låta. Bara en eftermiddag, men ändå. Det är placeringen där folk känner efter lite extra om det inte svider lite i halsen, om det kanske ändå inte är bäst för patienten om de går hem istället. Det är placeringen folk utan framgång försöker byta bort. Där var jag igår eftermiddag.

Försökte inte byta bort den. Eller sjuka mig. Men var inte oerhört taggad, när jag efter lång god lunch i matsalen vinkade av A och R som vek av till medicinakuten och letade mig vidare genom korridorerna.. Efter-maten trött och lite oinspirerad, kommer jag in och välkomnas av ”Good day Sunshine”. En radio spelar musik. Och han visslar, doktor P. Doktor P som vi en gång haft på ett seminarium på samma ämne. Doktor P som redan då var obegripligt optimistisk, obegripligt engagerad. Som vi trodde bara hade en ovanligt bra dag. I så fall var igår ännu en, för han sken med hela ansiktet när han sträckte fram handen. Välkommen hit. Nu ska vi se vad vi ska gör för något spännande i eftermiddag. Han skämtade med syrrorna, också de glada och trevliga på ett nästan uppsluppet sätt. Patienterna kom, togs om hand, vänligt och varsamt, undersöktes, och gick. Alla tackade. Alla kände sig väl bemötta. För doktor Ps glädje måste runnit över även på dem. Trots att de låg trötta och många lite rädda på en brits i sjukhusskjorta. Trots att det vi gjorde på pappret verker extremt obehagligt för patienten. Oattraktivt för oss. På pappret.

Hade en bra eftermiddag. Intressant. Och gick därifrån glad. Nästan visslande. Saker är inte alltid vad de verkar, på pappret. Och framför allt blir de inte roligare än man gör dem. Tack för det, doktor P.

Samma fast annan

2012-01-21T14:11:00.001+01:00

Och jag vaknar på morgonen av klockan, inte av att armen somnat. Eller av en tupp som bestämt att det är morgon. Vaknar och säger god morgon bara till mig själv. Och ingen säger god morgon tillbaka. Ingen stället svagt nescafe och torr baugette framför mig vid bordet. Jag ställer själv dit vad jag vill. Mat smakar annat än soya och jag behöver inte lägga till "not spicy" när jag beställer. Och jag beställer inte, utan lagar själv. Och handlar. Och äter. Själv. Ingen rullar in i mig på natten. Är täcket borta har jag haft bort det själv. Själv. På gott och på ont.

Varje sekund är inte längre delad. Beslut är plötsligt mina att fatta. Jag får välja. Jag måste välja. Jag kan vara ensam när jag vill. Och är det stundtals när jag inte vill det. Det är fantatiskt skönt att vara hemma. Till mina rena torra lakan och min mjuka säng. Till leverpastejmackor och filmjölk, som jag äter utan ett "Hurry hurry, leave in 3 minutes" i nacken. Till valfrihet att göra vad jag vill när jag vill. Det är i stunder fantastiskt skönt. Men ovant. Ovant och i stunder mindre skönt. att bestämma själv vad jag ska göra och när. Ovant, och mindre skönt, att ingen säger god morgon när jag vaknar. Småpratar innan lampan släcks. Delar upplevelser och tankar direkt i stunden. Sätter på musik jag inte hört men tycker om. Som det brukar, tills för tre veckor sedan. Nu ändå ovant. Nu ändå tomt.

På gott och ont är livet ett annat. Eller åter vad det var innan. Fast ändå inte. Landat i samma verklighet som är en annan. Ser saker som alltid funnits men som jag aldrig sett. Ser förbi andra saker jag alltid fastnat vid tidigare. Och det är kallare. Som alltid när jag rest, sådär omskakande rest, letar jag fysiska tecken på att världen är en annan. Ett hus som byggts, restauranger som öppnats, nya grannar i huset. Som alltid så finns det inga. Det är samma verklighet, bara målad med en lite annan nyans, utan att jag riktigt kan urskilja vilken. Och jag tror jag tycker om den, utan att vara säker. Och utan att det spelar någon roll. Det är så bara. Så här.

För den är livet, verkligheten som är samma fast en annan. Och utan att veta säkert, tror jag att jag säger tack Laos, för den nyans den har fått.

Om svallvågor, och tanken som dröjer

2012-01-16T22:32:00.000+01:00

Hemma igen. Fast kvar. Resan hem tog 22 timmar. Fysiskt. Mentalt är den längre. Svallvågorna av intryck fotsätter komma, trots att stormen av upplevelser är over. Jag är hemma, men tanken dröjer kvar och ni får dröja med.

Sista veckan kom den närmare, verkligheten. Inte misären, men människorna. Verkligheten, inte som jag förväntat den, men jag tror, ganska mycket som den är. Mindre tydlig, mer nyanserad, mindre svartvit och mer komplex.

Vi köpte ut den tetanusspruta jag lite oplanerat behövde på sjukhusapoteket för 19 kronor. Kryckor kunde ordnas fram på en timme och kostade några kronor mer. Och de få patienterna som fanns på barnavdelningen, med tonsillit och lunginflammation, fick träffa läkaren nästan direkt. Eftersom nästan ingen går till doktorn. Utan gör som jag, och köper det de tror de behöver på Apoteket. Det kostar lite mindre. Och det är så man gör.

Den låg i en plasttunna. Han pekade mot den och la handen på magen, kirurgen vi gick med den här morgonen. 32 kg stod det på en lapp fäst utanpå. Det var vad den vägde. Tumören som kirurgen precis opererat bort från den 27-åriga kvinnans ovarie. Som ett tioårigt barn. Den måste vuxit till sig under år. Varför hade hon inte sökt vord tidigare? Läkaren ryckte på axlarna. Kanske hon bodde långt bort. Kanske hade hon använt traditionell medicin. Det kostar lite mindre. Och är så man gör. Så man alltid har gjort.

Han är håglös och matt, den lilla på britsen. Anemi. Beriberi. Bristsjukdomar han inte behövde ha. Bristsjukdomar eftersom hans mamma är övertygad om att man bara ska äta ris och ingefära efter förlossningen. Många månader efter förlossningen. För hälsan. Barnets. Som hon älskar. Och svälter. Av kärlek, inte av något annat. För att det är så man gör. Så man alltid har gjort.

Det finns ingen MR-maskin I hela Laos. Och den enda CTn på sjukhuset vi besökte i Vientiane är trasig. Sedan månader. Många har inte råd med verksamma mediciner mot kroniska sjukdomar, utan äter "stärkande piller". Cancer opereras om man har tur, och behandlas annars inte alls. Ingen strålning, inget cellgift. För det saknas resurser. Det är lätt att förstå. Upprörande, men greppbart. Men i Laos dör även människor för att de inte söker vård de skulle ha råd med. För att de inte använder sig av modern medicin när den faktiskt behövs. För att man gör som man alltid gjort, även när de skadar. Även när alternativ faktiskt finns. I Laos dör människor som inte skulle behöva dö. Det är svårt att greppa, oändligt svårt. Och svårt att ändra, oändligt svårt.

Det handlar om resurser. Men inte bara. Det handlar om kunskap. Men inte bara. Det handlar om respekt för det gamla. Men också för det nya. Det är oändligt komplext och oerhört viktigt.

Det här snurrar i mitt huvud just nu. Svallvågorna fortsätter slå. Jag är hemma, men tanken den dröjer kvar. Och det känns väldigt konstigt att vara tillbaka på kardiologen på SÖS imorgon. Bland fungerande CT-maskiner. Långt från beriberi. Jag ska försöka att helt vara där, också i tanken. Trots svallvågorna.

På ett annat sätt omskakad

2012-01-08T16:40:00.001+01:00

I Laos läggs 5 kr per invånare på sjukvård. Ändå erhåller 194% av befolkningen i en av de fattigaste provinserna post partum vård. Enligt presentationen som de håller för oss. En av många. Evighetslånga. Som vi sitter på av respekt. För att de vill visa. Och tolken, den unga trevliga läkaren som pratat engelska vi ibland förstår, viskar att vi inte ska tro på de andra siffrorna heller, de som rent matematiskt kunde stämma. För de stämmer visst inte. Och vår ledare säger att vi kanske inte ska ställa frågor. Eller bara artiga sådana, för att visa intresse, inte för att förstå. I alla fall inte på der där som inte stämmer. För de kan tappa ansiktet. Så vi frågar inget, zoomar istället ut. Och den verkliga världen känns långt borta.

I Laos är medellönen 15 kr i månaden. Ändå har de 2 mopeder i familjen byäldsten valt ut för oss att träffa. Och TV mycket större än min. Och en stor bil de visserligen inte har råd att köra. Men ändå. En bil. På 15 kr i månaden. Det stämmer inte. Verkligheten är åter dold och det är frustrerande.

Det är mycket vi får se som inte är verkligt. Ett spel för gallerierna. De riktigt sjuka är på annan plats. Och de riktigt fattiga. Vi får inte chans att skakas om, som vii vill. Och vi imponeras inte, som de vill. Det blir varken eller och i perioder är vi besvikna.

Men inser samtidigt att jag lär mig. Inte hur man gör kejsarsnitt när inga medel finns, eller hur man bäst hjälper undernärda. Men jag lär mig att i ett land där så få är utbildade att inte ens de mest seniora på hälsoministeriet kan hantera basala nyckeltal och statistik, där är det svårt att få effektivitet i vården. Jag lär mig att det är enormt svårt att hjälpa när de som behöver hjälpen gör sitt bästa för att visa upp en fin fasad. Jag lär mig hur enormt mycket resurser som kunde lagts på att hjälpa istället läggs, och kanske måste läggas, på artiga uppvisningar av ömsesidig respekt, även där sådan egentligen saknas.

Jag blir lite uppgiven, lite cynisk. Och blir ganska oroad och upprörd. Och kanske, om än på ett helt annat sätt än jag trott, faktiskt ganska omskakad.

Om allt som ordnar sig

2012-01-02T16:15:00.001+01:00

Laos. Allt ordnar sig är det inofficiella valspråket, läste vi i en bok på Saigons flygplats. Och just precis så är livet här.

Nyårsafton. Vi kommer när det redan är kväll. Och vi fascineras av tystnaden, av att inga mopeder tutar, inga lampor blinkar, av att inget är allt på en gång utan allt en sak i taget. Middag, den enkla och nästan gratis, men helt fantastiska, som vi äter vid ett bord på gatan , får vi in en maträtt i taget. Som om de har ett kokkärl. Och notan får vi efter en evighet. Men vi blir mätta och väldigt nöjda en hel timme innan nya året. Och eftersom allt ordnar sig dras vi med av en ström okända människor till torget där regeringen och ölmärket, beerlao, de som föder landet, sköter nedräkningen. På en stor TV-skärm sker, den, och väl framme skålar vi i skummande besk dryck. Ystra av värme, beerlao och kanske mest av glädje, då känns deras valspråk så rätt. 2012, ett bra år. För allt ordnar sig. Och sen sjunger hela enorma massan samlad på torget med med för full hals till ölmärkets reklammelodi, och vi dansar till covers och det känns som sanning.

Nyårsdag. Vi hyr cyklar av en gammal dam i ett vägskjul. Några har broms, de flesta går att styra, alla har faktiskt luft i däcken. Ingen hittar i Vientane. Ingen har karta. Men det ordnar sig. Och vi cyklar tills vi blir törstiga och då stannar vi och dricker och sen cyklar vi vidare tills vi blir hungriga, och då stannar vi och äter. Allt är lätt och behagligt och självklart. För vi vet ju att allt ordnar sig.

Halv nio avgår bussen med vår packning. Kursledare C tar fram sin mest tyska sida när hon säger det och vi är alla i tid. Alla utom bussen. Den kommer nio. Kanske. Men, när börjar det, frågar någon, lite nervöst. När vi kommer. Kanske. Det ordnar sig. Halv tio har vi promenerat till universitetet. Där finns ingen än. Men de kommer, och är oerhört vänliga, välkomnande och generösa, trots att vi trots öronen på helspänn hela förmiddagen inte förstår deras engelska. Vi lär oss om barnadödlighet och halv tolv har den på schemat utlovade kaffepausen uteblivit, och varmvattenbehållarna som baxats in i dalen baxas ut, odruckna, och vi föses upp en våning för väntande lunch. Eller lunch vi får vänta på. Tills professor R dyker upp och säger att bussen som skulle gå två går ett, och att vi måste äta lunchen som inte kommit än fort för vi åker till buss-stationen om 5 minuter. Så vi äter 5 tuggor fried rice och springer till väntande rickshaws till väntande buss. Som väntar och väntar långt efter att vi kommit på. Men sen åker sig. Inte i tid, men den kommer fram.

Jag kan fortsätta men gör det inte. För allt ordnar sig faktiskt. Hela tiden. Och jag har helt slutat reagera på att inget blir som planerat, nöjd med att något alltid blir. Och är det något jag vill ta med mig hem från det här dammiga, vänliga, långsamma och vackra landet är det lite av valsspråket. Lite av "det ordnar sig". För det gör det faktiskt hemma i Sverige också, om man bara låter det.

Good Morning Vietnam

2011-12-29T12:02:00.000+01:00

Knappa tjugofyra timmar och jag har i stort sett vant mig vid larmet. Vid tutorna som halls inne konstant, vid rosterna som gallt ropar nagot obegripligt till nagon oklar, vid hons som kacklar. Vvid liv, nar det ar som allra intensivast. Knappt tjugofyra timmar, och jag har nastan vant mig vid att narapa bli overkord varje gang jag ska korsa en gata. Mer narapa an jag nagonsin varit med om forr. Och jag har ingen aning om hur manga som dodas i trafiken varje ar, men helt oavsett hur manga det ar, ar jag fascinerad over att det inte ar fler. Varje gang kanns det som en akut fara for livet men fascinerande nog gar det bra. Varje gang. Knappt tjugofyra timmar och jag har snart vant mig vid den tryckande hetten. Hettan som ar skon tills den blir outhardlig, och som ocksa gor mig oandligt tacksam att mitt rum har luftkonditionering. Tjugofyra timmar, och vid allt detta har jag nastan vant mig. Och livet ar oerhort levande.

Knappa tva timmar spenderade jag inne i Saigons krigsmuseum. Framfor svartvita bilder av brannskadade kvinnor, torterade krigsfangar och lemlastade barn. Framfor fargbilder av barn, unga, vuxna, gamla med inre och yttre skadat och forstort av kemikalier som under kriget slapptes over dem eller deras foraldrar. Barn fodda idag, oandligt manga, med skador fran det som hande da. Jag trodde det var over. Att det var horribelt men att det var over. Det ar det inte. Och efterat ser jag dem overallt pa gatan. De blinda, de med sarig hud, de utan armar och ben. Unga och gamla. Tva timmar som etsade sig fast i mig. Och jag tror och hoppas att ingen tid far mig att vanja mig. Och livet ar oerhort sarbart.

Tva dagar till i Saigons smaltdegel. Sen vantar Laos. Sen vantar fler upplevelser och intryck. Och har jag internet far ni folja med.

"Börjar läkarprogrammet vt 2012"

2011-12-26T09:59:00.001+01:00

Många verkar googla på det och hamna hos mig. Och kommentaren nedan kom häromdagen på ett inlägg. Och liknande har kommit på mail senaste veckorna. Ni är uppenbarligen ganska många som läser min blogg och börjar på läkarprogrammet i höst. Och som är lite oroliga. Så tänkte att jag försöker svara på det nedan här. Och hoppas det kan lugna någon. Och undrar ni mer är ni välkomna att maila. Och jag svarar här utifrån mitt perspektiv, utifrån hur jag upplevt det, utifrån vad som fungerat för mig. Ni som redan läser till läkare, eller har last, kommentera gärna och säg vad ni tycker. Och ni som varken har har, ska eller vill läsa till läkare kan ju läsa vidare I alla fall, eller komma tillbaka en annan dag…

“Jag kikade lite på PingPong då jag ska börja läkarprogrammet nu till våren på KI. Allt är rena grekiskan för mig i stort sett. Förstår inte hur man ska kunna svara på frågorna på exempeltentan för DFM1. Man hoppar mellan områden och frågorna verkar oerhört detaljerade, ungefär som att man ska komma ihåg 5 rader i en 1400 sidor tjock bok (The Cell).  Kändes det såhär för de flesta?   Hur väl förbereder föreläsarna en på vad som komma skall? Dvs, kör de igenom sitt sedan "Läs kapitel 5 i The Cell" för att rättfärdiga en fråga om vad som stod i en parantes någonstans i kapitel 5.   Och framför allt, de som kuggar (har läst några av dina tidigare inlägg och sett att du hade vänner som kuggade DFM1 tentan), vad kuggar de av? För lite plugg? Osmarta? Vad jag vill komma till är om man kan vara för osmart för att klara sig genom läkarprogrammet :P  Börjar bli lite orolig nu ;)”

Jag vill börja med att säga- var inte orolig! Det svåraste är att komma in på läkarprogrammet. Väl inne klarar de som verkligen vill sig ut- allihop! Sen kan man vara olämplig. Det känner man sannolikt under utbildningen, och byter. Därmed inte sagt att det inte är svårt, eller kanske snarare, mycket. Särskilt första terminen, då det handlar om detaljer till stor del, som dessutom är ganska svåra att relatera till något kliniskt, eller egentligen till något alls som i stunden känns särskilt relevant. Det handlar däremot inte om att examineras på något som stod i en parantes. Även om det inte känns så innan, så finns det centrala detaljer och perifera detaljer, och personligen tyckte jag att man fick hyfsat mycket hjälp med att skilja de två åt. Gå särskilt på seminarier och all annan undervisning i mindre grupp- där brukar man lära sig mest. Föreläsningar och föreläsare är av varierande kvalitet, en del bättre, andra sämre, och alla funderar olika- i efterhand inser jag att jag sannolikt hade tjänat på att skippa en hel del föreläsningar, och plugga själv istället. Jag vet samtidigt att det kräver en typ av disciplin jag inte vet om jag skulle ha kunnat frammana…

Läs inte alla sidor i ”The cell”! Inte ens många. Om du inte roas av det. Eller lär väldigt bra av att läsa ordrik löptext. Läs föreläsnings-anteckningar, kanske några sammanfattningar. Utöver Biochemistry, som är bra och viktig. Läs där boken, men inte allt i den. Vad jag minns fick man i alla fall ganska bra information om vad som var relevant att läsa och inte.

Och slutligen, mina vänner som körde på första tentan är inte osmarta. Tvärtom. De är faktiskt väldigt smarta. Och de flesta har klarat sig galant under resten av utbildningen. De körde antingen eftersom de underkattat hur lång tid det ändå tar att lära sig så mycket, och började plugga för sent, eller på grund av att de stressade upp sig så mycket under tentans första del, som i vårt fall var oerhört svår, att de inte kunde fokusera på de senare delarna.

Så till er som börjar i vår och som är oroliga- var inte det! Ni är inte för osmarta för att bli läkare! Och ni har underbara år framför er. År med mycket plugg, absolut, men även med en väldig mängd upplevelser, fascinerande insikter och lärdomar och intressanta sköna underbara människor. Något ni som följt bloggen ett tag nog märkt. Jag har under få år av mitt liv skrattat så mycket som under de senaste. Och under inga år så ofta känt att jag är enormt lyckligt lottad som får göra just det jag gör.

En på riktigt bra julklapp

2011-12-23T14:39:00.001+01:00

Så var det jul, enormt mycket jul. Har bakat och slagit in klappar och gjort kola och bakat mer och klätt gran och…. Och jag inser att om alla minuter var sista minuter, skulle jag få extremt mycket gjort.

Mätt innan lunch av kakdeg och russin och marsipan. Men äter ändå. Det är jul och det är gott och kylskåpet bågnar. Efter två veckor av föreläsningar om undernäring och bristsjukdomar och fattigdom, djup fattigdom, kunde jag ha dåligt samvete för det. Låt bli att äta av marsipanen som jag pillar i mig trots att jag är mätt. Det gör jag inte. Marsipan är gott, den finns i kylen, och jag tror inte att mitt dåliga samvete mättar någon. Men det finns annat man kan göra, som jag gör istället.

Här

Eller här

Eller här.

Det är en bra klapp. För er som liksom jag skjutit lite för länge på att skaffa de sista klapparna. Och ännu mer för er som liksom jag är omgivna av människor som egentligen har allt de behöver. Och som själva har medel att köpa allt de råker sakna. Och som utan att tveka gör det. Till dem, kan man utan att riskera någon besvikelse, faktiskt ge något bra.

Något bra för väldigt många faktiskt. För den som får klappen känner sig väldigt bra, som fått något så på riktigt viktigt istället för en onödig pryl. Och jag känner mig väldigt bra som ger bort något så bra för världen, istället för presentkort på biobiljetter. Och sen blir ju den som i slutänden får geten, eller vattnet, eller myggnätet, eller skolböckerna, glad, för just det. Det är en väldig massa Karl Bertil Jonsson över det hela. Väldigt mycket Karl Bertil, och väldigt mycket jul.

Så skippa den där stressiga språngmarchen till Åhlens mellan julfrukosten och jullunchen. Sätt istället på den här. Ta sen fram en mozartkula eller två, och njut av dem. Och surfa under tiden in på någon av sidorna ovan, och köp en riktigt bra klapp till någon du vill ska få känna sig lite som Karl Bertil Jonsson. Det är en på riktigt fin känsla. Och att ge bort den, är en på riktigt bra julklapp.

Opepp

2011-12-19T12:58:00.000+01:00

Jag läser en fantastiskt bra kurs nu. Sagolikt bra faktiskt. Med föreläsare som utöver att de är kända personligheter som sitter i diskussioner med världsledare, dessutom är karismatiska, engagerade, kunniga, och pedagogiska. Som handlar om saker som är på riktigt viktiga, för allt och alla. Stora tunga viktiga saker av stora tunga viktiga människor. Vi är oerhört priviligerade som får läsa den här kursen. Det vet jag. Och får hela tiden veta. Av de som läser andra år. Läser andra utbildningar. Läser på andra platser. Inte pluggar alls utan gör helt andra saker inom helt andra områden. Men som ändå låter mig veta vilken fantastisk kurs jag läser. Allt det här vet jag. Och allt håller jag med om. Ändå är jag opepp.

Vi ska få resa till andra sidan världen. Ja, inte få resan, men få möjligheten. Uppleva saker jag inte kan föreställa mig. Som ingen av oss riktigt kan föreställa oss. Dessutom resa från regn och slask, till sol och värme. Och tas om hand av fler kunniga, engagerade, motiverade. Lära oss, säkert lära oss, mycket. Allt saker jag vet att jag tycker om. Älskar till och med. Och trots allt detta. Opepp.

Vågar knappt tala om det. Knappt för andra, knappt för mig själv. För jag vill vilja. För jag vet att så många vill som inte får. För att det är relevant och viktigt. Jag är tacksam, väldigt tacksam. Ändå så…

Jag vill vilja. Ändå tappar jag fokus gång på gång på föreläsningarna. Fast jag försöker lyssna. Fast det är viktigt. Fast föreläsaren är bra. Jag vill vilja. Ändå sneglar jag avundsjukt på kursarnas statusuppdateringar från kliniska kurser. Vill också intubera i landstingspyamas. Vill också testa maxpulsar. Vill också se barn födas en tisdagnatt. Jag vill vilja. Ändå längtar jag mindre efter soligt land och upplevelser, och mer efter tid på landet. Efter långa promenader och sällskapsspel. Efter lata eftermiddagar med trivial pursuit och glögg. Efter familjen, som äntligen finns nära. Efter tid, helt ledig tid. Jag brukar inte vara så här. Men jag är det nu.

Det är jobbigt att göra saker när man är opepp. Än jobbigare, när man vet att man vill och borde vara pepp. Det är jobbigt att känna sig otacksam. Än mer när man vet att man vill och borde vara tacksam. Kanske kommer det. Säkert kommer det. Vi säger så. Tills vidare fortsätter jag vara pepp över en massa annat, och hoppas att det spiller över. Över att det är skönare än någonsin att springa, trots regnet. Över att lussebullarna L och jag bakade igår natt blev hur fina som helst. Över att mamma och pappa snart är hemma. Och över att våren, som faktiskt ganska snart är här, kommer vara fylld av dagar på SÖS i landstingspyamas. Massor av pepp. Så det spiller nog över på den här kursen också, snart så…

Om sinande motståndskraft och tripple words

2011-12-14T17:57:00.000+01:00

De stod före mig i kön. På NK tror jag det var. På lunchtimmen, med varsin sallad i handen. Den snabba lunchen framför skrivbordet som jag känner så väl. Båda i snygg kritstreck, struken direkt på kemtvätten, den ena i så blankpolerade skor att man kunde tro att han aldrig gått utomhus. De var djupt inne i en diskussion. Om optimering. Om strategier. Om att tänka ett steg i förväg. Om hur man tredubblar. Något. Någon option tänkte jag. Placering. Whatever.

Tappade intresset och hade så gott som lämnat deras samtal, när jag i perferin av min uppmärksamhet hörde det. ”Knyppla”. Han sa det med hög röst, killen med de mest blankpolerade skorna. Med en andaktsfylld paus, för att inhämta den andres uppskattning. För hans snilledrag. Vilket han fick. ”Genialiskt”, sa den andra. Lika oväntat för mig som självklart för honom. Så betalade de och rusade vidare upp till sina skrivbord.

Ingen går fri. Som en epidemi har det svept över oss. Wordfeud.

Jag har vägrat länge. Oändligt länge, givet den exponering jag haft. Under enorma mängder långsamma föreläsningar har jag vägrat. Inte för att jag inte skulle tycka om det. Utan för att jag skulle tycka om det alldeles för mycket. Sneglat över As axel, skrivit ner förslag till drag på kanten av föreläsningspappret. Men inte laddat ner. Varit motståndskraftig. motstått den, epidemin som omgett mig. För jag vill bli läkare. Inte expert på alfapet på I-phonen. Jag har känt att de två riskerat stå i motsatsförhållande.

Men så igår, på introduktionen till kursen som initialt är allt annat än kliniskt, var det som om motståndskraften plötsligt tog slut. Eller mitt argument för att motstå. För när han där framme läste högt på knagglig engelska ur en tredje skönlitterär bok kände jag att ett samtidigt försiktigt wordfeudande inte skulle göra mig till en sämre läkare. Och jag insåg att jag inte har något jag behöver plugga på bussen, som wordfeud riskerar stjäla uppmärksamhet från. Jag insåg att wordfeud just nu inte riskerar vara så mycket mer än ganska trevlig förströelse.

Så jag är med wordfeud nu. Och det är precis så roligt som jag trodde jag skulle tycka. Helt oberoende av att jag förlorar hela tiden, och att mina motspelare alltid snor alla tripple words. Och det slukar precis så mycket tid som jag trodde det skulle göra. Tid jag inte hade en aning om att jag hade. Jag lär mig ganska många konstiga ord. Ord jag inte hade en aning om fanns. Än så länge inte på bekostnad av så mycket medicinsk kunskap. Begränsningen införd nu är att bara spela med vänner i min egen tidszon. Eftersom det annars riskerar inkräkta även på nattsömnen, den redan lite för korta.

Så ja, jag har fallit för det, wordfeud. Men jag diskuterar inte wordfeudstrategi i matkön. Där finns fortfarande intressantare saker att diskutera. Och jag lyssnade uppmärksamt på Hans Rosling hela förmiddagen, utan wordfeudpauser. Så kanske kanske ska det kunna gå ändå. Att kombinera, wordfeud och läkarutbildning. I alla fall tills epidemin svept över. I alla fall tills något annat dykt upp, som jag initialt kan vägra för att sen falla för.

Enormt lite och ganska mycket

2011-12-08T15:59:00.001+01:00

Jag gör så enormt lite just nu. Av allt gör jag enormt lite. Utan springer. Springer gör jag mycket. Långt och länge, i lågt stående vintersol, på äntligen frusna vägar. Springer, med perifera P1-program i lurarna, eller med L som sällskap. Springer, för att det gör mig glad och stark och pigg, för att det släpper loss en svärm av endorfiner som jag är hög på hela dagen, tills nästa gång. Lyckopiller.

Jag gör så enormt lite just nu. Av nästan allt gör jag enormt lite. Utöver fikar. Fikar gör jag enormt mycket. Med vänner jag vill träffa ofta men träffar sällan. Och med några jag träffar ofta men vill träffa oftare. Försöker äta mig trött på saffransbullar, de där med mycket smör och mandelmassa, men tvingas nog även i år konstatera att det inte går. Inte heller fika sig trött på vännerna.

Jag gör enormt lite just nu. Av ganska mycket gör jag enormt lite. Utöver läser. Läser gör jag inte enormt mycket, men enormt mycket mer än vanligt. Läkartidningen som lagts på hög, böcker, som inte ens är i närheten av kurslitteratur, och dagstidningar. Och lyssnar på musik. Letar efter ny, och blir överlycklig när jag hittar den där låten, den fantastiska. Som Laleh, som får mig att lyssna på Eva Dahlgrens text på ett sätt jag aldrig gjort förr, och lyckas få en E-typelåt att beröra djupt där inne. Det kräver ett geni. Hon är uppenbarligen ett.

Så, jag gör enormt lite men ändå ganska mycket. Mycket av idel saker jag vill. Mycket av idel saker jag mår bra av. Lite av det där andra. Och känner att Lalehs tolkning som går på repeat i datorn är talande. Är lite av mitt soundtrack. Och trots att jag stundvis saknar London och allt det för med sig så att det gör ont, känner jag att livet är bra. Just nu riktigt bra.

Och så Londonlycka...

2011-12-04T10:20:00.001+01:00

Jag är i London. Och skriver inget inlägg om det. För allt är precis som det brukar vara. Vänligt, varmt, hemtrevligt. Smutsigt, stökigt, högljutt. Fyllt av vänner, vänliga okända och vackra dialekter. Klicka här. Byt juli mot december. Byt 25 grader mot 10. Annars är det samma, precis samma. Samma som alltid. Och jag är just precis nu oändligt tillfreds med livet.

Om tristesstortyr och VetU-döden

2011-11-29T23:35:00.000+01:00

Man kan inte dö av tristess. Jag vet det nu. För i så fall hade jag gjort det igår.

“Jag säger det här nu, innan ni somnat” öppnar hon pedagigiskt, hon längst fram i föreläsningssalen. Till oss som alla sitter längst bak, lätt förvarnade för det som komma skall. "Dör VetU-döden" hade någon från Huddinge i sin facebook-status i fredags, som genomled samma dag då. Oklart exakt vad det innebar, men bådade inte gott. Hon hinner säga det igen fyra gånger, närmsta tio minuterna, hon där framme. Vilket är ungefär den tid hon har på sig innan vi somnar. Eller i alla fall zoomar ut. Bild på bild rusar förbi framme på tavlan, med relevans och syfte odefinierat. Vi försöker periodvis lyssna, uppbåda något slags intresse, men ger upp. De är två där framme, och skämtar med varandra. Skämt ingen förstår. Statistikskämt kanske. Eller bara tråkiga skämt. Klockan kryper fram, står stilla, går stundtals nästan baklänges, och jag börjar känna att tristessen är fysisk smärtsam. Vi utbyter frustrerade SMS, och tackar okänd app-fabrikör för wordfeud. Jag, envist utan wordfeud, funderar istället på huruvida tristess ändå inte är den effektivaste tortyrmetoden. Det känns som en viktigare frågeställning än den föreläsaren går igenom där framme. Medan klockan fortsätter att nästan röra sig bakåt. Det är irrelevant, ointressant, oinspirerande och långsamt, så långsamt. Tritesstortyr.

Antingen har ingen på KI tänkt runt utformningen av det här. Det är skrämmande. Eller så har någon på KI verkligen tänkt, och kommit fram till att det är så här det ska vara. Då är det ännu mer skrämmande. Att lära sig söka artiklar när inga artiklar behöver sökas är meningslöst. Att lära sig statistik ett år innan vi har något alls att applicera statistik på likaså. Och att lära sig vadsomhelst upphackat på enstaka timmar spridda över år leder till obefintlig inlärning.

Eftermiddagen fortsätter med ”övning” i artikelsökning. Oavsett hur meningslös en övning är, är den bättre än en totalt meningslös föreläsning. Tänker jag. Det måste bli bättre. Det blir det inte. För det är ingen övning. Det är en föreläsning i ”övningsform”, vilket enbart innebär att vi sitter framför datorer istället för i föreläsningssal. ”Vi går igenom grunderna på tavlan först”, säger hon, Grunderna visar sig vara hela övningen, och varje gång vi fattar pennan i försök till självständigt tänkande möts vi med ”Skriv inget! Vi talar om vad ni ska svara sen”. Och smärtan i kroppen är outhärdlig. Den är effektiv, tristesstortyren.

Syftet med VetU har någon gång uttryckts vara att öka forskningsintresset. Om det är en sak de faktiskt lyckas med på VetU, så är det att göra raka motsatsen. Det är upprörande och irriterande, och jag börjar räkna på hur många timmar av liv de slösar bort i salen och hur mycket värde som de timmarna kunde åstadkommit. När jag börjar räkna på saker frivilligt har det gått oerhört långt. Tristesstortyren bryter sakta ner mig.

Totalt kaos utbryter i rummet när de plötsligt börjar kräva en minimal insats av oss, att vi ska korrekt citera en artikel på ett papper, något drösen nu somnolenta kandisar vid det här laget är totalt inkapabla att göra. Alla ställer frågor som besvaras med svar på frågor vi inte ställde och lämnar oss mer förvirrade än upplysta. Och vi vet inte om vi ska skratta eller gråta, och vill kanske helst av allt gråta med exploderar istället i fnitter, smittande och omöjligt att stoppa. Dagens enda roliga, innan vi intar frustrerad inktivitet igen.

“Ni har varit fantastiskt duktiga” sager han, när vi vid dagens slut lämnar in lappen med övningsuppgiften, som innehåller det de sagt åt oss att skriva. Han som ledde evighetsövningen som inte var en övning, och krävde en minimal insats av oss som vi trots det nästan inte lyckades utföra. Övningen som inte var en övning, men ändå var en övning. En övning i att göra ingenting alls. En övning i tålamod och frustrationstolerans. Och det var fantastiskt duktigt av oss, att uthärda utbildningens mest meningslösa dag. Att uthärda en dag av tristesstortyr. Så duktig vill jag aldrig vara igen.

Så, man kan inte dö av tristess. I så fall hade jag dött igår. Men jag befarar, sorgligt nog, att tristesstortyren kan döda forskaren i ganska många. Det måste vara vad det är. VetU-döden.

Någon slags jul

2011-11-27T21:21:00.000+01:00

Så blev det dags. Inte bara för någon slags jullov, utan för någon slags jul. Vaknar av strilandet mot rutan. Det betyder väl väntan, advent. Men vänta på vinter verkar vi få fortsätta göra. Affärerna kämpar med julstämningen, men när temperaturen inte ens motiverar fingrvantar är det svårt att förstå det här med vinter. Än mer det här med jul. Och jag hjälper till så mycket jag kan. Med lussebulle och vörtbröd till frukost och risgrynsgröt till lunch. Stödköper chokladfabrikens glöggtryfflar. Bara för julens skull. Ja, och kanske lite för min.

Och B och jag skippar den så gott som heliga söndagsboxningen för julkonsert med barnkörer och hosianna och någon slags julstämning infinner sig ändå, konstaterar vi när vi kliver ut i regnet. Och jag kånkar stjärnan och den tunga adventsljusstaken fem trappar upp från källaren, eftersom hissen är trasig. Förbi den nyklädda, sneda men glada granen. Spelar julmusik på spotify. Samma som varje år. Just D är trötta på bjällerklang och John och Yoko viskar ”Happy Christmas” till varandra. Och de invaggar mig sakta i någon slags känsla av att det är på väg.

Och när mörkret faller ser man faktiskt inte att det regnar. Man ser adventsljusstakar i alla fönster. Jag dricker glögg och hör Adolphson och Falk ropa på den för femte gången den här kvällen. Mer jul. Men mer blir det inte nu. Byter till vanlig musik, men fortsätter smutta på glöggen och beundra min sneda stjärna. Och känner att det nog är advent, trots regnet. Och för nu, jul alldeles alldeles lagom mycket.

Något slags jullov

2011-11-21T23:25:00.000+01:00

Tentan skriven. Med oklart resultat, men ändå,skriven. Och veckan som kommer mest fylld med obligatoriska ”sitta-av”-aktiviteter utan tydligt syfte och med låg klinisk koppling. Och resten av november fylld med lediga dagar och studentvald kurs. Inga tentor. Inga duggor. Inget direkt ansvar för något alls. Inga krav på att prestera. Och jag får en liten känsla av lov. Jullov?

Promenerar långsamt, i post-tenta-tempo, för att jag kan. Köper en ”Situation Stockholm” och pratar en stund med mannen som säljer den. För att jag hinner. Skickar SMS till alla jag inte hört av mig till, och bokar veckan galet full, för att jag vill, inte måste. Läser helgens tidning, lugnt, länge. Surfar runt utan syfte. Hinner allt. Till och med låta bli att göra det jag egentligen borde. Det är det lyxigaste. För jag har tid idag. Och har tid sen. Jullov, något slags. Det känns så.

Kliver in på ICA och ser julmusten, och julstjärnorna, och skinkan, och lutfisken. Götgatan är klätt i julbelysning och Gunnarssons konditori har fyllt fönstret med dekorerade grisar. Vet inte om allt dök upp idag. Eller om jag bara inte sett. Men det hjälper hursomhelst till. Med känslan av jullov.

Så går hem, letar upp ett ljus. Inte adventsljuset, det har jag inget, och det är ändå för tidigt, men trots allt ett ljus framrotat ur en låda. Och årets första lussebulle ligger på ett fat brevid tillsammans med årets första julmust. Och just då är det jullov! Något slags.

Om kickarna

2011-11-18T22:58:00.000+01:00

”Jag behöver kickarna” sa A häromdagen när vi som så ofta pratade istället för att plugga, som var tänkt. Vi diskuterade avdelningarna vi varit på, vad vi gillat och inte. A tycker medicinavdelningen är för långsam och att vårdcentralen… inte ger kickarna. Som längtar till kirurgin, massor. Jag höll med. Jag behöver också kickarna. Om det är någonting jag behöver så är det just kickarna. Ofta lite för mycket, kan jag tycka. Det var bristen på just dem som fick mig att lämna det gamla livet. Inte bara därför, men till stor del. Ändå älskar jag det. Medicinavdelningen. Den långsamma. Och vårdcentralen.

Vårdcentralen. Där vi sitter på varsin stol, han och jag. Han, med de många diagnoserna som jag av integritetsskäl inte tänker nämna. Och pratar om dem, och om livet. Som är en lika stor anledning till att han är här som hans medicinlista. Han och jag på varsin stol. Inga maskiner. Inga andningsmasker och ventilatorer. Inga infusioner och skalpeller. Stetoskåpet, mina händer och några labbsvar. Men framförallt, patienten och jag. Och lite tid. Tjugo minuter, mer blir det inte. Jag undersöker, men framförallt så pratar vi. Vrider och vänder på saker, försöker strukturera upp det kaotiska. Livet. Sätta några försiktiga mål, gör några små små planer. Han lämnar rummet, med lika många diagnoser. Inget är botat, med ett piller, en elstöt eller några skalpellsnitt. Inte ens någon ny medicin får han med sig, bara en lapp där några ord finns nedskrivna. Inget är botat, men något är bättre. Säger han i alla fall. Och precis innan han kliver ut ur rummet vänder han sig om, och säger orden som stannar kvar, ”Vet du, jag tror faktiskt jag kan greja det här.”

Och där kom den. Kicken. Större än vid elkonvertering. Många många resor större. Jag vet inte om jag är lika övertygad som han, att det kommer gå vägen. Det spelar mindre roll. Vad som spelar roll är att han, om så bara en kort stund, kände att han grejar det. Livet.

Och jag vet plötsligt att jag älskar vårdcentralen, just därför. Här får jag dem, rena och avskalade. Mina kickar.

Reflektion

2011-11-14T23:26:00.003+01:00

På MIVA insåg man hur oerhört sjuka människor kan vara

På Vårdcentralen inser man hur oerhört olyckliga människor kan vara

Jag vet inte riktigt vilken insikt som är jobbigast.

Om att veta och kunna, och om SMS som räddar liv

2011-11-12T12:53:00.000+01:00

Det var dryga tre år sedan. Sensommar, och kväll. Ljummet i luften, trots att det börjat skymma, sådär som det kan vara i augusti. Årstaviken inbjöd till bad, men vi promenerade, K och jag. Vår vanliga runda, fullt upptagna av våra mer eller mindre viktiga samtal, var vi nära att promenera förbi den diskreta uppståndelsen ute på bryggan vi gick förbi. Men jag fångades av ropet. ”Kan någon sånt här”. Det var en kvinna, i medelåldern, som ropade, med en röst som nästan sprack. Panik var vad hon ropade. Brevid henne låg en man, äldre, i badbyxor. Fast vi såg honom knappt, för det var en klunga av människor runt honom. Alla ville hjälpa, men ingen kunde. Någon hade ringt 112, SÖS var på krypavstånd. Han skulle få hjälp. Tänkte vi. Ville vi tänka. Vi gick vidare, omskakade, medvetna om att det inte fanns något vi kunde göra. Eftersom ingen av oss kunde ”sånt här”. Rädda liv.

Vi har lärt oss hjärtlungräddning. Termin ett. Då kändes det väldigt overkligt. Vi övade på en liten klen låtsasdocka. Och efteråt kunde vi inte så mycket. Sen gick många månader, och jag glömde det lilla jag kunnat. De bad oss att anmäla oss till SMS-tjänsten för hjärtlungräddning på en hjärtföreläsning i början av terminen. Jag ville, men kände inte att jag kunde. Att jag var kunnig nog. Sen har vi läst om det, vad man gör vid hjärtstopp. Det finns illustrerat och beskrivet på baksidan av vår ”Akut internmedicin”, vår bok i ringpärm som vi bär med oss lik en snuttefilt. Jag har nu i månader kunnat rabbla det. Men kan jag göra? Det kändes oklart, väldigt oklart. I måndags fick vi öva, åter på en docka, större denna gång. Öva inblås och brösttryck, öva EKG-avläsning och defibrillering. Och jag började känna att jag inte längre bara kan rabbla. Bröstkompressionerna satt i händerna, inte bara i huvudet. 30 snabba, 2 inblås. Naturligt, plötsligt. Vi övade igen och igen. Så igår hade vi simuleringsövningar, med en docka skrämmande människolik. Med puls, blodtryck, hjärtslag och lungljud. Övade akutsituation på riktigt. Så riktigt det kan bli, när det fortfarande är på låtsas. Och vi glömde mycket men mindes faktiskt mer. Ingen gång dog dockan. Varje gång räddade vi honom.

Gick förbi samma brygga idag, på morgonpromenad med S. Öde nu, täckt i höstlöv och dis. Men det slog mig, att jag nu nog faktiskt kan ”sånt här”. Att jag idag hade kunnat springa fram. Springa fram och inte bara göra något, utan faktiskt vetat vad som skulle göras, och sannolikt gjort det hyfsat rätt. Det kändes stort på något sätt.

Så jag har anmält mig till SMS-tjänsten nu. För får jag chansen, tror jag att jag faktiskt kanske skulle kunna rädda liv.

Om MIVA, och självömkan som kom av sig

2011-11-08T21:25:00.000+01:00

Det gör ont att sitta. Och att ligga. Och för en gångs skull är det faktiskt lite synd om mig. Fast så är vi på MIVA. På MIVA är patienterna inte sjuka. De är väldigt sjuka. De rosslar inte lite basalt, utan andas med ventilator. De har inte ont när de sitter, utan ont hela tiden. Och inte ens när det för en gångs skull är lite synd om mig, är det ett dugg synd om mig.

Det enda som går utan att göra ont är att stå, och det är tur, för på MIVA står man mycket. I korridoren, just precis där sjuksköterskorna behöver gå förbi. Över överläkarens dator, där han svär över det nya journalsystemet som ingen ännu begripit sig på. Framför sängar där patienter ligger som är för sjuka för att prata med. Och vars hjärtslag inte hörs i bruset av Cpapen.

Så vi tittar på ganska mycket och gör väldigt lite. Vilket är bra, eftersom en av mina händer helst inte gör något alls. Men mindre bra, eftersom resten av mig mycket hellre gör än tittar. Eftersom resten av mig tappar fokus när jag har sett den åttonde journalen snabbt bläddras igenom för att signeras av stressad överläkare. Och jag kan inte ens riktigt bli irriterad på att han lägger väldigt mycket tid på annat än på att handleda oss. Eftersom annat innebär att ta hand om väldigt sjuka patienter.

Så vi dricker mycket kaffe. Precis som på akuten. Och hinner precis allt vi vill hinna, som går att göra i MIVAS fikarum. Eller korridor. Tyvärr är det inte så mycket. Och när jag går hem vid fem, är jag ganska trött av att göra nästan inget, och ganska irriterad på att inte riktigt kunna vara irriterad. Och börjar precis tycka lite synd om mig själv, trots allt, när jag möter en rådgråten anhörig. Ännu en, av dagens många. Och kan inte ens göra det.

Nästa vecka är det vårdcentral, där de flesta är lite mer måttligt sjuka. Där hoppas jag vara mindre i vägen. Då hoppas jag kunna sitta utan att det gör ont. Men kanske kunna tycka lite lite synd om mig själv för de blåmärken som är kvar.

Från andra sidan

2011-11-06T23:24:00.000+01:00

”Du kan följa med in här.” Jag lägger jackan i en stol i det bekanta rummet. Ser pappret i hennes hand, med de bekanta fälten. För proverna, för undersökningarna. Den jag fyllde i själv i förrgår. ”Berätta, varför är du här”. Den exakta mening jag använde själv i fredags. För mannen med stickningar i armen. Tjejen med blixthuvudvärken. Idag använder hon den till mig.

Jag berättar. Inte helt kronologiskt. Inte helt sammanhängande. Berättar saker som är oviktiga, och glömmer sånt som faktiskt är viktigt. Inser jag i efterhand. ”Äter du några mediciner”, och jag svarar nej. Glömmer kåvepeninet jag ju äter efter fästingbetten. ”Är du allergisk mot något” och jag svarar nej, tills jag kommer på getingarna. Och där, en medicin till. Hon skriver i blocket, stryker över och lägger till. Hon känner och klämmer längs armen och handen, och trots att jag använder VAS-skalan hela tiden gör den mig nu lite förvirrad. Går fel till röntgen fastän jag ju pekat vägen dit flera gånger hela veckan, och lyckas förlägga den lilla viktiga blå lappen på den korta vägen dit. Sånt patienter gör. Gör jag.

Det är inte lätt att vara en bra läkare, men det är sjutton inte heller lätt att vara en bra patient. Det är det bra att prova ibland. Och sen minnas, innan man suckar.

Akuta betraktelser

2011-11-04T15:21:00.002+01:00

Insikter efter en vecka…

Saker man inte hinner på akuten: Dricka vatten, leta reda på den medhavda mellanmålsfrukt man dumpat på obestämd plats och äta den, skriva upp saker man lärt sig i boken man skaffat för ändamålet, gå på toa, äta lunch i vettig tid, hälsa på alla syrrorna, ge alla patienter så mycket tid som man skulle vilja

Saker man hinner på akuten: Dricka kaffe, leta reda på godis av okänd genes och äta det, kladda ner lärdomar på diverse strölappar, sprita händerna många många gånger, äta lunch någon gång före middag, ha rätt trevligt med de syrror man hunnit hälsa på, ge de patienter som behöver det mest den tid de behöver

Nästa vecka MIVA. Kanske hinner man kissa där.

Arteriell lycka

2011-11-01T17:06:00.002+01:00

Jag håller hans arm, stadig. Hans arm mer än mitt grepp. Har fått fram sakerna- kirurgtejpen, kompresserna, spriten. Känner med den handsk-klädda pekfingertoppen längs med pulsslagen, försöker hitta artören, djupt nere i kraftig arm. Sen artär-riktningen. Hittar den och tappar igen. Handsken är för stor och veckar sig under fingret. Drar upp den och försöker igen. Tålamod, tålamod.

Spritar armen, drar upp sprutan. ”Det kommer sticka till lite nu” säger jag. Jag har redan garderat mig med att säga att den ibland kan vara lite svår att träffa, artären. Att man kan behöva sticka en gång till. Utifall att. Han verkar lugn, nickar bara. Jag hoppas jag verkar det också. Sticker så, djupt och på ganska säker hand. Säkrare än jag känner mig. Inget. Drar upp lite. Inget igen. Fan. På väg ut när plötsligt, där. Rött blod fyller röret, inte venöst sakta utan snabbt. Arteriellt snabbt. Om ett tag kommer jag kunna ana hur han mår, på färgen. Än kan jag bara se att det kommer snabbt. Att det är rätt blod. Och just nu räcker det. Hjärtat rusar lite, det spritter till i bröstet. Mitt, inte patientens.

Jag förstår att det är en ytterst begränsad tid som en framgångsrikt tagen blodgas kommer vara en källa till lycka. Och tar därför så många jag kan, medan det fortfarande är så.

"Ställ om, ställ om"

2011-10-30T22:33:00.000+01:00

”Glöm inte ställa om klockan”. Tidningar, radio, TV. Överallt ekade det igår. Vintertid, nu kommer den. Jag tillhör de där som behöver påminnelsen. Som alltid glömmer. Det är alltid söndag dagen efter och spelar ofta mindre roll, men ändå. Lyckas alltid överraskas.

Så, fast besluten att så inte skulle ske i år såg jag till att minnas. Vaknade imorse och var snabb med att ställa om klockan. På I-phonen. På jobbtelefonen. På datorn. Så! Klart! Nöjd med att inte ha glömt åt jag frukost, läste tidningen, lyssnade på musik. I lugn och ro. Njöt av min extra timme. Slog på radion, lagom till ekot. Men vänta… 10? Sa hon 10? Mina klockor visade ju 9. Allihop. Alla de omställda. Begrep inget i några få sekunder. Tills det slog mig. Smartphones.

Jag är omgiven av smarta maskiner. Som nu fick mig att känna mig rätt dum. De tänker istället för mig. Insåg att jag inte har en klocka i mitt hem som inte hade ställt om sig själv. Och plötsligt var det som om tidsomställningen aldrig skett. Jag vaknade till ett klockan nio som var som vilken klockan nio som helst. Den där timmen åt John Blund upp, och jag märkte inte av den ett dugg. Och tidningarnas budskap ”Ställ om, ställ om” känns ur tiden.

Har ställt fram alla klockar igen, de som jag ställde tillbaka. Och det kändes lite som om jag förlorade en timme istället för fick. Lite snopet. I vår ska jag inte tänka så mycket. I alla fall inte på det här med sommartid. Det kan mina smarta apparater få göra. Så kan jag tänka på annat.

Om fikavagnar som inte är våra

2011-10-27T18:00:00.000+02:00

Plötsligt är de överallt- fikavagnarna. Vi kastar lystna blickar på frallorna, där de ligger under plast, utanför en sal som inte är vår. Som asgamar vakar vi över vagnarna, för att länsa det sista när de i salen som inte är vår ätit de frallor de vill ha. Inte för att vi egentligen behöver de. Det är snart lunch, och vi har redan skaffat vårt eget förmiddagsfika. Men för att det bjuds och för att vi vet att de är goda. För de har en gång stått utanför vårt rum, varit våra fikavagnar.

Och plötsligt är vi inte i största föreläsningssalen längre. Vi får hoppa runt mellan olika rum. Vi antas greja det nu, att kolla på schemat var vi ska vara och sen hitta dit. Det gör vi såklart inte, utan dundrar rakt in i salen som för dagen inte var vår. Salen med fikavagnen utanför.

Och det sitter människor i fikarummet som inte brukar sitta där. Det är inte T8or i blåa OP-kläder. Det är inte T6orna, för de känner vi numera igen. Och de pluggar inte något annat, för de är vagt bekanta. Som från ett tidigare liv någonstans.

Några andra är i våra salar. Några andra bjuds fika från vagnar som varit våra. Några andra sitter i sofforna vi brukade fylla. Som de tre små björnarna kommer vi hem och upptäcker guldlock i sängen. Japp, de har kommit nu, T4orna.

De har kommit och det innebär att massor av veckor har gått på den här terminen, som för mig fortfarande känns helt ny. För när vi kom till SÖS i våras hade vi överlevt en evighet av patologi på ett jämngrått Huddinge. Överlevt cancerceller som förökade sig på otaliga vis och oändligt många inställda pendeltåg. Överlevt mängder av luncher i karga uppehållsrum och ”intergration” som höll på att spjälka ner oss i sönderstressade bitar.

Nu har vi ju just börjat. Vi har visserligen hunnit med en tenta, men varken hunnit bli trötta eller uttråkade. Och definitivt inte sönderstressade. Vi har just börjat och allt känns sådär nytt och spännande och intressant som saker gör när de är helt nya. Tänker jag. Men inser att vi har gått i snart 9 veckor. Inser att vi inte började nyss utan gått mer än halva terminen. Inser att det kanske inte är roligt bara för att det är nytt utan för att det… är det.

Så jag unnar T4orna fika. Och stora salen. Och sofforna. De har trots allt precis befriats från patologin. Från Huddinges långa korridorer och försenade pendeltåg. Och de har fortfarande preklin framför sig. De behöver fika.

Om att sitta av

2011-10-25T00:04:00.000+02:00

"Vi är här för att prata om er frustration" säger hon. Hon tittar runt på oss med en sådan där mild men genomträngande blick som man föreställer sig att en psykolog ska ha, om man tar på sig fördomshatten. Och den är svår att inte ta på. Jag har vanligtvis inget emot psykologer- missförstå mig inte här. Men ibland har jag svårt för riktigt så genomträngande och samtidigt milda blickar. ”Tanken är att ni ska kunna prata om allt här, med mig och med varandra”. Hon fortsätter prata och vi fortsätter vara tysta. Det är sen eftermiddag och vi sitter i ett litet rum, medan solen skiner utanför. Jag känner att det kan bli 90 långa minuter.

Vi kan väl gå laget runt, så kan ni presentera er och berätta om hur ni upplevde kliniken. Äntligen en konkret instruktion vi kan följa, och vi presenterar oss för de andra i rummet som vi redan känner, och berättar för varandra om hur det var på kliniken, vilket vi också redan gjort. Och det kommer ne massa berättelser, men väldigt lite frustration. Och man kunde misstänka att ingen vågade säga något annat, eftersom alla innan verkade ha haft det så bra. Man kunde misstänka det om man inte varit med i omklädningsrummet, under klinikplacering. Där jag sett nästan alla här i rummet studsa av excaltation över en tagen blodgas. Över en tagen blodgas eller över annat vi sannolikt inte kommer studsa för så länge till. Men nu gjorde vi det. Och man kunde misstänka att folk höll inne på den där frustrationen, för att det inte är sånt man visar. Man kunde misstänka det om vi inte nästan alla ganska öppet visat frustration. Om jag inte sett det överallt. Hos andra. Hos mig själv. Massor. Genom hela utbildningen, i vågor. Hela tiden, utom just nu. Hon är inte besviken, men förvånad. ”Jag hade förväntat mig att ni skulle ha känt mer frustration”

Vi har nittio minuter för att prata om vår frustration under den del av utbildningen som känts minst frustrerande. Jag vet inte om psykologen hade gjort förra vintern mer uthärdlig, men då fanns det i alla fall frustration att prata om. Och jag inser att frustrationen säkert kommer, och att de här samtalen då kanske är fantastiskt bra. Att vi bara är i en frustrationsfri lucka. Som sammanfaller att vi för första gången ska prata om vår frustration.

Vi pratar ändå i 90 minuter. Utan att vara så frustrerade. Eller förresten, 75 minuter pratar vi. Tills samtalet ebbar ut, och vi tänker att vi med 15 minuter kvar kanske kan få gå hem. Klockan är ändå snart halv fem och vi har varit i skolan sedan tidigt imorse. Då säger hon det. ”Jaha, femton minuter kvar. Vill någn säga något mer?”. Tystnaden är i våra öron talande. Vi är klara. Hon fortsätter. ”Då sitter vi väl av den tiden”. Vi rycker alla till. Sa hon så? Sa hon att vi skulle SITTA AV tiden? SITTA AV? Men… det gör man väl inte? Så får man väl inte göra? Fylla vår tid låter vi föreläsare göra med nästan vad som helst, men att fylla den med inget, med så explicit och uttalad brist på innehåll, det känns som en ovanligt grym form av tortyr. Och plötsligt är den där. Det vi försökt prata om i 75 minuter. Frustrationen! Jag ser den som dansande eldar i J’s ögon, som jag vet har barn att hämta på dagis. Som jag vet inte har en sekund över. Som jag vet inte har tid att sitta av.

Men den här frustrationen pratar vi inte om. Den sitter vi av. Det var kanske bra för oss. Men när vi går femton minuter senare känns det inte så. Då är vi mest glada att vi bara behöver reflektera runt vår frustration några gånger per termin. Eftersom vi annars sannolikt skulle bli alldeles för frustrerade…

I-landsproblem

2011-10-17T18:32:00.000+02:00

Irritationsmoment 1: Borrar och slipar

Anemier, det är vad han pratar om. Tror vi i alla fall. För det enda som hörs är ljudet av vad jag gissar är en golvslip. För det kommer ovanifrån, och låter lite annorlunda än borrarna vi hörde under föreläsningen om thyroideasjukdomar i torsdags. Vi tror i alla fall det var om thyroideasjukdomar han pratade. För vi hörde mest borrarna. Det slipas och slipas, och han försöker överrösta ljudet där framme, men utan större framgång. Trots att vi sitter på första raden. Han tystnar en stund för att se om de ska ge med sig. Det gör de inte. Inte förrän vi har rast. Då har de också rast, uppenbarligen. De som slipar. Eller borrar. De bygger om på SÖS, sa jag det. Det är en aning irriterande, sa jag det också. Det blir nog fint, när det en dag är klart. Till dess läser vi läppar, och hoppas att de inte är så oerhört viktiga, blodsjukdomarna…

Irritationsmement 2: Panering

Matsalen, som i jämförelse med KI-campis Jöns Jacob kan liknas vi en Michelinkrog, verkar ha kommit över någon truckladdning med ströbröd. Och därmed fått dille på att panera. Och ännu mer på att panera in saker. Panerad fisk, med några överraskande champinjoner under paneringen. Eller lite spenat. Kanske några räkor? Och panerad fläskkotlett. Visserligen utan fyllning. Även utan smak. Vem tänkte att fläskkotletten skulle bli godare under 300 gram ströbröd? Brödet är fortfarande nybakt och gott. Salladen fin och pannkaksbuffen där varje torsdag. Maten fortfarande resor bättre än på KI i Solna. Men vad sägs om att använda ströbrödet i fredagarnas äppelsmulpaj, och låta fläskkotletten vara? Jag gillar inte panering, sa jag det? Mmm, irriterande är vad det är.

Så, lite irriterad på byggandet och paneringen släntrar jag ut genom sjukhusentren. Möter mannen i sjukhuslinne, med kutig rygg och droppställning. Han ler mot mig. Utan anledning ler han. Jag ler tillbaka. Och rusar vidare. utan droppställning. Utan kutig rygg. Och de går liksom inte att behålla, I-landsproblemen. Kärleksproblemen, ja. Lite allmän stress och livsfrustration, absolut. Men det där om borrandet. Och paneringen…

Det är gott om I-landsproblem, även på sjukhus. Men de är på något sätt svåra att behålla...

Tid

2011-10-13T22:19:00.001+02:00

Plötsligt finns den. Oväntat, från ingenstans. Så van vi att den inte finns, att varje minut är fylld. Av tid som inte finns, med dagar fullsa av skola eller sjukhus, med arbete att stoppa in i de få luckor som blir. Och så plötligt, en ledig onsdag. Följt av en ledig torsdagseftermiddag. ”Instuderingstid”. Några dagar efter tenta. Det blir ganska lite instuderat. Ok, inget. Instuderingstid blir ledig tid, och eftersom jag precis avslutade jobbet vid sidan, fylls den plötsligt inte med jobb. Luckor, långa och lediga. När ingen annan är ledig. När sociala aktiviteter inte kan fylla den. Sociala aktiviteter som är helt frivilliga, som jag vill och väljer. Men som ändå fyller. Såhär, en ledig torsdageftermiddag, är den min och bara min. Tiden.

Det finns människor som tar dagar som de här och gör saker som behöver göras. Saker som att olja in en köksbänk. Rensa ur en garderob. Frosta av frysen. Som lägger tiden på att bocka av saker på listor de skrivit. En del för att de verkligen måste. Barn måste ha nya vinterstövlar när de gamla vuxits ur, och då måste de köpas. Men en del gör det ändå. Jag är imponerad över dem. Verkligen. Över att de skriver listor. Och ännu mer av att de bockas av.

Men jag hör inte till dem. Jag är oerhört dålig på att få saker som skulle behöva göras gjorda. Med prokrastination som en paradgren jag inte är stolt över, skjuts de på framtiden. Luckor av tid läggs aldrig på att bocka av listor. Istället läggs de på att göra inget. Mycket för att jag vill. Lite för att jag kan. Och jag föredrar att tro att det inte bara är av lathet. Att det också lite är för att jag behöver det.

”Inget” är att springa i höstsolen bland höstfärger. Att ligga på rygg och lyssna på Melissa Horns nya. Hela. Ta in orden. Alla. Gå i små affärer bland saker jag inte behöver och inte köper. Äta nybakad kardemummabulle på cafeet på hörnet. Lyssna på människor. Prata med några. Känner att jag kan vänja mig vid tid. Funderar på hur mycket tid jag skulle behöva för att tröttna. Och funderar på hur mycket tid jag skulle behöva för att börja bocka av listor.

Mer tid än jag har, det är tydligt. Trots att jag just nu har mer tid än jag haft på länge. Och mer tid än vad jag säkert kommer ha. Jag vet att jag inte kommer behöva vänja mig. Snart drar det igång igen. En tillfällig lucka bara. Så njuter just nu. Av min tid fylld av inget.

Om att lära just så

2011-10-11T23:12:00.001+02:00

En lång dag av föreläsningar och jag är redan rastlös. Trött och rastlös. Och längtar tillbaka till verkligheten. Till stetoskåpet. Till diktafonen och tröjan med alla fickorna. Till patienterna, massor till patienterna. Det är så himla mycket jag vill lära. Och inser att jag gör det där, så mycket bättre än här där jag är nu.

För jag minns inte hur man medicinerar AV-block II efter föreläsningen, trots att han upprepar det många gånger. Han som faktiskt är bra. För jag lägger så mycket energi på att inte fladdra bort, att inget finns kvar för att också ta in. Och jag minns inte alla sympom på endokardit även om jag läst det. Knappt efter att jag skrivit av dem i mitt block. Eller strukit under dem med gul penna på föreläsningsanteckningarna. För jag lägger så mycket energi på att behålla tankarna i boken att så lite finns kvar för att minnas. Fastän jag vet att det är minnas jag borde, så glömmer jag.

Men jag glömmer inte Honom. Mannen med det stora skägget, och subfebriliteten, som tillsammans med virrigheten, tröttheten och huvudvärken fört honom in. Minns handen överläkaren la i sin. ”Ser du runt naglarna, de mörka fläckarna”. Endokardit. För alltid inetsat. Bättre än någon överstrykspenna.

Och på samma sätt minns jag Honom med underarmstatueringarna och dunkande huvudvärk som sträckte sig ned i nacken. Vertebralisdissektionen. Som jag därmed nu kan diagnosticera och behandla. Minns överläkarens ständiga frågande efter krea inför varje malignitetsutredning. Och därmed svaret på frågan vilket värde man måste kolla inför röntgen med kontrast. Minns deras ansikten och deras symptom, deras röster och deras diagnoser.

Och inser att jag pluggat hårt i tre veckor. Utan böcker. Utan föreläsningar. Läst in dem alla i mitt medvetande, i mitt minne. En mindmap av ansikten, tunna fatformade bröstkorgar, svullna underben och unika liv. Skapad utan att ha behövt lägga någon energi på det. Utan att ha behövt lägga energi på att inte fladdra bort i tanken. Varit så helt närvarande, helt utan ansträngning. Utan ansträngning tagit in dem. Och kanske just därför kunnat ta in det, det nu faktiskt lärda. Därför tentan kändes bättre förberedd trots mindre förberedelser än någonsin.

Jag glömmer det förelästa men minns det berättade. Jag glömmer det lästa men minns det levda. Och just därför väldigt glad över att från och med nu ganska ofta få chansen att lära just så.

Tenta, bara sådär

2011-10-10T23:28:00.000+02:00

Den kom och gick, helt odramatiskt, helt utan både prodrom och efterspel. Tentan. En helg av halvfokuserat plugg, det var allt. Totalt paradoxalt, eftersom ingen tenta någonsin känts mer relevant. För första gången kändes nästan precis allt vi skulle lära oss som saker jag faktiskt behöver kunna. Vill kunna. Intressant. Relevant. Ändå gav jag den mindre tid än någon tenta förr. Mindre uppmärksamhet, mindre A4-papper, mindre mindmaps och mindre understrykningar. Och mindre stress. För trots det kändes det som om jag kunde allt bättre. Paradoxalt. På ett obegripligt sätt. Obegriptligt, men bra.

Pyamaspaus

2011-10-07T23:17:00.000+02:00

Och jag låste skåpet idag, det nere i omklädningsrummet i källaren. Slängde landstingspyamasen, den stora bylsiga bekväma vita, i tvätten, utan att ta en ny. Nästa vecka har jag vanliga kläder. Och bär runt på anteckningsbok och penna. Och lyssnar inte på några hjärtan. Dikterar inga epikriser. Tar inga blodgaser. Pratar inte med gamla sjuka trötta tacksamma pigga arga frustrerade sorgsna. Allt det som blivit vardag är det inte längre.

Istället är jag tillbaka i vardagen som var vardagen för tre veckor sedan. Känns inte som min vardag längre. Känns som ett annat liv. I alla fall känns det väldigt avlägset. Undrar om jag minns hur man gör när man sitter stilla och bara lyssnar. Funderar på var man lägger saker när kläderna inte längre har 14 fickor. Tänker att jag kanske ändå ska tillåta mig själv att ladda ner wordfeud.

Och jag låser skåpet. Men tömmer det inte. Om tre veckor ses vi igen, stetoskåpet, namnbrickan och jag. Längtar redan.

Det är ok att känna

2011-10-03T23:28:00.000+02:00

Jag lägger väldigt sällan upp filmer här.

Och jag gråter väldigt sällan framför ett femminutersklipp på youtube.

Ge den sina minuter.

Det är den värd.

Det är de värda.

De, jag, du, vi

För oss alla, viktigt på riktigt

Andra

2011-10-02T13:26:00.000+02:00

Allt är fortfarande väldigt nytt. Men några saker är mindre nya. Jag träffar artären för blodgas lite oftare än jag missar. Jag kan rutinerna för ronden och vet var kaffemuggarna står i fikarummet. Jag kan rubrikerna för slutanteckning och börjar bli vän med diktafonen. Jag hittar till patientrum och patientpärmar, och börjar veta vad man ber undersyrran om och inte sjuksyrran, och vice versa. Jag vet att svepa förbi fikarummet runt tre för att plocka upp det som idag har bakats, och vet i vilken kyl överblivna tårtor ställts in några timmar senare. Jag vet att PC inte är en dator utan ett pencillin och svänger mig med åtminstone några av det oändliga antalet trebokstavsförkortningar som de flesta diagnoser kan reduceras till. Mitt papper efter ronden är fyllt av lite mer anteckningar som är viktiga, och lite mindre oväsentligt. Jag har börjat få kläm på hur man hänger stetoskopet sådär snitsigt runt halsen, så att det varken ramlar av eller klämmer sönder carotisartärerna, och förlägger pennan lika ofta men vet var nya oftast finns. Jag inbillar mig att jag lite oftare kan höra biljud när de finns, och lite mindre ofta när de saknas. Och jag tror jag känner mig aningens aningens mer som ”doktorn” i ”tack doktorn”…

Jag har lärt mig så oerhört mycket. Och det är så oerhört mycket jag inte kan. Och det är fortfarande orimligt roligt alltihop.

Om tystnaden

2011-09-29T23:00:00.000+02:00

Min handledare, jag och så Han. Han som snart skulle förlora den mest älskade. Den han delat sitt liv med. På stolar rakt upp och ner i det kvava trånga läkarrummet. Vi hade pratat om det praktiska. Om det som behövde sägas. Det var inte mycket. Nu var det tyst. Länge var det tyst. En hel evighet, kändes det i alla fall som.

Jag är bra på att prata. Blygsel är inte en del av mitt system, och det där med att orden tar slut, det har jag sällan upplevt. Och jag säger i alla fall ganska ofta saker som är genomtänkta, i alla fall när det är viktigt. När det är mindre viktigt säger jag ofta saker ändå. Och jag tror jag är ganska bra på att lyssna. Särskilt när det behövs. Lyssna, prata, lyssna, prata. Det är jag ganska bra på. Men så finns det något annat som jag är mindre bra på. Att vara tyst.

Att vara tyst, inte för att låta någon annan prata. Inte för att lyckas urskilja ett väldigt svagt hjärtljud. Inte för att inte störa någon som just oroligt somnat. Inte tyst av något annat specifikt syfte än för att det behövds tystnad. Det är svårt. Svårare än att hitta det rätta orden. Mycket svårare, men ibland mycket viktigare.

För det finns stunder när inga ord är rätt. Eller när även de rätta orden är krystade. Eller när ord skapar krav på respons som den andra inte ska behöva bära. I de svåraste stunderna. Som är de viktiga stunderna. Då behöver man vara vän med den, tystnaden.

Så jag övar på det. Mellan blodgaser och hjärtljud, som jag också övar på. Mellan allt som står på checklistan att vi ska prova och öva på. Mitt i det övar jag på tystnaden.

Dagen efter, när det var över, tackade Han, mitt i sorgen. Inte för det vi gjort och sagt. Utan för att vi tagit oss så mycket tid. För att vi bara funnits där. Jag tror, för tystnaden.

Första

2011-09-24T22:49:00.000+02:00

Första morgonkaffe framför dagens patientjournaler, första handsprit. Första sittrond, första gårond, första patientlista fullklottrad med osammanhängande provsvar och medicineringar. Första erysipelas, första riktiga ronki, första epleys manöver. Första fråga från överläkaren jag inte kan svara på, första fråga från patient jag kan svara lite bättre på. Första blodgas jag lyckas med på första försöket, första blodgas jag inte lyckas med alls. Första akutlarm, första slutanteckning, första tunnformade KOL-bröstkorg, första syrgasjustering. Första diabetesfot, första lumpalspunktionsassistering. Första neurokonsultremiss skriven, första neurokonsultremisssvar jag inte alls förstår. Första aortastenos jag får utpekad men inte alls hör, första mitralisinsuffiens jag blir första att upptäcka. Första patient jag försöker mentalt förbereda för att förlora ett ben, första anhörig jag försöker få att inse att hans fru sedan 60 år kanske inte kommer komma hem mer. Första fråga från överläkaren jag kan svara på hjälpligt, första blodgassvar jag faktiskt kan tolka, första EKG jag diagnosticerar rätt. Första ”tack doktorn” addreserat till mig…

Första veckan. Första gången för nästan allt. Sista veckan det är så. Nästa vecka är annat nytt. Men några saker mindre nya. Solen skiner idag. Hela dagen. Jag nyper mig lite i armen och undrar om allt får vara så här bra. Och solen fortsätter skina. Och på måndag börjar det om. Jag tror, med lite mindre som är nytt. Jag tror, med lika mycket som är bra.

Om glädje i benen

2011-09-19T23:10:00.000+02:00

Man ska nog inte springa på sjukhus. Jag vet inte, men något säger mig att man inte ska göra det. Springa för att man har bråttom kanske, men springa annars, det tror jag kanske inte man ska göra. Springa för att man är glad, och så i hela kroppen uppfylld av det, det ska man nog inte alls. På andra ställen, men helst inte i sjukhuskorridorer. Men jag gjorde det idag. I den långa korridoren till onkologmottagningen av alla ställen. Korridoren var helt tom, och jag kunde inte låta bli. För mig är glädje något så fysiskt. Den går inte att stänga in. Gick inte alls att stänga in idag. Så jag sprang. Bara idag, bara en gång. Imorgon ska jag gå. Men idag kunde jag inte låta bli att springa.

För ja, så bra var det

Om glada fjärilar

2011-09-18T22:45:00.002+02:00

Fantastisk helg på landet, sådär precis i glipan mellan sommar och höst. Plockat fulla korgar med trattkantarell och bakat allt man kan på trädens överflöd av äpplen. Pallat gråpäron från vildtomter och paddlat kajak i total tysthet. Sett avsnitt på avsnitt av Mad Men med mamma och smulpaj. Sprungit mig trött på stigar. Trött och samtidigt pigg. Fantastisk helg. Och ändå har jag längtat till måndag.

Måndag. Imorgon. Första klinikdagen. Och fjärilarna fladdrar i magen. Inte de oroliga, utan de förväntansfulla. Fjärilarna man känner dagen före julafton. Dagen före något man vet blir bra. Det vet jag såklart inte. Men det är så det känns.

Vi hade information hela torsdagen, och det var som om vi var där för första gången på nytt. Virrig genomgång av journalsystemen som ändå snart ska läggas ner och bytas ut. Lärde mig nog ingenting alls men de fiktiva journaltexterna gladde ändå på något sätt. Och vi klickade oss runt bland låtsasjournaler på datorer som ständigt kraschade, och lärde oss kanske ändå något litet. Och skrattade mycket trots att journalsystem verkligen inte är roliga. Skrattade för att det var en sån där glad dag.

Rundvanding igen, den här gången runt på avdelningarna. Var i vägen på kirurgakuten och på medicinakuten. Fyllde korridoren på MAVA och på medicinmottagningen. Blockerade dörrar på HIVA och på endokrin. Var hela tiden i vägen och efteråt inte särskilt mycket mer orienterade. Men förväntansfulla, kanske ännu lite mer förväntansfulla. Vi bjöds på ärtsoppa och pannkakor i matsalen, och fick på eftermiddagen schema efter schema, och mängder med information. Och jag tror att jag log precis hela dagen.

Jag tror jag log hela dagen och jag vet att jag tillsammans med M glädjeskuttade genom de bekanta katakomberna till klädförrådet. Travade tre ombyten av för stora kläder i skåpet. Tänkte att nästa gång vi ses är det dags. Längtade dit.

Längtade dit och är nu nästan där. Efter fantastisk helg där jag ändå hela tiden längtat, lite sådär i bakgrunden, medan smulpajen gräddats. Imorgon börjar det. Och jag har inte ens haft tid att vara nervös eftersom jag har haft för fullt upp med att vara förväntansfull. Det är kanske skrämmande rakt igenom väl där. Men just nu känns det inte så. Nu fladdrar det bara glada fjärilar i mig. Just nu ler jag nog faktiskt hela tiden.

Blast from the past

2011-09-16T08:19:00.001+02:00

Mitt i det sist seminariet innan kliniska placeringen börjar. Seminariet som var lite för långt, i ett rum som var lite för litet, på en tid som var lite för sen, dök han upp. Han som vi trodde efter preklin lämnat oss för alltid. Tillsammans med molekylstrukturer och serinproteaser trodde vi han var borta från våra liv. Och våra inboxar. Åke Rökaues. Inte för att jag har något direkt emot honom. Det har jag inte. Däremot har jag väldigt mycket emot serinproteaser. Och deras följeslagare. Vi trodde hursomhelst att han var borta. Då, då kom det.

"Hej och välkommen till starten av kursen DFM1!

I morgon i samband med det OBLIGATORISKA uppropet delas kursinformation och scheman (ett och samma kompendie) samt kurskort/registerkort ut och jag informerar om kursen och vissa praktikaliteter..."

Mailet var långt. Snåriga meningar med många detaljer. Oklara radbrytningar och utropstecken där jag inte ville ropa ut. Som det alltid var. Det var såklart felskickat. Uppenbart för alla. Ingen av oss skulle ropas upp på någon kurs ledd at Åke Rökaeus. Än mindre DFM1. Trots det hann jag få några millisekunder av sympaticuspåslag, bara av hans namn i "send" fältet. Se OBLIGATORISKT sådär i stora bokstäver. Drog igång en våg av diskussioner. Av minnen. Av enorm tacksamhet. För att det är över. För alltid är över. För att Åke numera bara dyker upp i våra liv som ett felutskick. Att hans serinproteaser är långt borta. Liksom preklin. Att kliniken är så snubblande nära.

Tittade ner i seminariehäftet. På patienthistorier om sarkoidos och lungemboli. Och rummet kändes luftigare, bara sådär.

En dag för att minnas

2011-09-12T00:00:00.000+02:00

Det är en sådan där dag när alla minns idag. P1 minns hela dagen. Liksom SvT. De få som inte minns påminns. Och jag minns det förstås också. Påminns. Men behöver inte alls påminnas. För jag minns. Så oerhört stort, påtagligt, samtidigt så overkligt, så avlägset. Påmindes däremot idag av något annat som jag faktiskt behövde påminnas om. Plötsligt dök det bara upp på högersidan, inne på min facebooksida. En liten hälsning från mig själv. En påminnelse om hur det var precis idag, inte för tio år sedan utan för två. Facebook har börjat göra så, publicera nostalgiska statusuppdateringar. Hälsningar från en dåtid. Lite roligt. Lite bra.

”Sorry for this being slightly repetitive, but---I am just very happy!

Två år sedan idag var det så det kändes. Två år sedan var det vad jag upprepade, eftersom det var så översvallande starkt. Tiden då det inte fanns gränser för hur bra allt kändes. När det kändes som om alla bitar plötsligt hade landat precis där de skulle, när jag vaknade och somnade med ett leende helt omöjligt att få av läpparna. Jag inser att jag faktiskt behöver påminnas om den där tiden när jag inte kunde sluta upprepa hur lycklig jag var. Lycklig för att ha börjat skrapa på den utbildning jag nu faktiskt är mitt inne i. Då var jag lycklig, bland celler och mikroskop, eller snarare, trots. Lycklig för att ibland få se en läkare bland biokemister i manchester. För att en sjukdom någon gång nämndes bland enzym och aminosyror. Lycklig när en patient någon gång fick illustrera exempel för något extremt litet och klinikfrånvänt. Lycklig för ett litet litet smakprov av det vi nu är mitt i. Det behöver jag påminnas om.

Idag minns jag. Den mörka dagen. Och de ljusa. Och imorgon vaknar jag till en dag fylld av diagnoser, patienter och läkare. En av många. Just nu inte sådär himlastormande lycklig för det. Men rätt glad.

Om värme från okänd

2011-09-08T23:36:00.001+02:00

Den var bara där, plötsligt. Just när den behövdes. Inte för att det var kallt. Utan för att jag behövde värme ändå. Trött, efter för många timmar på jobbet, efter redan många timmar i skolan. Och lite så som det kan kännas, som dagar kan vara. Mindre bra än de där dagarna då man lyckas vara sådär tacksam. Utan direkt anledning, bara ändå. Då var den där, plötsligt, på min cykelsadel. En sadelvärmare. Någon tyckte jag skulle ha den. Jag vet inte vem. Men det var en väldigt fin någon.

Jag cyklade vidare på lite mindre trötta ben. I kvällssol. Tror jag det var. Det kändes i alla fall så. Det är inte kallt än. Men den gjorde mig varm, sadelvärmaren från den okända. Lite om baken. Men mest i hjärtat.

Om det jag har

2011-09-05T23:32:00.000+02:00

Mamma brukade säga det när jag var liten och upprörd för något hyfsat banalt, något i min värld då enormt stort. ”Var glad för att du är frisk”. Det gjorde mig rasande, för i den stunden var det omöjligt. Jag ville inte alls vara glad för det, utan arg för det jag var arg för, men plötsligt kändes det inte alls legitimt att vara det. Så känns det fortfarande vissa dagar när någon säger så, eller hintar något liknande. Vissa dagar är det fortfarande omöjligt att vara tacksam för det man har. Livet känns orättvist och ”var glad att du är frisk” känns som ett hån, och otäckt präktigt och klämkäckt. Men idag var inte en sådan dag.

Vi var på Huddinge idag. Cyklade dit. I morgonsol, med bara armar, dryga timmen på cykel. ”Tänker du på att du just slösar bort flera timmar av ditt liv på den där cykeln idag” mötte A mig med när jag kom fram. Investerade kändes det som, där i morgonluften. Stannade och plockade ett par äpplen från dignande träd brevid cykelbanan. Slapp trängas på pendeln. Och det kändes inte som timmar slösade, utan timmar vunna. Och jag kände mig sådär klämkäckt lycklig över att solen sken på lättpallade äpplen och över att jag har ben som kan cykla.

Lyckan la sig hastigt när HS entre tronade framför mig. Det är en sorglig byggnad, inget i mig kan tycka något annat. Och väl framirrade till B64, salen utan luft där vi spenderat så många gråa dagar, insåg jag precis hur illa vintern var. Precis hur jämngråa månaderna på Huddinge var, trots att jag försökte intala mig att det var ok. Månaderna fulla av celler och död, av torftiga matlådor och nedsuttna uppehållsrum. Insåg precis hur illa det var då och därmed hur bra det faktiskt är nu. Inte bara för sensommarsolen, utan för SÖS. För vänliga ansikten och trivsamma uppehållsrum, för engagerade läkare och korridorer som inte känns grå trots att de ofta är just det. ”Föreläsningsmaterial kommer finnas på pingpong så småningom”, sa kvinnan längts fram i rummet. Ja, och var glad för SÖS dubbelsidiga färdiguttryckta föreläsningsmaterial. Också för det.

Efter nästan en hel dag i rummet utan luft la vi ner timmen innan den sista och skyndades genom grå korridorer sprang jag bokstavligen in i henne. En väns mamma. En vän vars pappa drabbats av det stora skrämmande c, det som våren var fylld av. Det som så många drabbas av men som vi tills det kommer nära vill låtsas inte finns. Blanka ögon, och jag önskade jag kunde göra något alls. En kram, och några ord, mer fanns inte. Mer finns inte att göra, trots att man vill göra allt. Och spingandes ikapp vännerna i korridoren, på friska snabba ben, insåg jag det igen. Hur bra just jag just nu har det.

Vissa dagar känns det olidligt hurtigt, det där med att vara glad för att man är frisk. Glad för det man har. Men inte just idag. Just idag är det något jag är väldigt glad för.

Repetition är kunskapens moder?

2011-09-01T20:08:00.000+02:00

Det var kanske inte allergins fel, att den blev så ointressant. För den låg sent på eftermiddagen efter en lång intensiv dag av föreläsningar non stop. Efter många veckor av sommarlov. Men mellan pricktestet och spirometrin tappade hon mig, föreläsaren som inte alls var dålig. Och jag tappade då, just då, ork och fokus. Intresse och engagemang. Och kanske var det inte allergins fel att just allergiseminariet idag inte var så inspirerande att förbereda som det om hjärtinfarkt häromdagen. Var på jobbet, och hade mycket att göra. Och många att dricka kaffe med. Det blev gjort, men utan större engagemang. Jag läste om det, spirometri och pricktest, men utan enormt intresse. Men någonstans mitt i det där seminariet började jag ändå tro att det var allergins fel. För det var de långsammaste tre timmar jag upplevt inom SÖS sjukhusväggar. Det var inte längre bara lite mindre engagerande, det var plågsamt tråkigt. Och det utan att hon alls var dålig, hon som höll vårt seminarium. För det var hon inte. Trots det var det alldeles smärtsamt enformigt. Att, åter, diskutera spirometri och pricktest. utredning i fall ett. Och två. Liksom tre, fyra och fem. När hon dessutom halvvägs genom seminariet ersattes av överläkaren som, åter, drog grunderna för pricktesterna och spirometrin började jag känna att en icke allergisk överkänslighetsreaktion inte låg långt borta. Just en sådan som jag senaste 24 timmarna hört alldeles för mycket om . Och jag fick en skriande lust att skrika "Pricktest och spirometri, gå vidare", sekunden nästa fall lästs upp. Det gjorde jag inte. Istället lyssnade jag tålmodigt på den långrandiga genomgången av testets resultat, nickade när antihistamin och kortison åter valdes som behandling och andades djupa andetag. Här och nu. Bara andas, bara vara. Mindfullness, eller något. Det fungerade inte alls.

Och hon var alldeles oerhört engagerad, överläkaren med den varma lugna rösten, som kommit in för sent, men som inte alls var dålig. Och jag kände mig oambitiös och otacksam som inte lyssnade engagerat och fokuserat. "Det är fantastiskt spännande det här", sa hon plötsligt, mitt i en utläggning runt hasselnötter. På ett oerhört inspirerande sätt. Jag ville tro det. Jag ville känna det. Men det var för sent. Jag var uttråkad utan återvändo.

Jag klarar av ganska mycket. Stress, i rätt stor mängd. Ansträngning, mycket och länge. Andras ilska kan jag ta. Förelämpningar. Sömnbrist och lågt blodsocker. Det var min räddning på jobbet förr, det som bröt ner många skakade jag av mig. Men tristess klarar jag inte av. Inte då, inte nu. Det är fysiskt smärtsamt när någon för tionde gången samma eftermiddag informerar om att äpplen är en korsreaktion på björkallergen. Och den varma lugna rösten som var just en sådan man skulle önska hos en läkare skapade myrkrypningar i kroppen varje gång den sa "pricktest". Jag funderade stilla på om antihistamin hjälper mot upprepningsöverkänslighet. Eftersom det verkar fungera på allt annat.

Kanske är allergi inte min grej. Kanske är upprepning inte min grej. En väldig massa upprepning av allergi är i alla fall inte min grej. Så jag blir nog inte allergolog. Utan att jag vet om det är allergins fel egentligen. Men det räckte med en eftermiddag av pricktest för att jag skulle få nog. Jag blir nog inte allergolog, och kan inte ens särskilt mycket om allergi. För repetition är uppenbarligen inte alltid kunskapens moder. I alla fall inte för mycket av det. I alla fall inte för mig.

Imorgon ska vi lära oss om arytmier. Förhoppningsvis helt lagom mycket.

Om förväntan och förvandling

2011-08-29T17:18:00.002+02:00

"Det här är den viktigaste kursen ni kommer läsa på läkarprogrammet". Samlade i aulan, lagom solbrända, utvilade, förväntansfulla, fulla av uppdämt umgängesbehov, var det några av de första orden som mötte oss. "Ni har hört det förr" fortsatte han, kursansvarige läkaren framme vid tavlan. Det hade vi. Men inte tidigare sagt av någon i vit rock och stetoskop i fickan. Det ökade förtroendegraden. "Det är under den här kursen ni förvandlas från läkarstudenter till läkare". Och om han har rätt, om det han sagt är sant, då är den här kursen den viktigaste. För skillnaden känns enorm. Liksom avståndet dit.

Vi matades av information, om kliniska placeringar, checklistor, kvällsjourer och examinationer. Matades, men i lugnt tempo. All information fick vi upptryckt i ett dubbelsidigt kompendium. Tydligt, nästan omöjligt att missförstå. Som sen trots allt gicks igenom, kompendiet. Ifall någon ändå hade missförstått. "Vem tar kompendier åt de som är borta" förhörde sig yrvädret till kursserkreterare, alldeles orealistiskt hjälpsamt. För varje termin är det lite mindre eget ansvar för allt det praktiska. Och jag funderar på om det är för att vi snart ska ansvara för annat istället. Som är viktigare. Eller om det är helt utan särskild orsak. "Vårt mål är att ni ska längta efter måndagen" sa kursansvarige. Han log brett framme vid tavlan, och skruvade på den oskarpa overheadprojektorn som blev ännu oskarpare. Och målet kändes i den stunden inte helt orealistiskt. Allt var lagom förvirrat, men oerhört vänligt. "Vi har hört att ni är en väldigt snäll grupp". Det var samma SÖS som vi vant oss vid. Samma SÖS som jag längtat tillbaka till.

"Det är under den här kursen ni förvandlas till läkare". Det var ändå de orden som ekade kvar. Jag sög på dem, njöt av dem. Längtade efter placeringen på avdelning, efter MIVA och akuten. Längtade efter förvandlingen.

Förra året konstaterade jag att allt var likadant som terminen innan. Att termin två flöt in i termin tre, trots ett sommarlov emellan. Och de nya kurserna kändes inte viktigare än de gamla, trots at den nya kursansvarige alltid sa det. Och faktiskt inte heller roligare. Nu kändes det plötsligt inte så. Tidigare hade vi utlovats en oerhört viktig kurs, men inte någon förvandling. Tidigare var målsättningen att vi skulle lära oss mycket, men inte att vi skulle längta till måndagen. Omgiven av blåa operationskläder och vita rockar i matsalen på lunchen kändes steget stort. Stort och arbetsamt. Men roligt. Och på vägen hem längtade jag faktikt redan till imorgon.

Om bra och bra

2011-08-27T18:54:00.000+02:00

Det var länge sen nu. Jag kände det när jag drog på de stora oformliga vita byxorna i tjockt tyg. Ovant mot huden. Gick med L på kvällsjour på Sjukhuset. Sommarlovets sista fredagkväll drog jag frivilligt på mig en bylsig landstingsanorak, och funderade ett kort ögonblick på om jag var lite galen som gjorde det här. Som sprang i kala korridorer under lysrör, istället för at dricka vin i kvällsol. Tänkte så några korta sekunder, innan första larmet kom på L’s sökare, hon pinnade iväg längs korridoren och jag efter. Och var uppslukad.

Jag hade glömt hur det kändes att uppslukas. En känsla minnet visst inte gör rättvisa. I efterhand bleknar den, eftersom den inte kan konkretiseras. Den absoluta närvaron, som äter tid och tankar. Som raderar trötthet och hunger. Porlandet i bröstet, kanske av mening, kanske av mötet, kanske av kombinationen. Jag vet inte. Vet bara att den är väldigt verklig när den är, och väldigt svår att hålla kvar däremellan.

Det var länge sen nu, och jag hade glömt. Glömt hur det var att uppslukas. Sommaren har varit bra, riktigt intressant i stunder. Inte för stressig, inte för frustrerande. Ganska ofta riktigt bra. Det har förvirrat och rört om, skrämt rent av. För jag mindes sjukhusets bra, att jämföra med sommarens bra. Mindes två bra, men hade glömt hur det kändes att uppslukas. För inte en enda gång i somras försvann tiden.

Vi gled ur landstingsskjortan när mörket lagt sig sedan länge. Kvällsolen var borta men natten och vinet kvar. Och porlandet i bröstet dansade jag på resten av natten. På lätta fötter, just för stunden helt grubbelfri. Oerhört glad för att ha påmints. Om skillnaden mellan bra och bra. Glad för att ha fått uppslukas.

Växla upp

2011-08-22T08:44:00.000+02:00

“Var har sommaren tagit vägen…”. Min mamma säger det ofta. Och hävdar med bestämdhet att den blir kortare varje år. Vilket den på något sätt blir, som andel av det levda livet.

Nu är den en vecka kvar. På sommarlovet. Numera definitionen av sommaren. Fast jag undrar inte vart sommaren tog vägen. Hur man än vrider och vänder på det är tolv veckor långt. Och eftersom jag inte vant mig vid att sommar inte längre är en semester på fyra veckor, är den dessutom längre än förr. Tolv veckor är långt nog för att tiden ska tappa sina timmar, sina dagar, bli en obestämd evighet. Men nu har evigheten som är sommarlovet nästan gått. Men inte mystiskt försvunnit, för jag vet precis vad det fyllts av. Resor, jobb, mer resor, mer jobb. Men framförallt av långa lata lediga dagar, fyllda med precis det jag velat. Med vänner, nya och gamla, med löpturer och promenader. Med picknickar och uteserveringar. Med planlöst strosande på gator som är nya, eller som jag känner och älskar. Av lugn, på mitt sätt. Sommarlovet har varit en evighet av dagar som inte försvunnit oförklarligt, utan har varit livet, så som jag tycker om det. Jag har låtit det vara det, och det är jag glad för.

Men nu är det en vecka som är kvar, och jag inser att jag skjutit på mycket till förmån för de långa lata oplanerade. Trots att jag haft elva veckor. Och plötsligt har evigheten översatts till dagar och timmar. Och de långa fria lata dagarna har inrutats och schemalagts. Prokrastinationens baksida visar sig och jag försöker växla upp. För att hinna. Allt som jag måste hinna innan jag ska hinna ännu mer. Träffa, många träffa, fixa, mycket fixa. Rensa, städa, leta, köpa, ordna, ringa, sortera, organisera. Börjar, men fastnar ständigt. Autopiloten för tillbaka tempot till det som är anpassat till sommarlov. Till dagarna utan timmar.

Jag kommer inte hinna allt jag tänkt. Det gör jag aldrig. Kanske hinner jag något. Det är i så fall bra. Nästa vecka kommer jag hinna massor. För att jag då måste. Det är så det är. Man hinner det man måste. Och än måste jag bara nästan. Tänker jag, och fortsätter äta min frukost långsamt. Låter den obemärkt flyta in i förmiddagsfika medan P1s nyhetssammanfattning rullar för tredje gången i bakgrunden. Låter det fortsätta vara sommarlov. För sju dagar är inte en evighet, men det är faktiskt ganska många timmar…

Rätt just nu

2011-08-13T19:04:00.001+02:00

”Känner du att du VERKLIGEN hittat rätt nu då”? Jag får frågan ganska ofta. Senast igår kväll, på en fest, från någon jag inte alls kände. Men frågan kommer från alla håll, från bekanta, från gamla kollegor. Kanske är det frågan som kommer allra oftast. Så det måste ju vara något som är väldigt viktigt. Att veta om man VERKLIGEN hittat rätt.

Först året på KI var svaret så lätt, när samma fråga dök upp. Jag var mitt i nyförälskelsen, varje dag var ett nytt äventyr, ett nytt och fantastiskt äventyr. Jag älskade allt, utan urskillning. Trots att det vi läste då var tråkigare än något vi läst senare. Såg glädje i det nya jag hade och i allt det gamla jag fick vara utan. Genom en rosafärgad ruta sågs livet, beslutet, valet. Ärligt så, känslan var omtumlande stark, livet bländande ljust.

Läste någonstans att man kan vara nykär i tre månader, innan det går över. Min förälskelse var längre än så. Men som alla förälskelser gick den över. Allt var inte längre självklart rosenrött. Jag njöt fortfarande av massor, men började sakna annat. Svaret på frågan föregicks av en liten paus. Det var inte längre lika självklart. Det var stressande, oerhört stressande att inse. Och frågorna som jag vilat från i mer än ett år började återvända. Inte för att det kändes fel. Utan för att det inte med all säkerhet kändes för all framtid rätt.

Det har tagit tid att sluta fred med insikten. Jag är inte helt framme än. Men frågan stressar mig inte längre, den om huruvida det VERKLIGEN är rätt nu. Den som tycks vara så viktig. Trots att jag inte vet. Vet vad som VERKLIGEN är rätt. Eller snarare kanske för att jag vet, vet att jag nog inte fungerar så. Att livet, eller i alla fall mitt liv, inte handlar om att hitta hem och sen sitta nöjd där. Allt allt är en enda lång slingrig upptäcksfärd, i jakt efter det som känns rätt. Men inte det stora sanna rätta, utan rätt just nu.

Jag ser verkligen fram emot medicinåret. Jag längtar tillbaka till SÖS kulvertar, till vänliga läkare och mina fina pluggkompisar. Efter att få dyka in i sjukhusvärlden, lära mig massor om saker som är intressanta och på riktigt viktiga. Att få småspringa i sjukhuskorridorerna i scrubs och sneakers. Oavsett vad jag saknar i övrigt, så längtar jag till det. Oavsett vad som är VERKLIGT rätt, så är just det rätt just nu.

Jag har insett att det inte är en så viktig fråga, om det VERKLIGEN känns rätt. Men svarar numera på den utan paus. Svarar att jag absolut inte vet. Men att jag vet att just NU känns det bra, väldigt bra. Och jag försöker vara nöjd med det. För jag tror att det är det enda man verkligen kan veta. Och jag tror det är det som är verkligt viktigt.

Om inget för ingen med ingen

2011-08-04T20:34:00.003+02:00

Kanske är det ett bra tecken, att jag varje gång jag landar på landet blir helt tom på saker att skriva. Kanske är det ett tecken på att jag kopplar av och varvar ner och allt det där man ska göra på landet. Att brist på intryck förvandlas till brist på uttryck. Jag övar på att göra inget. Det är något jag behöver. Övar på att vara totalt oproduktiv. Jag tänker att det nog är bra.

Intryck är ofta människor. Och de är få, här på landet. Och de få som är, är min familj, och all reflektion runt just människor blir reflektioner baserat på just det, just dem. Och eftersom jag har någon tanke om att bloggen ska försöka hållas personlig men inte privat så lämnar jag just de reflektionerna utanför. Och utöver de nära, försöker jag umgås ganska mycket med mig själv. Övar på ensamhet. Tänker att det nog är bra

Om jag läste tjocka böcker på sommarlovet kunde jag kanske reflektera runt dem, men det gör jag inte. Jag läser nästan inga böcker alls, men lyssnar rätt mycket på P1. Lyssnar på P1 och lär mig om perifera saker som barfotalöpning och färgblindhet, om hur man lagar saffranspannkaka på dinkel och om exakt hur man definierar höjd över havet. Lyssnar på Sommar också, och imponeras sällan av den stora mängden sommarpratare som får nittio minuter i etern. Utöver igår, då jag imponerades av Alice Bah Kunke, som hade tänkt innan hon pratade. Tänkt på vad hon ville berätta och hur hon skulle göra det. Och som varje sommar tänker jag på vad jag skulle prata om i mitt sommarprat. Det har jag gjort sen jag var tio. Och gjort imaginära låtlistor. Det kunde jag kanske reflekterat runt här. Men nöjer mig just nu med att konstatera att det är sånt man har tid med på sommaren. På landet. När intrycken är få och måstena färre. De är till ingen alls nytta. Görs för ingens skull alls. Och jag tror att det är bra.

Om smällen, baksmällan och verkligheten långt borta

2011-07-28T23:26:00.000+02:00

De har varit fina i år. Resorna. Fantastiska, det är de alltid, men också vilsamma. Inuti. Själslig semester. Jag funderar på varför

På ena sidan finns förväntningarna. De kan vara farliga, förväntningarna, eftersom de riskerar förvandla något bra till mediokert, bara för att det inte var fantastiskt. Som i de där filmerna, som alla pratat om i evigheter. Lovprisat, höjt till skyarna, påstått att de förändrat deras livssyn, eller i alla fall gjort deras helg. Som man ser, full av övervällande förväntan. Som väldigt sällan förändrar livet. Som väldigt ofta blir en besvikelse. Ofta vågar man därför inte helt släppa fram dem, förväntningarna. Eller gör det, men förbereder sig ändå undermedvetet för smällen. Ofta gör jag inte så. För jag tror det är värre än att ibland ta besvikelsen. Är farligare än förväntningarna. Ofta gör jag inte så, men har insett att jag gjort det inför resorna, efter att de slutade vara vardag. Och det äter av glädjen inför, och glädjen under.

Och i andra sidan spektrat finns baksmällan. Den som kommer när allt varit fantastiskt. När allt som varit så där bra som man hoppats, kanske till och med lite bättre. Då är det baksmällan jag innan jag hunnit lämna, börjat förbereda mig på. Baksmällan, som jagar upp tvivlet och stressen från djupt därinne. Som väcker irrande tankar. Det som äter av glädjen, under och efter.

Så mellan väntan på smällen och förberedelsen för baksmällan ska man försöka vara, få plats med den efterlängtade verkligheten, de saknade vännerna, för det som all tid borde läggas på. På här och nu. Förra året var varje resa så. Stunder av lycka inlindade i väntan på smällen och förberedelse för baksmällan. Det var fantastiskt, men inte vilsamt. Inte vilsamt, eftersom jag inte visste om det skulle vara kvar, när jag inte var där och underhöll den. min verklighet långt borta. Kanske fanns den bara nu, när den varit vardag nyss. Nu, men inte sen. Kanske var det så här fantastiskt för sista gången. Inte vilsamt, eftersom jag kände att jag valt bort den, för nu, för alltid. Valt bort det som är en del av mig. För alltid valt bort min verklighet långt borta.

Men den var kvar även i år, när den inte längre var vardag nyss. I New York, och än tyligare i veckan i London. Vännerna var där, som alltid. Middagarna många och långa och det där djupa stinget i hjärtat av att verkligen tycka om någon, det dök upp gång på gång. Som det brukar. Som jag hoppats. Nätterna ljumma och långa och på det förväntade sättet överraskande. Dagarna på jobbet fyllda av jobb, men även av kramar, kaffepauser och återseenden. Och jag lyckades skjuta bort frågorna till förmån för svaret. Att jag har det fantastiskt bra, tack. Dagens första, uppvaknande till gatuliv och dagens sista, "Be safe, my love" från taxichaffören, på den vackra dialekten som öppnar alla dopaminkranarna. Till och med solen var där, välkommen men inte nödvändig. Allt var kvar, precis lika starkt som alltid. inte alls på väg bort.

Och jag har landat hemma i ett varmt efterbrus. Och jag är evinnerligt glad att jag den här gången lyckats göra det mesta av glädjen. Före, under, efter. Glad att jag lyckats stanna kvar i värmen efteråt. Glad att jag lyckats leva i nuet, just där och då. Glad att jag vågat sluta förbereda mig på smällen. Eller baksmällan. Att jag vågar tro att den finns där- då, nu, sen. Bortvald som vardag, för nu, inte för alltid. Att jag vågar tro att den förblir verklig, min verklighet långt borta.

Om det lilla fina i det stora grymma

2011-07-25T18:19:00.000+02:00

Det var inte riktigt greppbart det som hände. Folk såg på BBC på datorerna, flockades runt. "Have you heard", "Did you see". Fredagsdrinkarna kom av sig och allt stannade upp. Här är Norge långt borta, och jag fick många händer över axeln, många "Are you all right". Fast jag satt på ett kontor i London, alldeles frisk. Fast alla jag känner var lika välmående. Fast jag inte ens är norsk. Fast det inte fanns någon alls anledning att komma med värmande blickar och beröring till just mig, så var det där den samlades. Medkänslan. Omsorgen. I en stund när alla ville finnas där för de som behövde det. I ögonblicket när de hemska bilderna väckte ett skriande behov av att kunna hjälpa. Utan att sätt att hjälpa fanns. Just då var jag, i min knappt synbara svenskhet, så nära man kunde komma. Blev det greppbara i det ogreppbara.

Och trots att det inte fanns någon anledning alls att lägga armen om just mig, trots att jag nog inte behövde det mer än någon annan, så tog jag emot den. För "I'm perfectly all right" fastande i halsen. Jag satt på ett kontor i London och alla jag känner var fulkomligt säkra och friska. Men jag tror ingen av oss var "perfectly all right" i fredags, i den värld som visade sin grymmaste sida. I den värld som oskyldiga unga människor inte längre var en del av. Och jag önskar jag kunde skicka vidare den omtanke jag fick ta emot till de som var mitt i det hemska. Önskar som alla runtom mig att jag kunde göra något som hjälpte. Skicka något mer än bara tankar.

Istället skickade jag varma händer vidare till dem jag nådde, och försökte se det ljusa, det trots allt fina, i att medkänslan fanns överallt, trots att den var långt borta från de som verkligen behövde den.

Lite mera famnad

2011-07-21T17:04:00.000+02:00

Som att resa in i en öppen famn. Det är vad det är att resa till London.

New York har jag en kärleksaffär med som jag inte kan förklara. Jag älskar staden för staden, en kärlek som inte kan extraheras eller helt förklaras. London älskar jag av en anledning jag helt förstår. Eller av anledningar, för de är många, anledningarna. De öppna famnarna. De dukade borden och upphällda vinglasen. Du djupa samtalen och de många många skratten. De är många och intensiva och långa. De bor där allihop, finns där alltid, och är för mig en del av den, staden. Inramade i ruffig skönhet, i vänlig artigheten, i livet, stojet, stöket, som jag kommit att älska, alltihop. Som inramning. Men det jag verkligen längtar till är samtalen. Det jag verkligen saknar är famnarna. De som ger livet mer stadga när det skakar. Och som när livet som nu, är rätt bra, ändå gör det lite bättre.

Så nu reser jag till dem, och kommer hem lite varmare, lite gladare. Lite mer famnad.

Om skator, tummar och incheckningar

2011-07-17T15:33:00.000+02:00

Promenerade med S härom morgonen. Vanliga rundan, på Långholmen, och vi sneddade över husvagnscampingen, också som vanligt. På ett nyuppsatt provosoriskt staket satt en skylt med texten "Glöm inte att checka in". Undrar vad man får då, var min första spontana tanke. Checkar man in på McDonals får man en dubbelshake. Checkar man in på Statoil får man en kanelbulle. Men på Långholmens husbilscamping? Vad får man här? Och varför vill de absolut uppmuntra folk att göra det. En burgare köper man ju lite på infall, men funkar verkligen Facebook som marknadskanal för campingplatser? Hjärnan spann igång och hade frågan på tungan när alla de år jag faktiskt levt innan 2010 kom ikapp mig. Alla de år då "checka in" inte var något man gjorde med telefonen. Insåg att de på skylten på det provosoriska staketet på Långholmens husbilscamping inte menade att jag skulle leta fram i-phonen och göra en facebook check-in, utan att de menade att jag, om jag var där med husbil, skulle gå till den lilla husvagnen med skylt "reception" och checka in. I verkliga livet med mina verkliga ben, och prata med en verklig människa. Jag skulle checka in inte för att hålla världen uppdaterad runt var jag befann mig, utan för att jag ville hyra en plats. Insåg att facebook har ockuperat språket. Att "checka in" inte längre associeras med något man gör på hotell, utan något man gör med telefonen, precis överallt. Vet inte än om jag ogillar det eller inte.

Så det var den reflektionen som lämnade min tunga, inte frågan. Och S fyllde i med att hon brukade vilja like:a saker. Ni vet, Facebooks tumme upp. Inte saker folk skrev på Facebook utan saker hon läste i tidningen, eller i en bok. Som om romaner var en enda lång harang av statusuppdateringar. Sådär så att hon nästan letade efter "Tumme upp"-knappen i bokens marginal. Och jag inser att jag gör samma sak. I det jag läser. Ibland när folk pratar. Jag vill liksom inte säga något särskilt om det. Bara markera. Att jag gillar. Men gillar jag att jag letar efter en tumme i vardagen för att visa just det? Nja…

Det flög in en skata genom mitt fönster häromdagen. Eller, promenerade snarare. Det stod vidöppet, skatan landade på fönsterblecket och klev helt sonika ned på köksbordet och började spatsera runt. Skator är ganska stora, insåg jag när den var så nära. Eller, så nära var den inte eftersom jag tog min tillflykt till sovrummet omedelbart. Jag är inte särkilt mycket av en djurmänniska. Och någon skatmänniska är jag definitivt inte. Skatan flaxade ett varv i mitt kök, uppenbarligen uttråkad, men på inget sätt på väg ut. Vad gör jag i den här situationen? Uppdaterar min facebookstatus. Det är min första instinktiva reaktion. Någon måste väl veta hur man gör när man fått in en skata i köket? Det känns väldigt naturligt. Samtidigt är det väldigt konstigt. och jag vet inte säkert om jag gillar det.

Jag vet inte säkert om jag gillar det. Om jag trycker på "tumme upp"-knappen för det här. Men nu är det så det är. Som med så mycket annat så ändras världen, och man kan välja att streta emot, eller så kan man låta det vara. Bestämma sig för att gilla läget. För det spelar kanske inte så stor roll att ord får nya betydelser eller att jag letar efter tummar när någon sagt något bra. Så länge jag fortfarande minns vad ordet mer kan betyda och fortfarande har alternativa sätt att visa uppskattning på. Och det har jag. Så länge det är så ska jag kanske inte fundera så mycket på om jag gillar det eller inte. Ska kanske bara gilla läget.

Och skatan? Ingen av mina vänner hade haft en skata i lägenheten. Men jag fick en massa kreativa tips på hur jag skulle jaga ut den. Eller tämja den. Eller tillaga den. Men jag hann inte använda några av dem. För medan jag fördjupade mig i alla idéer promenerade skatan ut igen.

Om nu, om snart, om sen

2011-07-11T23:42:00.001+02:00

Dagarna rusar fram, samtidigt inte. För varje dag är fylld, och oftast inte tråkig, fortfarande inte tråkig. Jag jobbar mycket, men när jag går hem går jag hem. Och sover gott om nätterna. Och på helgen åker jag till smultron och blåbär som jag faktiskt har ro att plocka ett i taget, för att sen äta med gräddmjölk och socker på trappan i morgonsol. Och är jag trött på morgonen är det för att jag ägnat natten åt att se för många avsnitt av Glee tillsammans med de bästa, inte för att jag legat och vridit mig runt någon i sömnen olösbar jobbfråga. Och klockan är ställd i ottan, men bara i undantagsfall för en alldeles för tidig telefonkonferens, och mycket oftare för att hinna med ett dopp på Reimers med fina S innan cykeln till kontoret. Inte ens kostymen har jag hunnit tröttna på- kanske för att den inte åkt på så många gånger, eftersom ingen kan avgöra var gränsen mellan en jobbklänning och sommarklänning går, och för att de som skulle bry sig om att försöka ändå inte är där. Jag jobbar och det är bra. Det är fascinerande och förvånande, men bara lite lite skrämmande.

Och snart, om två veckor är det över och det underbara sommarlovet går in på andra akten. Med långa lediga lata dagar som sträcker sig ända fram till uppropet, uppropet som fortfarande är evighetslångt borta. Uppropet som inte ens där i horisonten är otrevligt utan istället ganska spännande. För det är tid på sjukhusgolv, inte i aula, som väntar i horisonten. Men till dess, långa lata dagar på badbrygga, i löparspår, i kantarellskog, i kajak eller någon annanstans. Tid jag inte behöver planera. Tid att låta tid bli vad det blir. Tid att slösa tid. Tid att bara vara. Den bästa.

Så jag njuter. Av att nu är bra, och av att snart är bra och av att det sen som kommer efter snart faktiskt också är bra. Och av att jag lyckas ganska bra med att låta det vara bara just så.

Om det som imponerar

2011-07-07T09:36:00.002+02:00

Vi springer tillsammans, L och jag. Gör annat också, men allra mest springer vi.

Vinter. Vi står i omklädningsrummet och packar på oss lagar efter lager. Noterar ett blåmärke på Ls hand precis innan handskarna åker på, på ett konstigt ställe, och frågar vad hon gjort. ”Måste fått det inatt”, svarar L. ”Av tången”. Av tången. L förlöste ett barn inatt, med tång. L kan förlösa barn. Med tång och utan. Och operera livmodrar och äggstockar. Och en väldig massa andra livsviktiga och handfasta saker. Och jag är djupt och innerligt imponerad. Försöker föreställa mig henne med tången, utan att riktigt lyckas. Jag ser på L, speglar mig i hennes färgglatt utstyrda löparkropp och långa bruna hår. Vi är lika. Utöver att hon kan förlösa barn med tång. Hon är cool. Jag är djupt imponerad och säger det till henne. ”Äsch”, säger L. Och så springer vi.

Igår kväll. Sitter på L’s hallgolv, och tar på mig strumpor, samtidigt som jag pratar i handsfree. Försöker ta en löppaus, efter en tidig start, med första mötet över telefon med Nya Zeeland långt innan normala människor ens vaknat. Har nu därför en telefonkonferens med en del av teamet i Boston från L’s hallgolv. Försöker minnas analyserna jag förväntas ge feedback på samtidigt som jag krånglar på mig sporttoppen. Pratar nog högt, för L hör mig trots att hon grejar i köket. Märker jag när jag en kvart senare både pratat klart och fått på mig shorts och skor och L kommer ut i hallen. ”Jag förstod inte ett dugg av vad du pratade om, men det lät väldigt svårt”. ”Du är så cool. Jag är grymt imponerad”.

L, som kan förlösa barn, var imponerad av mitt orerande på hennes hallgolv. Jag, som mest pratar. Tänker lite, styr och ställer en del. Svårt, nja, kanske, men verkligen inget att imponeras över. Inget mot att operera äggstockar. Eller förlösa barn. Försöker se det med L’s ögon, känna mig lite cool. Det går inte alls. ”Äsch”, säger jag. Och menar det. Och så springer vi.

Det som verkar obegripligt och svårt, det imponerar. Och svårt, det är allt vi inte kan. Och jag inser då att jag faktiskt om bara några år kommer kanske inte kunna, men ha ett hum om hur man gör. När man opererar. När man förlöser barn. Att det inte längre kommer vara fullt så obegripligt. Och passar på att redan nu vara lite imponerad över mig själv nu. Eftersom jag säkert inte kommer vara det lika mycket då, när jag vet hur. Men tror nog alltid att det kommer kännas lite mer imponerande än att leda telefonkonferenser…

Om att låta något bra vara just det

2011-07-03T09:05:00.004+02:00

Dag ett. Eller dag tusen någonting. Beroende på hur man räknar. Gamla jobbet. Samma tröga svängdörrar in till samma bardisk där likadana snittblommor tronar som alltid. Samma russinfyllda surdegsbröd på frukosten, som äts med solen på terrassen i precis samma vinkel som vanligt. Sätter mig ner med E, som är på mitt team under sommaren, och börjar gå igenom vad vi behöver göra, nu, snart, sen, och det känns som om jag gjort det här alltid. Dag tusen någonting känns det som.

Samtidigt dag ett. För allt är samma men ändå annorlunda. Det är annorlunda. Nya ansikten runt frukostbordet, de som var nya är nu de gamla. För här går tiden fort. Annorlunda, för att bakgrundsbruset, det där av stress, av lätt ångest, av allt man inte gjort men borde, det finns inte där. Och framförallt annorlunda för att det som drev mig därifrån mest, tristessen, inte letat sig fram.

Det är en insikt som kastar omkull mig en aning. Den är fascinerande och förvirrande och lite skrämmande. Det som var den ultimata tristessen då, är nu nästan lite intressant. Känns nästan riktigt bra. En insikt jag kunde trycka in i en låda och hålla där, just därför, för det skrämmande i den. Men har lovat mig själv att inte göra så. Att aldrig mer göra så.

Så arbetar hårt på att låta den vara. Med den begränsade energi som finns kvar efter lång arbetsdag. Låta den vara och försöka se det som något bra. Inte analysera sönder den. Trots att den kan analyseras sönder. Kanske gör jag det snart, kanske här, men inte nu. Kanske försvinner den, när det gamla inte längre är lika, för den här gången, nytt. Så nu låter jag den vara och försöker välkomna den. Eftersom det gör de närmsta fyra veckorna så mycket bättre än om tristesssen hade återvänt. Eftersom det faktiskt bara öppnar dörrar, inte stänger. Försöker stanna vid den. Känslan av att det känns ganska bra. För att något känns ganska bra, det måste ju ändå vara en ganska bra känsla. .

Och jag tror jag är ok

2011-06-26T09:00:00.006+02:00

Hemma igen. Det är grått, kallt och lite regnigt. Lägenheten är tyst, förunderligt tyst. Liksom gatorna på natten. Jag saknar, saknar massor redan. Men jag tror jag är ok.

Jag tror jag är ok, trots kylan, de grå molnen och tystnaden. Trots saknaden. Förra året lamslog den. Saknaden. Startade tankar och en orkan av känslor. Väckte tvivlet, för första gången. Slog undan benen för säkerheten. För övertygelsen. Väckte för först gången frågan. Har jag valt rätt?

Sen dess har den legat där, frågan. Ibland besvarad med ett tydligt ja. Ibland obesvarad. Men från att ha ältats ohämmat veckorna efter hemkomsten, kliat, smärtat, skavt, så har den lagt sig lugnt tillrätta. För det mesta. På samma sätt som jag börjat komma till ro med saknanden. Längtan. Till staden och till annat. Den finns där. Den får finnas där. Och det är ok. Det är ok att sakna. Liksom det är ok att inte alltid veta. Att inte alltid kunna besvara frågan. Jag har vetat att det är det länge. Men lyckas numera ibland känna det också.

För staden finns kvar. Finns där som ett trygg hamn dit jag kan resa och vila. Vila och uppleva och känna och inte tänka. Och valet finns också kvar. Jag kan välja om när jag vill. Varje dag kan jag välja om. Och i den vetskapen kan jag låta frågan vila lite bättre. Och inser att jag just nu inte vill välja om. Att frågan just nu har ett svar.

Så nu ska jag ut i det kalla, leka med fina L och lilla I och sen springa mig varm och glad med en annan L, en annan av de fina vännerna som finns här. Inte där. Inte springa ifrån saknanden, inte springa ifrån frågorna, utan springa med dem. Så jag saknar. Och det rör upp saker inuti. Men det är ok. Jag är ok.

Städa bort, städa in

2011-06-22T01:17:00.001+02:00

Så dök det upp. Från ingenstans, bortglömt i en värld så långt från plugg, från allt det vardagliga. Efter morgonens löprunda i parken, flashade det upp på skärmen. ”Det har kommit”.

Det har kommit, och med det blev det sommarlov på riktigt. När bra nästan inte kunde bli bättre, blev det plötsligt det. Det har kommit. Och det gick bra. Och för första gången längtar jag lite lite hem. Bara för att få städa bort ångesthögen. Städa bort preklin. Städa in sommarlovet, och allt som följer efter.

Om livet, om inget som är allt

2011-06-18T04:14:00.003+02:00

Och det finns så mycket att skriva. Intryck, jag lever på dem här. De, och stora mängder glass, uppblandat med en och annan cupcake. Hög på socker och livet fyller jag dagarna med att göra inget. Strosar runt, gata upp och gata ner. Andas, känner, pratar, tittar, tänker, ibland, och tankar. Tankar näring, på alla sätt. Och det finns oändligt med tid att skriva, men samtidigt ingen. För att göra ingenting tar så mycket tid. Och jag låter det ta all den tiden. Det är det fina med semester, att allt får ta tid. Att allt kan ske när det vill, när jag vill. Samtidigt kan inget ske just då. För inget kan planeras, allt flyter. Ett dominspel där brickorna alltid faller, och det är lika bra att ge upp planerande och ta dag för dag, minut för minut. Och det ger jag upp så gärna. Middagarna blir av, liksom luncherna och drinkarna. Inte när det var tänkt men när något annat var tänkt. Något som inte heller blev när det skulle. Men något blir, hela tiden.

Lånar lite av allas liv, vännernas. Får en liten del av allt, fladdrar mellan världar och älskar det. Tills vännernas liv blir besvärligt och jag står utan husrum utan förvarning. Men det ordnar sig, så som allt ordnar sig, på något sätt. Och jag ödslar ingen energi på att oroa mig. För annat, för anat oroar jag mig, men inte för sånt här. Den här gången ordnade det sig med hjälp av andra fina vänner och en liten gnutta tur, och jag börjar morgonlöpturen i parken från väst istället för öst, bjuds hemlagad gnocchi och lär mig portugisiska av världens underbaraste tvååring. Livet är förunderligt och fantastiskt, och jag viill aldrig att det här livet- det överraskande och omtumlande- ska ta slut. Intrycken, jag älskar dem. Och älskar att vakna och inte veta. Vakna till ett liv som bara händer. Vakna till en dag som kan bli vad som helst. Nästan allt, utom tråkig. Tråkigt blir det inte, och eftersom tristess är det som tröttar mig mest har jag energi i massor, och behöver nästan inte sova, och hinner med tidiga löpturer i morgonsol och sena nätter på takterasser. Jag hinner, orkar, vill.

Jag vill ta med det hem. Äventyret. Intrycken. Lugnet. Ska fundera på hur. Senare. Inte nu. Nu har jag det. Nu behöver det inte tas någonstans. Nu, nu väntar staden, ljusen, natten. Nu, nu ska jag bara leva i det.

Om ruset

2011-06-11T13:00:00.003+02:00

Jag gör det varje år. Berusningen. Trots att jag vet vad som väntar efterråt. Cold turkey. Som en drog, så måste jag ha den. Njuter hejdlöst av ruset. Tills det är över. Vet inte riktigt vad som händer annars. Om jag inte får det. Om jag kanske bara går sönder. Eller om staden försvinner. Och jag förstår inte varför. Men jag måste ha den. En injektion NYC.

Tänkte att jag i år ska vara riktigt förberedd. Förberedd på vad som händer när ruset lagt sig. Inte bara sådär vagt i utkansten medveten om att det kan bli jobbigt sen. Utan helt och fullt redo. Armerad, rustad. Vet inte riktigt med vad dock. Vet inte riktigt hur man förbereder sig. Hur man försvarar sig. Men tänker att om ansatsen finns går det kanske ändå bättre. Landar jag mjukare hemma i vardagen. Saknar jag det lite mindre. Ljuset, ljuden, smakerna, dofterna, människorna, STADEN. När det är dags att lämna…

Men nu är det inte dags att lämna. Nu är det dags att möta. Nu ska jag i tolv dagar bara möta. Det. Dem. Gå på de kända älskade gatorna. Andas dofterna, känna smakerna. Bara vara, där jag älskar att just bara vara. Kanske bloggar jag om det. Kanske inte. Och sen, sen ska jag vara förberedd. På något lite oklart sätt ska jag vara redo att hantera det som följer. Eller i alla fall inte överraskas. Då, men inte nu. Nu ska jag bara vara, där det är som allra lättast att göra just bara det.

Om preklin, i efterhand

2011-06-08T08:09:00.002+02:00

Mmm, nu är den avlägsen nog. Nu kan jag skriva om den. Om de nio timmarna av konstant sympaticuspåslag. Om högerhandskramp och blodsockersvacka. Om det mentala maratonloppet som jag inte önskar min värsta fiende. Om det som inte var ett dugg vackert.

Jag brukar inte vara nervös inför tentor. Brukar nästan se fram emot dem lite. För att det finns något skönt att få skapa något konstruktivt av flera dagars vag inläsning. För att kicken av att kunna, när den infaller, är stor. För att kicken av att ha det avklarat, som onekligen är större, för varje minut av tenta kryper närmare. Preklin såg jag inte fram emot. Inför preklin var jag nervös.

Förmiddagen överraskade med djupdykning i schitzofrenihypoteser och neuroleptika. Schitzofreni, som var en föreläsning. Som vi nästan glömt att vi ens haft. Farmakologi, som inga tidigare tentor dykt ner i. Neurofarmakologin, som låg kvar i den lilla högen med papper som låg kvar oläst brevid min säng. Tillsammans med tröttande njurfrågor gjorde det förmiddagen till en uppförsbacke, och lunchen var en kamp för att ladda om. Eftermiddagen ägnades halva tentan åt östrogen. Ett hormon av så många. Och endokrinologi, som är ett område, av så många. Ändå var det vad vi redogjorde för, i två enorma frågor. Och vi satt med uppdämpt behov av att visa allt vi kunde och blodtryck, hjärta och lungor. Om GI-kanalen och intermediärmetabolismen och ben och leder. Uteblev gjorde kicken av att känna att jag kunde. Trots att jag faktiskt kunde väldigt mycket..

Några minuter var jag arg, efter att tentan var slut. Tänkte på det där med rättvisa, och signaleffekt och en massa annat värt att vara arg för. Innan det rann av och insikten om sommarlovet tog över. För nu var det slut, maratonloppet, helt oavsett hur det gick. ”De rättar snällt” blev kvällens mantra. Kvällen, som inbäddad i kvällssol blev den bästa på länge länge. Och där kunde det slutat. Med mantrat och kvällssolen, som kunde glida in i ett behagligt sommarlov. Om det inte vore för seminariet. Seminariet dagen efter, som ersatt den tidigare så fruktade muntan. ”För att ni hade sådan enorm ångest inför muntan” förklarade den ena examinatorn dagen efter. Innan seminariet drog igång, där varje fråga genomlystes, vreds ut och in och sedan rätt igen, och alla saker alla skrev som man själv missat radades upp, som ett talande bevis på hur mycket andra vetat, hur mycket man själv inte kunnat. Och när allt var över och vi sakta började kunna andas igen, frågade de oss om det här kändes bättre? Frågade nästan inte, utan antog. ”Det här var väl ändå mest trevligt”. Det var det inte. Det sa vi alla med en röst. Eftersom vi inte haft någon munta kan vi inte jämföra. Men att få alla ens felaktiga och ofullständiga svar ingnuggade i ansiktet var inte trevligt. Det visste vi.

Så här i efterhand, när mantrat ”De rättar snällt” åter fått övertaget, inser jag att det var ett ganska bra seminarium. Att jag nu faktiskt kan de tre teorierna bakom schitzoferni. På samma sätt som jag i efterhand inser att pluggperioden inför preklin var fantastiskt givande, om än plågsam. För att jag nu faktiskt kan en väldig massa mer än jag kunbde innan, på ett oerhört mycket mer sammanhängande vis. Och att tentan i sig var… nej, inte ens i efterhand var den annat än just plågsam. Men i efterhand, är jag glad för preklin. Det var nyttigt. Givande. Lärorikt. Men trevligt var det inte. Inte ens i efterhand. Och Carl Johan, inte en enda dag, minut, sekund, var det vackert!

Om badbryggor, nästanlediga och om att inte tänka på

2011-06-05T23:24:00.015+02:00

Och så vilar sommaren några timmar, hämtar andetaget och låter solen gå i moln, och det är nästan skönt att dra koftan över axlarna, gå inomhus fast mörkret inte lagt sig och sätta sig framför datorn en stund.

För det har sedan sommarlovet officiellt gjorde intåg varit just sommar på alla sätt tänkbara. Och jag cyklar runt med bara ben och andas syrendoft, djupt. Himlen är utan moln och dagarna utan hållpunkter andra än de satta av mig själv. Det är morgon när jag vaknar utan klocka, och kväll när jag själv är färdig med dagen. Och badbryggan den fasta punkten. Och solen tycks göra nästan alla vännerna åtmintone nästan lediga- inte bara de sommarlovslediga och föräldralediga, utan plötsligt finns de forskarvecka- nästanlediga, de ”jag har ett fritt jobb och jobbar när jag vill”-nästanlediga och de ”jag tar telefonkonferensen från bryggan”-nästanlediga. Jag har tid, mängder med tid, med vänner och solsken. Och liggandes på rygg på filt i gräset, efter löptur i kvällsol, uppvätskandes med vin och jordgubbar, sa L det, ”Vi har det fantastiskt bra”. Och jag insåg hur sant det var. Och hur jag lite för sällan tänker på just det.

Och preklintentan var nyss men känns avlägsen, och jag är över förväntan framgångsrik i att inte tänka på den. Lyckas oväntat bra med allt det kloka man alltid företar sig men vanligtvis inte lyckas göra. Att inte ta ut oro i förskott. Att inte älta. Att acceptera att man inget kan göra. Att njuta av ledigheten nu och spara annat till sen. Allt det som aldrig brukar gå, det går fint. Kanske för att jag aldrig behövt det så väl, sommarlovet. Kanske för att det måste gå.

Så jag väntar ett inlägg till med att berätta om den. Kanske av rädsla att väcka den björn som sover. Det räcker med den ilskna högen papper som fortfarande tar upp halva sovrummet. Högen som påminner om tentan jag försöker glömma. Högen som gör tentaperiodens pluggdamm omöjligt att städa bort. Och jag hoppas sommaren vilat klart imorgon. Så att ångesthögen kan få husera fritt hemma i lägenheten. Medan jag fortsätter att cykla runt barbent, bada från bryggor och ha sommarlov med lediga och nästan-lediga. Medan jag fortsätter att inte tänka på tentan. Övar på att tänka lite mindre överlag. Och om det absolut måste tänkas, istället tänker på hur fantastiskt bra jag faktiskt just nu har det.

Om tid att vänta på inget

2011-06-01T18:40:00.003+02:00

Vind genom fönstret. Ser den ta tag i papprena, försiktigt. Sen inget. Sen inget igen. Jag har tid att vänta. Vänta på vinden. Vänta på inget. Jag har tid. Smakar på orden och väntar på nästa vindpust. Andas så länge. Djupa andetag kvällsluft.

Cyklade hem och såg den sittandes längs med kajen i solgasset. Med glass, med tidning, med varandra. Sysslolösa, med tid. Så har de det, de andra. Så länge har de varit de andra. Så ofta har jag tänkt just så, när jag stressat förbi. Funderat på vilka de är, alla de där människorna. De med tid att vara sysslolösa. Slog mig idag att de är jag nu.

Klockan passerar midnatt och varningsklockan börjar ticka i bakgrunden. Den som säger att det är sent, att jag borde sova. Men så inser jag att jag inte borde det. På samma sätt som jag varken måste eller borde gå upp. Varken borde eller måste hälla i mig frukostkaffet medans det fortfarande är skållhett. Inser att jag inte borde något alls.

Och vinden tar slutligen tag i pappret. Blåser ner det på golvet, bland de andra papprena som jag ska städa undan snart. När jag får tid. Den sortens tid. För just nu går all tid åt till att vara sysslolös. Åt att vara utan måsten. Åt att vänta på inget. Åt att njuta av den. Tiden. Min alldeles egna.

Om färgpennor och högar

2011-05-30T14:21:00.004+02:00

I ett försök att vara strukturerad i genomgången av mina tusentals sammanfattningspapper, tänkte jag göra två högar. En hög för det jag kan, en hög för det jag ska titta på igen. Och stryka under det jag kan minst på papprerna med gul understrykningspenna. Jag har sett så många använda de där pennorna, och det ser så strukturerat och bra ut.

Efter några timmar låg alla papper i en hög. Och jag hade för det mest glömt att stryka under. Så jag bestämde mig för att göra en hög av det jag VERKLIGEN inte kan och VERKLIGEN måste titta mer på, och en hög för det som jag kan lite halvdant, och kan titta på om jag får tid. Det fungerade bättre, och jag hade två högar framför mig. Som båda var mycket mindre än högen av papper jag inte hunnit titta på än. Och jag insåg att jag inte kommer hinna gå igenom någon av högarna igen.

Så funderade på att ha en specialhög, för papprerna med saker jag verkligen VERKLIGEN inte kan. För sakerna jag verkligen VERKLIGEN måste titta på igen. Och tittade åter på högen av papper jag inte ens tittat på. Och insåg åter att jag inte ens kommer hinna titta på en liten liten hög, med väldigt väldigt viktiga papper igen. Att jag inte ens kommer hinna titta på alla saker en gång. Inte ens en liten del av sakerna.

Nu ligger alla papper spridda på golvet. Utan högar. Med understrykningar i olika färger på de jag hunnit titta på. Som om de vore kodade, utan att de är det. Jag bloggar istället för att titta på dem. Och det känns som om det enda jag har lärt mig idag, är att det där med färgpennor och fina högar, det funkar inte för mig... Kan vi inte bara få skriva den där tentan nu?

Out of character

2011-05-28T20:03:00.004+02:00

Helt totalt out of character. Musiklänk istället för reflektioner. Men han sammanfattar mina känslor just nu ganska bra, Mange. Over and out.

On repeat

2011-05-27T20:04:00.005+02:00

Jag brukar skriva mina inlägg baserat på intryck. Intryck som på något sätt har fått mig att tänka, känna, reflektera. Och ofta brukar jag försöka ha någon poäng med inlägget. I alla fall en liten. En poäng jag inte direkt gjort tidigare. Eller i alla fall på ett annat sätt. Det sammanfattar väl kanske lite hur jag tycker att inlägg i en blogg ska vara. I alla fall i min blogg.

Avbröt mig därför mitt i senaste inlägget jag höll på att knåpa ihop. För jag insåg att det inte innehöll något nytt alls. Inte ens några nya intryck. Alla nya intryck silas just nu bort innan de når medvetandet, av rädsla att de ska putta ut någon koagulationsfaktor eller cytokin. Knappt ett nytt sätt att reflektera runt de gamla heller. Reflekterar gör jag just nu bara runt hur hyperkalemi påverkar nervimpulserna, eller runt huruvida det adaptiva eller konstitutiva immunförsvaret är viktigast vid försvar mot protozoer. Och de reflektionerna besparar jag er.

Sammanfattande allt det som är precis som det var senast. Jag är trött på preklinplugg. Evinnerligt trött faktiskt. Jag är frustrerad över allt jag inte kan. På att det känns som om två saker ramlar ut när två saker ramlar in. Jag behöver enormt mycket mer tid för att vara redo, och kan samtidigt inte vänta på att ha det överstökat. Och det är fortfarande inte ett dugg vackert.

Enda skillnaden är väl kanske att det nu är fyra dagar kvar istället för åtta. Fyra dagar är nära. Filpaketen har alla bästföredatum som ligger efter. Väderleksprognoserna börjar uttala sig om vädret då, när tentan skrivs. Och än viktigare, om då, när det är över. Det är nära, på gott och ont. Mest på gott. För hur tentan kommer kännas, det känns ungefär lika beräkneligt som Expressens 13-dagarsprognos. Men hur sommarlov känns, det vet jag precis. Och jag avslutar därmed det här intryckslösa inlägget med precis samma poäng som det förra. Att sommarlovet, det är utan tvivel, väldigt väldigt vackert.

Det skulle vara vackert...

2011-05-23T18:39:00.002+02:00

Det var så han sa. Carl Johan. På informationen. Preklin. Kanske syftade han inte på uppvärmningen, på de många dagarna av enträget nötande. På timmarna i små rum utan luft, framför för många papper med för mycket text. Jag hoppas inte det. För det är inte ett dugg vackert.

Det är inte vackert. Inte för att det inte är intressant att diskutera uppkomstmekanismen för emfysem. Eller hur kroppen metabolt reagerar vid obehandlad diabetes. Det är det. Men inte nio timmar i sträck. Inte när solen skiner utanför. Inte när andra äter glass och andas nyutslagna syrener. Då är det inte intressant alls. Och definitivt inte vackert.

I stunder känns det som om det får räcka. Som att jag nog faktiskt kan nog. När jag hyfsat får till svaret på en gammal tentafråga. Känner att jag får till pilarna rätt framme på tavlan. Som att vi kanske ska gå ut och äta glass istället. Andra stunder känns det som om jag inte kan något alls. När J, som aldrig hinner plugga, ändå kan nästan allting. När A, utan att behöva detaljerna ändå tycks veta hur allt hänger samman. När M minns varje ord av det som har sagts för en vecka sedan, när jag inte ens minns diskussionen. Och när vi alla, trots det, helt går bet på en annan gammal tentafråga. Då känns glassen avlägsen. Och vackert, det känns inget.

Så jag hoppas att det tar sig på själva tentan. Även om M envisas med att likna det med ett maratonlopp, och hävda att det kommer krävas en enorm kondis för att haspla ur sig allt de vill att man ska säga. Ändå hoppas jag att det när man väl sitter där kommer ge någon slags tillfredställelse. Att känna att man faktiskt kan något. Om det är vad man kommer känna.

Å andra sidan spelar det då inte så stor roll. Då. Då, när helt oavsett hur tentan går, sommarlovet är timmar bort. Sommarlovet, med obegränsad glass och syrendoft. Sommarlovet, med timmar av frihet. Sommarlovet, som utan tvivel är väldigt vackert.

Ett andetag, en evighet

2011-05-19T22:37:00.002+02:00

12 dagar. På tok för länge. På tok för kort. Tiden fram till preklin. Fyra dagar in på instuderingstider är det precis så det känns.

På tok för kort, eftersom det är enorma mängder som ska gås igenom. Går igenom och åter läras in. Detaljer jag glömt, vilket jag kan leva med. Helheten jag också glömt, vilket är värre. Hur fungerade de otolita organen? B-cellerna, hur aktiverades de? Och det där med trycket i lungorna, hur var det nu igen… Varje område får några enstaka sekunder tilldelade innan det är dags att ruscha vidare. Utan att veta om det fastnat. Utan att hinna känna efter. Vi försöker stanna på rätt nivå, men drunknar lätt i detaljerna. Inte för detaljernas skull, utan för att verkligen förstå. Och korta stunder är det sådär som de sagt, som vi hoppats. Spännande att gå tillbaka. Att integrera. Men så tickar klockan och man måste rusa vidare, med kunskapen i bästa fall halvintegrerad. Och jag önskar att jag börjat tidigare. För det är frustrerande att inte kunna och frustrerande att inte hinna. Frustrerande att vi har 12 dagar. 12 dagar som är på tok för kort.

Samtidigt är det på tok för länge. Tolv dagar är många timmar och än fler minuter. Dagar, timmar, minuter framför papper och böcker, bland signalsubstancer och receptorer. Så många minuter som är intressanta och stimulerande i lagom dos, men travade på varandra mest blir tröttande. Och vi är trötta. Efter fyra dagar. Och mycket choklad och kaffe. Och jag är så glad att jag inte börkade tidigare. Och börjar i smyg räkna ner, inte till preklin, utan till dagarna som följer.

12 dagar. Ett andetag. En evighet. Kanske är det lagom ändå.

Om att veta för mycket och för lite

2011-05-13T19:17:00.005+02:00

Mötte upp M i sjukhusentren imorse. M, som med aningens plågad min informerade mig om att han hade fått en aortadissektion. Han sa det utan leende, utan uppenbar ironi. Jag vet att M kan vara ironisk utan synbara tecken, men han fortsatte. ”Det är den enda sannolika diagnosen faktiskt”. Sen beskrev han noggrant debutförloppet, graderade smärtans förändring på en smärtskala, vi diskuterade andningskorrelation och utstrålning. Och upprepade, ”De är det enda tänkbara”. Utan leende. Idag var det hans tur.

Innan den här utbildningen gjorde kroppen ont ibland. Då brukade jag notera det. Ägna det några sekunder. Fundera på vad jag gjort. En sekund. Fundera på hur jag kunde få det att bli bättre. Tre sekunder kanske. Och sen gå vidare. Idag har jag inte ont, jag har symptom. SAOL definierar ordet symptom som ”tecken på sjukdom”, och redan där spricker den gamla metoden. Tecken på sjukdom kan inte noteras och sen överges.

Så jag känner efter lite mer, analyserar på alla sätt vi lärt oss och några till, går igenom diffdiagnoser i huvudet, med de allvarligaste alltid först till hands. Och studsar sen mellan internetmedicin, google och wikipedia som en osalig ande tills man landat i en livsfarlig diagnos som mina symptom kan, eller snarare, måste vara ett tecken på. Sannolikhetslära är i de stunderna ett väldigt avlägset begrepp. Den där värken i svanskotan som varit några dagar, det måste vara en skelettmetastas, slutstadiet av en spridd cancer. Stickningarna i armen, det är alldeles säkert första tecknet på MS.

Ibland skrattar vi åt det. Inser det helas orimlighet. Ibland är det faktiskt inte roligt alls, utan enormt stressande. De dagar det orimliga istället känns rimligt. De dagar önskar man att internetmedicin inte fanns. Att man glömt lite mer av det man lärt sig på patologin. Att man kunde sluta vara läkarstudent ibland.

De säger att det går över det här, de som vet. Kanske att det till och med svänger över. Jag tänkte på det, när jag träffade den rökande lungläkaren. Härdas man, eller vad är det som händer? Just nu känns det avlägset, när jag färdiggooglad sitter här med min värkande svanskota. Som är allt annat än bara just värk. Och längtar tillbaka till när kunskapen inte fanns, eller fram till dess man kan hantera den.

Om ett slut och ett välkomnande

2011-05-09T17:48:00.002+02:00

Så var den slut, kursen som gläntade på dörren till det som väntar. Färdig, kursen som räddade oss från patologin. Över, kursen som kom med vårsolen.

Jag brukar gilla när kurser tar slut. Precis som jag brukar gilla när nya börjar. Det är så jag fungerar. Nytt är per definition bra, och varje förändring är i sig av godo. Förra gången den skedde kapade avslutet dessutom nästan två timmars daglig resväg, bytte mikroskop och obduktionspreparat mot stetoskop och levande patienter, och faktiskt, kanske viktigast, bytte lärare som knappt dök upp mot lärare som inte bara var där nästan jämnt, men som var där gärna. Det var ren glädje att få börja den. Och nu är den slut.

Reflektion stod det på schemat första timmen en dag i förra veckan. En trevlig sysselsättning rent generellt, reflektion, som jag såg fram emot lite oavsett vad det innebar. Och det visade sig vara en finare omskrivning av kursutvärdering. En omskrivning jag tycker om. Det känns mycket bättre att reflektera än att utvärdera. Och jag vill tro att det ändå på något sätt påverkar utfallet. I praktiken innebar det att vi satt runt ett bort, småpratande om saker som var långt från reflekterande, tills amanuens J på sedvanligt avslappnat vis undrade om någon tyckte något om kursen eller så… Och det tyckte vi, ibland lika, ibland olika. Saker kritiserades av en för att berömmas av en annan. Och det lät ungefär som en kursutvärdering, vilken som helst, eftersom det var vad det var, omskrivning till trots. Tills M höjde rösten, mitt bland diskussioner runt PBLs vara eller inte vara. M, som är fantastiskt bra på att säga de där sakerna som inte behöver sägas men som borde sägas, som vi alla tänker men behåller som tankar, helt i onödan. ”Ni vet att alla verkligen verkligen har gillat den här kursen va”?. J blev tyst en sekund, harklade sig lite, njej, det visste de väl kanske inte. ”Nej, jag tänkte att ni ju inte kan veta hur snacket går, men alla är verkligen nöjda. Det är en så himla fin stämning. Vi gillar det verkligen här”. Kort paus igen. ”Vad roligt, vad glad jag blir”. Sa J och var glad på riktigt. Och vi nickade alla instämmande och var också glada på riktigt. För att det blev sagt. För att det var sant.

För det här var inte bara kursen då vi fick glänta på dörren till läkarjobbet, det verkliga. Inte bara kursen där vi fick vita pyamaser och egna stetoskop. Inte bara kursen där vi fick börja undersöka patienter, inte bara läsa om dem. Det var kursen där vi kände oss välkomna. Från dag ett. Till kursen. Till SÖS. Och faktiskt, till läkaryrket. Så jag är glad att det blev sagt, det M sa. Och ännu gladare att det var sant. Och bara lite ledsen att den är slut nu. Kursen som kom med solen. Kursen som inte bara gläntade på dörren till läkaryrket, utan som hälsade oss välkomna till det.

Natt och dag

2011-05-07T13:35:00.001+02:00

Jag har hamnat i en sådan här period i livet när inget har normala amplituder. När bara nattsvart och rosenrött existerar, och svängningarna däremellan går blixtsnabbt och kommer utan förvarning. Jag hamnar där ibland. Det är en del av att vara jag, och jag har delvis vant mig, men utan att helt vänja mig. För det gör livet utmanande. Och ansträngande. Två saker jag inte alls behöver just nu.

Så jag jobbar på att hänga mig kvar på dem, på topparna. Delar därför mest i eget terapeutiskt syfte en sån med er här. Åter, status på avdelning. Den här gången med handledaren närvarande, överseende, kommenterande, utvärderande. Ett sånt där tillfälle man ska vara nervös. Men jag hade för fullt upp med att undvika brådstup för att vara det. Och jag tyckte om henne, minuten vi klev in på hennes rum, den lilla damen som jag inte tänker närmare beskriva. Känner att det kanske kan gå ändå.

Och jag börjar med min statusundersökning, som idag ska göras utan anamnes. Uppifrån och ner, en sak i taget. Känner mig plötsligt inte så fumlig. Får till reflexerna nästan direkt, och tror till och med att jag nästan lyckas känna thyroidea. Det flyter på, och jag minns allt det jag förra gången glömde. Det flyter på, och jag hör det som jag förra gången inte hörde alls. Och jag är så inne i det jag gör att jag glömmer hela världen. Glömmer läkaren som ser på, glömmer dalen jag höll på att ramla ner i. Det är patienten, stetoskåpet, reflexhammaren och jag. Flow. Jag tror det är vad det är.

Och handledaren är bra, på riktigt pedagogisk och vänlig. Och jag får beröm. För handlaget. För att jag inget glömt. För tempot och kontakten. Och det gladde fastän det inte behövdes. Jag var glad ändå. Glad för att stetoskopet varit en vän, för att reflexhammaren fungerat i min hand, och för att jag inte känt mig klumpig, vilsen och förvirrad. Glad för att jag fått möta patienten och fått möta henne just så.

Såg mig åter i spegeln i hissen. Den här gången glänste det lite. Och jag försöker klamra mig fast i känslan. Stanna långt från dalen. Stanna i det som glänser. I en tid när inget har normala amplituder är det vad det handlar om. Att hålla sig kvar däruppe. Den här dagen genom en fin gammal dam, en reflexhammare som fungerade och ett stetoskop som var min vän. Andra dagar, när jag åter känner mig fumlig och döv, kanske genom minnet av det.

Om att glömma och glänsa

2011-05-01T09:50:00.003+02:00

Status på avdelning igen. Efter ett långt påsklov långt från allt vad status heter. ”Han har många fynd, den här patienten”, sa handledaren innan vi gick in. ”Och jag har undersökt honom, så jag vet vilka de är. Vi får se om du hittar dem”. Och jag kände redan då att många fynd att hitta betydde många fynd att missa. Och försökte febrilt minnas alla punkterna i neurostatus.

Han lämnade oss ensamma, jag och patienten med de många fynden. Jag kände mig klumig som en valross när jag försökte undersöka allt som skulle undersökas. Kompenserade så gott jag kunde med det jag vet att jag kan, samtalandet, och trots patientens leenden hjälptes det inte. Tafatt, kände jag mig, och långt ifrån en proffsig doktor. Långt ifrån doktor alls. Arbetade mig igenom kroppen, på jakt efter de många fynden, och funderade på hur handledaren definierade många. Lyssnade igenom bröstkorgen och funderade på om jag blivit döv. Tänkte igenom blåsljudens lokalisation och funderade på om jag blivit dum. För jag hittade fynd, men inte med min definition många. Och jag hörde knappt hjärttonerna, och kände att det blåsljud jag tillslut lyckades ana preciserades mer via gissning än kunskap. Schh-lubb-dubb? Lubb-schh-dubb? Med flimmret, som jag trots allt lyckats identifiera, visste jag knappt vilken hjärtton som var den första och vilken som var den andra. Försökte minnas den där dagen då jag hörde det, blåsljudet. Försökte frammana minnet av hur det låtit. Känslan av att kunna. Tröstlöst. Utmattad lämnade jag honom med två limpmackor. Han med de många fynden jag inte hade hittat.

”Det tog tid”, sa handledaren när jag klev in i rummet. Pratade han ihjäl dig? Det hade han inte gjort. Jag hade varit långsam. Jag duckade svar och han frågade efter fynden. Vad hade jag hittat? Jag började gå igenom, varje påstående lite tvekande. Jag brukar inte tveka. Det är inte jag att tveka. Vare sig jag vet eller inte, så brukar jag säga vad jag tror. Utan att tveka. Men tvekade nu, på varje stavelse. Och visst, jag hade hittat några saker, men missat mycket. Tolkat en del rätt, men feltolkat mycket. Jag glänste inte. Inte på något sätt. Det sa han inte, men jag kände det. Kände mig döv och korkad. Gick därifrån som en hunsad hundvalp. Trots att ingen hunsat. Trots att han varit pedagogisk och vänlig. Med sänkt huvud, för allt jag inte kunnat. Såg mig själv i spegeln i hissen. Det glänste inte någonstans.

I mitt tidigare jobb fanns det saker jag inte var så bra på. En hel del. Men nästan allt var saker jag inte brydde mig om. Saker jag faktisk inte ville vara bra på. Saker jag inte värderade att kunna. Jag var inte bra på dem. Jag försökte inte vara bra på dem. Men det jag tyckte var viktigt, det gjorde jag bra. Ofta riktigt bra. Det gav en tillfredställelse jag då inte reflekterade över. Tillfredställelsen att kunna. Som jag reflekterar över nu.

För jag vill höra hjärtljud. Jag vill hitta statusfynd. Jag vill minnas det jag lär mig och inte röra ihop diagnoser och blåsljusd efter en veckas paus. Det här är viktigt. Och jag är inte bra på det. I alla fall inte just nu. Det är frustrerande. Och jag vet. Tålamod. Det är en av de saker jag inte har. Och jag vet. Det är bra att misslyckas med saker. Man blir ödmjuk och starkare och allt det där. Man behöver inte vara bäst på allt. Inte ens bra. Och jag vet. Vi är här för att lära. Inte kunna. Det hjälps inte.

För jag vill, inte alls vara bäst, men vara bra. För det här är viktigt. Oerhört viktigt. Och visst är det en tillfredställelse att lära. Men jag saknar den. Tillfredställelsen att kunna.

Och jag funderar på det där med lycka...

2011-04-26T23:09:00.001+02:00

Det är bra att resa. För perspektivet. För trots att jag är hemma igen, i svensk försommar, bland blommande vitsippor. Trots att jag efter kvällens löptur i kvällssol tänker att inget är vackrare än Stockholm på våren. Trots det, längtar jag just nu tillbaka, och dröjer mig kvar där borta i tanken. Silar, sorterar foton och intryck, reflekterar, funderar…

Där, använder man inte bälte. Kanske är man inte så rädd om livet tänker jag när jag ser kvinnan utanför taxirutan vingla förbi med dottern, knappt gammal nog att nå om mammans midja, sittande på pakethållaren. Utan hjälm. Utan barnsits. Men man är rädd om livet på andra sätt. Till exempel så har man inte värme inomhus, eftersom det är farligt. Och alla vill äta fiskens ögon, för det ger tur. Det är mycket som ger tur.

Tur, som behövs. Behövs för många tänker jag när jag ser tvååringen som sitter på trottoaren och leker med stenar med smutsiga händer. Han kommer behöva enorma mängder tur för att ta sig någon annanstans. Tänker jag, och ser honom lyftas upp av morfar. Morfar som med stort leende sätter sig framför majongbrädet igen, med lillkillen på knäet. Där sitter han, leende, med de andra tandlösa gubbarna. Mormor vankar trottoaren fram, iklädd pyyamas, som de andra rynkiga damerna. Det är så man gör. Hänger kläder på tork över den dammiga gatan, småpratar. De spelar majong. De sitter på trottoaren och pratar. De äter nudelsoppa. De passar barnbarnen och katterna. De lever sina liv där, på den trånga, dammiga, slitna gatan. Med nästan ingenting alls. Men lillkillen somnar tryggt i morfars famn. Och jag funderar på det där med lycka.

Kanske har vi tur som fötts till en värld av möjligheter. Av valfrihet, av all annan sorts frihet. Tills jag inser att vi inte är fria att spela majong på trottoaren dagarna i ända. Inte att vanka trottoaren fram i pyamas. Vi kan, men kan ändå inte. Vi är fria, men ändå fångna i valfriheten, i möjligheterna. Som vi måste göra något av. Göra det allra bästa av. Jag är tacksam för att jag har dem. Jag vill inte byta. Den gamla kvinnans liv har säkerligen på så många sätt varit oändligt mycket hårdare än mitt varit och kommer bli. Och utan att egentligen veta något om vad hon tänker och känner, så verkar hon ändå onekligen ganska harmonisk, ganska lycklig, där hon kisar mot eftermiddagssolen, i rutig flanell.

Tillbaka

2011-04-25T16:17:00.010+02:00

Tillbaka. I verkligheten igen. Efter sagolikt skön vecka långt borta från den. Efter en vecka av avkoppling och upplevelser, av intryck och vila. Av människor och mera människor, av vänligt kaos, men också av stillhet. Av värme, värme av alla slag som finns. Trött, efter lång resa, men utvilad. Utvilad på insidan, där vilan behövs mest. Skriver snart, men tills vidare får ni hålla till godo med lite bilder.

Påskpaus

2011-04-16T09:42:00.002+02:00

Påsklov. Ordet smakar lugn och ro, vårsol och vila. Och det har genomsyrat hela veckan, väntan på. Efter EKG-duggan har det varit transport. En väldigt bra transport. En lugn vecka fylld av egen instuderingstid som fyllts av allt annat än egen instudering. En rolig vecka, fylld av patientmöten (som beskrivits i veckans första inlägg, och diskuterats i veckans andra…). En kort vecka fylld av långa raster och mycket kaffe, av långa seminarier, också de med mycket kaffe, och de vanliga långa korridorerna där vi fortfarande går vilse. En bra vecka, och ändå var den som bäst timmen innan den tog slut. Delvis på grund av M’s fantastiska blåbärspaj med hemgjord vaniljsås som vi åt till sista koppen kaffe, men allra mest för att påsklovet var så nära så nära. Just nu ett av de vackraste orden.

Påsklov. Ordet smakar för mig inte ägg och sill, utan har gau och handgjorda nudlar. Lämnar Stockholms vårsol för en annan, lite varmare. Lämnar det invanda trygga för det ovana trygga. Längtar efter mamma och pappa. Och de finns där.Längtar efter upplevelser och avkoppling, ompyssling och värme. Och det vet jag att jag kommer få.

Så det blir paus i bloggen. Kinas internetcencur har mina ord av oklar anledning inte godkänts av. Fortsätta gärna tycka och tänka här. Så återkommer jag om en vecka. Med ett inlägg helt utan patientfall. Men förhoppningsvis med några reflektioner.

Ha en riktigt skön varm god lugn påsk!

Om etik

2011-04-13T18:30:00.001+02:00

Det blir inget riktigt inlägg det här. Eller, inget långt, inget kåserande. Det blir ett reagerande. Och ett frågande. Fick en kommentar på mitt förra inlägg av ”T11” som fick mig att fundera. Som fick mig att undra. Och jag behöver er hjälp för svar.

"Bra skrivet men jag är oerhört tveksam till att skriva om patienter, hur avidentifierat det än är. Det känns inte helt etitiskt rätt, men jag kanske är känslig"

Det fick mig att tänka. Min spontana reaktion ledde till det svar jag skrev

"Hmm. T11, det du säger är viktigt, även om jag inte är säker på att jag är enig med dig. Det skulle det göra det omöjligt för någon att skildra vården på basis av verklig erfarenhet på annat än extrem makronivå, och det tycker jag vore synd.   Och för den här bloggen skulle det nog innebära slutet, om inga patienterfarenheter någonsin får vara med, eftersom det är och kommer bli en allt större del av min vardag och därmed av mina upplevelser och reflexioner. Men det är bara min syn. Vad säger ni andra?"

Men så tänker jag igen. Och lite till. Är det fel att skildra patienter, även om de är anonymiserade till oigenkänlighet? Jag hoppas inte det. För jag lär mig så mycket av dem, så mycket jag vill dela. De får mig att känna och tänka så mycket saker som jag inte kan få ur mig om patienten inte får följa med. Och kan jag inte använda bloggen till att få ur mig just sådana saker, jag då vet jag inte vad jag ska använda bloggen till. Så jag hoppas att det inte är det. Men jag vet inte. Vad säger ni? Ni som är mer erfarna? Och ni som inte är det, men ändå har en åsikt?

Som en nötkärna

2011-04-11T19:01:00.003+02:00

Låt oss kalla honom Gustav. Han sitter rakryggad i sängen när jag kommer in i rummet. Det måste vara du som är den unga doktorn, säger han. Som ska undersöka mig? Han säger det med det största av leenden. Gustav är 92 år. Så jo, jag är den unga doktorn. Även om jag inte är doktor än, förklarar jag medan jag slår mig ner på en pall brevid honom. Vi övar helstatus på patienter på avdelning. Gustav föll på min lott. Eller jag på hans.

Han har återhämtat sig fint från den lilla stroke han ligger inne för och jag frågar om han har några andra sjukdomar. ”Inte då”, säger Gustav och avfyrar ett nytt så gott som tandlöst leende. Frisk som en nötkärna är jag. Skriver ”inga övriga sjukdomar” på mitt papper. I blyerts. För säkerhets skull. ”Och tidigare, har du varit sjuk på något sätt tidigare? Så att du behövt besöka sjukhus?”. Han tänker efter lite. Jo, det har han. Hjärnhinneinflammation minsann. Den var illa. Det var nästan så att han inte klarade sig. Jag tar några noteringar. Frågar när det var och får ett svävande svar om att det var några år sedan. Jag frågar om han tycker att han återhämtat sig och jodå, det hade han allt. Han pratar vidare om flera veckor på sjukhus, om syskon som inte kunde besöka, och minns plötsligt att han fyllde år där på sjukhuset. 18 år fyllde han visst…

Han pratar vidare, om syskonbarn i USA, om resorna han var på i sin ungdom, medan jag går igenom mina statuspunkter så gott det går. ”Kan du följa mitt finger med blicken, Gustav”. Jag hjälper honom av med den stora skjortan och ser waranbrickan runt halsen. Han mindes att han tog några mediciner, men vilka det var, det hade han inte vetat. Jag frågar honom om den, och den tar han visst för cancern. Som han visst både opererats och strålats för, minns han nu. Jag frågar försiktigt om det kanske är så att han tar waranet för hjärtat, och kanske något annat för cancern, och jo, kanske var det så det var. Kanske flimrade hjärtat lite. Men det får det göra, säger Gustav och blinkar åt mig. Jag lyssnar på lungor och på hjärta som just nu inte alls flimrar. Hör inga blåsljud och hoppas det är för att inga finns. Och Gustav oroar sig lite när jag lyssnar. Barnbarnet ska gifta sig och han vill gärna gå. Slår hjärtat? Jodå, det slår. Så långt känner jag mig helt säker. Tar fumligt blodtryck och letar länge efter perifera pulsar, allt medan Gustav berättar, om sågverk och semestrar, om hur han brukade cykla förbi här utanför när SÖS byggdes. Och vi blir klara men Gustav är inte färdigpratad, och jag sitter kvar på pallen en stund. Får en dos söderhistoria. Funderar på alla saker jag säkert missat. Tänker på allt jag gjort fel. Han tar mig i hand när jag går. Tack, säger han. Tack, du är en bra doktor du.

Jag går ut och avrapporterar till min handledare. Får se Gustavs medicinlista. Utöver waranet är det två mediciner mot kolesterolet, en för diabetes, men ingen för någon cancer. Som visst en gång suttit i tjocktarmen. Också allopurinol, som jag känner igen som giktmedicin, samt en för astma. Också har han problem med osteoporos får jag höra. Frisk som en nötkärna var det…

På väg ut från avdelningen möter jag honom, ute i korridoren, gående med långsamma men stadiga steg. Doktorn, ropar han efter mig. Jag stannar till, trots att det är ett ovant tilltal. ”Visst var jag frisk, för att vara en så gammal gubbe”. Det är inte en fråga, utan ett påstående. Jag tänker på gikten, diabetesen och coloncancer. På kolesterolet, astman och osteoporosen. Och på stroken han är här för. Tänker att utöver det, så är han ju faktiskt ganska frisk. För att vara 92 faktiskt väldigt frisk. ”Som en nötkärna”, svarar jag. Vet inte om man får svara så men gör det ändå. Får dagens sista tandlösa leende emot mig. Och känner mig i några korta sekunder som en ganska bra doktor.

Alla borde få hoppa

2011-04-08T16:53:00.003+02:00

Omklädningsrummet, klockan är nästan fem. Tänk högstadiet- skåp med hänglås, skraltiga bänkar, långt från dagsljus djupt nere i källarvåningens katakomber. Hon kommer in genom dörren, bussarongens stora fickor sprängfyllda med de vanliga atteraljerna. Hon går, eller, skuttar in genom dörren, kan inte gå stadigt av entusiasmen. Ser en klasskamrat på väg ur bussarongen och glädjen får utlopp. ”Åh, jag har haft sååå roligt idag”. Hon hoppar upp och ner och orden sprudlar ur henne. ”På akuten, två intoxlarm, blodgaser, återupplivning”. Orden kommer huller om buller och jag varken riktigt förstår eller minns alla. Minns inte orden, men hur de sägs. Glädjen, entusiasmen. Kompisen frågar och dras med. Snart hoppar de båda. Och strålar. En sen torsdagseftermiddag efter en lång dag på fötterna. En sen torsdagseftermiddag i ett omklädningsrum utan solljus. Där strålar de.

Lunchmatsalen, en torsdag. Alla är där, nästan bara här möts vi alla. Överläkarna och T4:orna, handkirurgerna och barnmedicinarna. Över pannkakorna, vaniljglassen och jordgubbssylten. I aldrig sinande mängd. Han sträcker sig över pannkakorna och pratar med kollegan. De diskutertar patienter. Intresserat, engagerat. Inte för att de verkar stressade. Det är uppblandat med skratt, med annat. Men hela tiden återvänder de, till frågeställningarna, till kliniken. Inte för att de måste ta med sig arbetet till lunchen för att hinna. Jag tror inte det är så. Det verkar i alla fall inte alls så, för de fyller på pannkakstallriken i godan ro. För deras röster utstrålar inte det. De utstrålar inte att de inte hinner, inte kan släppa, utan att de inte vill. De, och nästan alla andra där. Alla vid borden runt oss. Över pannkakorna, utstrålar de genuint intresse. Utstrålar att de gör det de verkligen vill.

Jag slås av det hela tiden, varje dag. Av entusiasmen jag hela tiden möter. Av lusten och energin jag vadar fram i. Av alla människor som gör saker de brinner för, eller i alla fall är genuint intresserade av. Det är nytt. Det saknades i den värld jag var förr. Där var lunchen en paus, ett andningshål för att orka, när den hanns med. Och ingen hoppade någonsin av entusiasm vid dagens slut. Inte någonsin. Det är en oändlig lyx. Att få omges av. Och att få känna.

Alla borde få ha ett jobb de vill diskutera över pannkakorna. Alla borde vilja hoppa av entusiasm vid dagens slut. Alla får det inte. Långt ifrån. Men jag får det. Och jag hoppar lite, bara av den insikten.

Om inget och inga

2011-04-05T22:41:00.005+02:00

Efter en knapp månad på SÖS och nästan två innan på Huddinge, var vi så idag åter några timmar på KI idag. Främmande men bekant konstaterade A och jag när vi promenerade Torsgatan ner, genom ombyggnationerna som aldrig blir klara, och såg KI's flaggor vaja framför oss.

Och jag insåg, när KI's tegelbyggnader kom närmare, att jag inte saknade det alls. Inte för att de inte bar på fina minnen. För de gör de, nästan bara, microugnsköer och kemiföreläsningar till trots, konstaterade vi. Utan för att SÖS på alla sätt är så mycket bättre. SÖS, där vi nu ska vara i evigheter, är så mycket bättre än KI, där vi nästan inte ska vara alls mer. Det är sällan en känsla känns så rätt.

Saknar faktiskt nästan ingenting, tänkte jag, tills vi klev in i den välbekanta föreläsningssalen. In till de mer än välbekanta. Då sköljde det över mig med full storm, det som tidigare mest anats. Ibland, vid något av alla utbytta SMS. Att inget inte är samma sak som inga.

Uppslukades i V's varma famn, och kramar avlöste kramar. Och vi pratade i munnen på varandra och kramades igen och det var som första dagen efter sommarlovet fast bättre. Och under föreläsningens två timmar nådde få ord våra öron, än mindre våra medvetanden. Vi var fullt upptagna av att bara vara i varandras närhet. Viskade till de brevid, skickade meddelanden till de några rader bort. Och det blev så uppenbart att inget inte är samma sak som inga. Så tydligt hur oerhört mycket jag saknat dem. V, W, B och C. Och hur oerhört mycket jag tycker om dem.

Jag är van men vänjer mig ändå aldrig. Vid saknaden, trots att jag vet att det är myntets baksida. Att finna fina vänner innebär risk för konstant saknad. Jag har dem efter år av resande spridda över världen. De fina och ständigt saknade. I det perspektivet känns spridda mellan Stockholms sjukhus inte så dramatiskt. Men de är inte längre en del av min vardag. Och där vill jag ha dem. Det är en fantastisk grupp människor på SÖS. Det spelar just precis nu ingen roll. Nu är det de som jag saknar.

Men allt var som vanligt konstaterade A och jag, promenerandes samma sträcka tillbaka. Efter att ha fikat i Jönsan, delat känslor, skvaller och Ben & Jerrys. Nästan tre månader har gått och ingenting har förändrats, inte ens ett litet dugg. Och gällande just det här var det det bästa omdömet. Gällande just det här vill vi inte ha förändring.

För de är inte precis intill, men de är kvar. Tiden går, men står i delar stilla. Och jag inser åter, att saknad är ett litet pris att betala för att faktiskt ha.

Lite mera läkare

2011-04-02T18:09:00.005+02:00

I nästan två år har vi lärt oss en enorm massa saker. Jag tänker ibland på hur enormt mycket mer kunskap jag bär på idag, än jag gjorde då, för två år sedan. Då jag visserligen var civilekonom med ett antal studieår bakom mig, men ändå kände att jag nästan inte visste något. Jag kunde utföra saker, hade byggt en mängd vaga kompetenser, men jag bar inte på kunskap. Inte konkret och faktamässig kunskap. Och något i mig saknade det. Att känna att det fanns något väldigt konkret som jag faktiskt visste och kunde.

I nästan två år har vi lärt oss en enorm massa saker. Och fastän mycket åter är glömt, så bär jag på en massa kunskap idag. Det känns bra att kunna, men samtidigt har kunskaper om enzymer och jonkanaler gett mig just bara det. Kunskap. Och jag har inte blivit mycket mer läkare med den kunskapen. Inte som det har känts i alla fall. Vi har lärt oss en massa, som de studenter vi varit. Och vi har blivit kunnigare studenter, men inte blivit mycket mer läkare än vi var första dagen.

Och stetoskopet, som jag fick som julklapp, var då något främmande, gränsande till skrämmande. Jag kunde höra hjärtslag, men konstatera liv, inte mycket mer. Att lyssna på lungor var ett än större mysterium. Det susade. Kanske var det lungljud, kanske mina fingrar som skrapade emot. Jag visste hur elektroniska impulserna i hjärtat framkallade slag, men jag kunde knappt identifiera dem. Jag var enormt mycket student och enormt lite läkare. Så plötsligt, senaste veckorna, har något ändrats. I balansen. I identiteten. Det har börjat svaja, svikta. Svikta åt rätt håll.

Och jag var rädd, första gången stetoskopet placerades på det gamla mansbröstet i torsdags. Log uppmuntrande mot patienten, som satt tålmodigt på britsen, men var rädd. Rädd att inte höra mer än hjärtljud. Att för alltid vara den som vet men inte kan. Satte stetoskopet på askultationspunkterna jag memorerat, Lubb- dubb- schhh, lubb-dubb-schhh. ”Lever jag”, skrockade han, när jag flyttade runt stetoskopet mellan askultationspunkterna. "Visst lever du", svarade jag. Leende. För att jag hörde. Inte bara att han levde. Jag hörde det dova suset över I2 dexter, som spred sig upp mot carotiderna. Min allra första aortastenos.

På samma sätt har bilaterala rassel och mekaniska hjärtklaffar orsakat glädje. Inte för att de funnits, utan för att jag har hört dem. Inte perfekt, inte utan tvekan och frågor. Men jag har hört. Hört rassel och ronki, och stenoser och insufficienser, och mitt i lyssnandet nästan glömt hur jonkanalerna arbetar där inne. Glömt, eftersom ingen har frågat. Och de få gånger frågan väl kommit upp, har amenuenserna vetat än mindre. Glömt, eftersom det plötsligt inte är vad vi behöver kunna.

Plötsligt, kan jag mycket mer. Och vet kanske lite mindre. Plötsligt, är det vad som är viktigt. Och plötsligt, är vi nästan vänner, stetoskopet och jag. Och plötsligt känner jag mig lite mindre bara som en student. Lite mindre som bara en student och lite lite mer på väg att bli läkare.